Supers skrev 2013-09-14 12:14:31 följande:
Fick precis reda på att jag ska bli faster....känner mig hemsk som gråter över våran olycka när det är mindre lillebror..det gör ont även om jag är glad för deras skull...tiden läker alla sår eller?
Åh,,,
Vet precis hur det känns.
Min bror och hans fru har också haft lite problem att bli gravida, och adopterade en liten flicka från Sydafrika för 4 år sedan. Förra året, en vecka före mitt och min mans bröllop fick jag ett samtal. De väntade barn. Reaktionen (normal) hade varit att man blivit överlycklig och grattat. Jag grät hela eftermiddagen. Inte för att jag missunnar min bror och hans fru ett barn, men jag sörjde över vår barnlöshet. Det hjälpte ju inte resten av deras graviditet att översållas med ultraljudsbilder och magbilder och, (ja, ni förstår) hemma hos mina föräldrar. När barnet var fött (en son), döptes han till samma namn som min man och jag hade tänkt om vi hade fått en son (min morfars namn). Ny eftermiddag med gråt.
Kämpa på! Det måste bli vår tur snart!