Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Hej igen! Det var länge sedan, vad kul att höra från dig och att du är gravid igen. Hur mår du och familjen? Jag är också gravid, fick vul utan problem även denna gången. Det står i min journal så det var ingen som ifrågasatte det när jag ringde och skulle boka. Skönt! Tycker det är självklart att man ska få ett vul efter X, oavsett om man haft en normal graviditet mellan. Både för att det finns en ökad risk men även för att man ska slippa oroa sig. Lycka till nu och hoppas du får ett vul snart!

Kram! Hoppas verkligen inte det är ett nytt X!

Grattis, och vad roligt att höra från dig igen!
Vi fick kämpa för att få VUL med första graviditeten efter vårt X, men gav oss inte eftersom det stod i min journal att jag skulle få det (än mer eftersom jag har båda äggledarna kvar efter operationen).
Andra graviditeten hade vi laddat upp för ny strid och hade tom varit på en privatklinik som lovat oss hjälp direkt. Men när vi ringde vår bm fick vi komma direkt!
Tycker det är självklart att man ska få VUL efter X!!! 

Hej RaraS!

Kul att se dig igen och stort grattis! Det är klart att du ska få ett VUL denna gången med. Bara för att det gick bra en gång finns inga garantier för att det inte kan hända igen. Jag har ju fått ett barn sen ett X, sen två barn och sedan ytterligare ett X på samma sida.

Stå på dig och lycka till!     

Hej alla gamlingar!
Vad kul att ni är så många som fortfarande läser tråden regelbundet! 
Sunflower: Grattis till graviditeten! Det är bara fint med familjen här! Kul att du är gravid igen! Vilken vecka är du i?

Och jag ska ringa och boka vul på måndag! Har stärkt självförtroendet lite under veckan så nu kommer jag inte acceptera ett nej. . Visserligen opererade jag bort äggledaren som var problemet men vet ju inte anledningen till att jag fick X, läkaren sa att jag kunde haft en dold infektion, och i så fall kan ju samma problem finnas i min kvarvarande äggledare så det skulle kännas bra med en koll! 

Kram allihopa och hoppas vi får en fin helg! 

Har precis plussat nu på Bim Första försöket efter sprutan i början på juli nu i år. Lyckad på höger äggledare.

Nu är man förstås orolig för nytt X. Har för mig på gyn när jag behandlades sist att de sa att jag kunde kolla tidig VUL där. Annars får jag söka upp privat.

Min fråga, när borde man tidigast se på VUL? Ringer väl på måndag direkt, men är lite nyfiken nu under helgen vad era erfarenheter är?

Man vill ju gärna få besked så tidigt som möjligt..

Jag sökte sist vård för mitt förra X på 5+6 tror jag. Inte för smärta, utan blödningar som aldrig drog igång och frågade då mig om mf.

Här säger de tidigast i v7 för att man ska kunna se något ordentligt.

Jag måste få skriva av mig! 
Jag fick mitt X i april. Lyckan höll i sig i 10 fulla veckor. Efter X:et så bestämmde vi oss för att köra på som vanligt. Min sambo har varit otroligt stöttande och vi har alltid hållt ihop och hjälpts åt. Denna månaden är vårat 5:e försök efter x:et, det är dock 1 1/2 år sedan som vi bestämde oss för att skaffa bebis. Jag ljuger om jag säger att jag tagit allt detta med ro och harmoni. Även om jag mått dåligt när mensen dykt upp så har det bara hållt i dig just under mensens 2 första dagar sen har jag fått vara mig själv. Jag är en otroligt positiv och glad person. Människor som inte känner mig har till och med den uppfattningen. Men nu känns det som allt rasat. Hur fan ska man fortsätta orka? Jag har precis haft min ägglossning. Ägglossningen har varit under helgen, vet inte exakta dagen. Jag berättade för min sambo att på Torsdagen att jag inom de närmsta dagarna kommer att ha min ägglossning så vi ha regelbundet sex nu i dagarna (vi kör varannan dag runt äl). Sambon tyckte detta lät som en bra idé. På fredagen fick vi till det, sen igår (söndag) så väntade jag på att han skulle komma och lägga sig så att vi även skulle lyckas få till den sista dagen. Klockan blev alldeles för mycket och det blev inget.. Detta gjorde mig så sjukt ledsen! Jag förstår mycket väl att det inte handlar om att vi inte hade sex utan att det som hände var att allt bara brast. Det känns som att jag öppnat en dörr jag inte kan stänga, jag känner mig nerstämd, ledsen. Fan jag orkar inte, ska det verkligen få vara så här svårt? Den här månaden har tre väldigt nära vänner visat bilder från deras ultraljud och det ända jag önskar är att jag en dag ska få uppleva det. Men just nu känns allt skit. Hur har ni orkat? hur orkar ni?

Hej!

En fråga till er rutinerade….har precis varit på VUL. Jag är i v 6+1, och jag har hyfsad koll på min ägglossning och mens.
På VUL:et såg hon endast en hinnsäck och en skugga till gulsäck. Borde man inte ha sett mer när man är i v 6+1?
Jag tänkte när jag gick dit att det inte är säkert att hjärtat börjat slå, men jag tänkte nog att jag skulle sett mer ändå. Frågade läkaren om man inte borde ha sett mer och då svarade hon lite tvekande och sa att ägglossningen kan ha varit senare etc, att det ser ut som en normal tidig graviditet.
Men när jag har rätt bra koll på min ägglossning så känns det här inte så bra helt enkelt. Dessutom mår jag skitbra, i samma vecka med min Emelie var jag i princip däckad hemma…så känner mig lite skeptisk till att detta verkligen utvecklas normalt….

Såklart, bara att vänta och se! Fick en tid igen om två veckor på torsdag! 16 dagar av lång väntan!

Och Lilyy: Känner igen mig i din berättelse...mådde sådär för tre års sedan och har ingen aning hur man fixade det. Man levede i någon sorts bubbla....jag hade tur att bli gravid på 6:e försöket efter X:et. Var inte rädd för att söka hjälp om det går för lång tid! Jag tror jag höll mig igång genom att testa nya saker varje månad. Som att akupunktur och äta apiforce etc. Kändes på något sätt bra att testa mig fram! Den månad jag testade akupunktur lyckades jag så det körde jag på denna gång med  

Lilyy: Förstår precis hur du menar, och känner. Här går det upp och ner..vi tar en paus nu..vi håller ju på med ivf..2 misslyckade o har 1 FET kvar på första försöket..det är jävligt tungt..jag blir arg på mig själv ibland för att jag blir så pessimistisk....min sambo är underbar som stöttar mig hela tiden, jag vet inte hur man/jag orkar...en dag i taget....hitta ljusglimtar i livet....stora kramar till dig <3