Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Jag vet att det är en liten grej, men stor för mig, då det strulat innan utomkved och jag har fått ta hormoner, men igår hade jag lh-höjning (ägglossning)! Känns skönt att kroppen börjat fungera igen! Tyvärr kommer alltid ägglossning och mens tillsammans med migrän (som jag inte haft sedan juli), och jag låg nedbäddad hela förmiddagen. Nu håller vi tummarna att det ska gå bra! Trotsar sexförbudet den sista veckan och kör på...

Acinna, tack för frågan ? Vi tar en dag i taget, försöker acceptera allt som hänt och försöker att inte tänka för mycket på framtiden än. Kommer inte ge upp, men jag är inte redo att starta tankarna på ivf ännu. Vi pratar mycket och gråter mycket (iaf jag), och senaste fyra-fem dagarna har orken kommit tillbaka lite för varje dag. Fysiskt känner jag mig som efter en månadslång influensa typ, så snart kanske man till och med orkar träna igen. Jag längtar! Men det är en befrielse att kunna gå promenader och vara vaken en hel dag, orka sätta sig med dottern och läsa sagor osv. Ska gå till jobbet på måndag tänkte jag. Nervös för att få frågor och blickar eftersom jag kollapsade mitt i ett kundmöte.

Försöker skjuta jobbiga tankar åt sidan och ta dagen som den är.

Hur kände du dig efteråt och hur gick tankarna acinna?

mariekarolina har du använt digitalt test då? Dom brukar ju vara lägliga när man är osäker :)

Ja saffron tjohoo, kör så det ryker!

Men hörrni, sexförbud, hur länge? De läkare jag träffade sa båda att när du inte blöder längre och det känns ok för dig så är det ok. Ingen särskild tidsbegränsning liksom.

Och så undrar jag - hur lång tid efter op tog det för er innan kroppen kom igång igen? Äl/mens osv.

"Tyvärr" kom mensen igång under dagen. Känner mig ändå lättad för nu behöver jag inte oroa mig över att det har gått för lite tid sedan metotrexatet. Dock tycker jag det var väldigt märkligt att det blev ett sådat tydligt spökstreck på ena testet.

Men skönt att slippa leva i ovisshet, och nu kan vi börja försöka på riktigt igen :) 

Gyn sa sexförbud 4 v efter op. Har läst  (pålitliga internet-sidor, typ internetmedicin osv) att det är ok när det slutat blöda. Så jag tänkte att det nog ska vara ok efter 3 v, och det var ju 2 v sedan det slutade att blöda. :) Jag opererades torsdag 3 v sedan, ägglossning 3 v + 1 dag efteråt. Och då har jag haft 2 spontana ägglossningar (utan hormoner) över huvudtaget på 3 år!

Åh vad jag håller tummarna för dig nu saffron ?

Men ok, skönt. Det kändes så konstigt med x antal veckors begränsning liksom, men det är många som skriver precisa veckor.

Jag har insett att jag får ett sjukt över bröstet av att tänka på dom senaste veckorna, så jag kör istället med min vanliga strategi att keep myself busy med så mycket annat så man inte hinner tänka och känna efter. Ska kanske boka tid hos kurator längre fram, men måste vara ifred lite till.

Vad tycker ni, mår man verkligen bättre av att bearbeta saker med främlingar?

Jag känner igen mycket i det du skriver. Jag är så förbannat envis, så jag opererades på fredagen, kom hem på lördagen, på söndagen planerade jag hela veckans arbete åt min vikarie och fixade så en kollega tog med det till jobbet (och min chef tyckte inte jag var klok, men som jag sa till henne att även om jag har ont av operationen så är det inget fel på huvudet!) och åkte och hälsade på mina elever och kollegor när de hade friidrottsdag här i stan på tisdagen, åkte till jobbet på fredagen för att hälsa på och kolla läget så jag visste vad jag skulle göra på måndagen. Åkte till bokmässan i Göteborg på söndagen, och det var dumt! Då var första gången jag kände på riktigt hur ont jag hade, och att jag troligen skulle varit hemma en vecka till, men åkte och jobbade dagen efter i alla fall...

Precis som du sa så gjorde jag allt för att hålla mig sysselsatt och inte behöva tänka! Jag hamnade i denna tråden, och det har hjälpt mig mycket att kunna bearbeta vad som hände genom att höra andra i samma situation.

Jag har alltid varit ärlig med vad som hänt, både på jobbet med elever, föräldrar och kollegor och utåt också, för jag ville inte ha en massa spekulationer om vad som hänt. Fördelen är att jag fick veta många kollegor som haft missfall men som aldrig talat om det förrän då, och även om det inte är riktigt samma sak är det skönt att veta att fler haft det tufft!

Eftersom jag har äggledaren kvar valde läkarna att följa mitt hcg ner till under 5 med ett blodprov varje vecka, och jag fick ägglossning ungefär 2 veckor efter operationen och mens knappt 4 veckor efter jag opererades. Fick klartecken ungefär då att om jag ville och orkade försöka så var det helt oki. Rädslan för nytt X fanns, men just då ville jag försöka trots allt. På BIM+9 fattade jag varför mitt humör var så konstigt...
Min rädsla för nytt X var ännu större när vi skulle försöka få syskon, och jag kommer aldrig mer utsätta mig, min kropp eller mitt psyke för en graviditet till nu! 

Jag kände inte att jag behövde hjälp efter allt som hänt, men är förvånad över att de inte ens erbjöd mig! Däremot när bf för vårt X och likadant årsdagen för operationen närmade sig hade det varit skönt att få pratat med någon som inte känner mig!
Jag känner samma sak i år att nu närmar sig 17/9 då jag opererades och jag blir deppig eller låg. Fördelen är att jag vet vad orsaken är, och kan titta på mina barn och glädjas över dem!
Varje allahelgona går vi till kyrkogården och tänder ett ljus för de två små mirakel vi förlorat (ja, vi har förlorat ett innan vårt X också) och vet att de vakar som skyddsänglar över våra barn.