Här peppas det, del 9

Usch ja, jag tycker att jag skäller på stackars Bastian hela tiden. Han bråkar så med lillebror, ofta är det för att han vill ha uppmärksamhet utan lillebror nära. Han gillar dock att skrämma lillebror genom att ställa sig nära och gallskrika. Då blir Matteo livrädd och börjar gråta och Bastian är hur nöjd som helst.

Här går allt sin gilla gång. Gick in i v.16 idag och mår helt ok numera, bortsett från att jag fått foglossning. Milo är också inne i en riktig trotsålder nu, men det har han varit länge känns det som

Ludvig är en riktig drama-queen dessa dagar. Så fort han får en tillsägelse eller någon säger emot honom slokar huvudet och läppen darrar för att han riktigt ska visa hur orättvist allt är. Lite sött faktiskt :)

Sen blir han fruktansvärt rädd ibland. Häromdagen såg man skräcken i hans ögon och han hoppade upp i soffan och pekade på "hajarna", likadant i sängen några timmar senare. Han har fantasi i alla fall...

När Milo får en tillsägelse, "spottar" han, ställer sig med armarna i kors och ser riktigt sur ut. haha

Éomer slänger sig på golvet och gråter stora krokodiltårar nä rhan inte får som han vill. :P Han har dessutom blivit rädd för höga ljud sen de höll på med båtmotor här hos svärfar. Allt som låter är läskigt och han springer runt med händerna för öronen. :-s Åskan har nog varit värst hittills.  

Bastian är också rädd för åskan, däremot är han riktigt jobbig med tandborstningen nu. Han skriker och fäktar och blir hal som en ål. Vet inte hur vi ska göra.

Sen är han jobbig på så vis att när lillebror slår sig och jag tar upp honom börjar B gråta och ska upp. Bara för att lillebror får uppmärksamhet. Det är lite jobbigt, särskilt nu när Matteo klättrar på allt och trillar och slår sig med jämna mellanrum.

Milo är hittills inte rädd för något särskilt vad vi märkt. Men sedan har han också alltid varit en väldigt tålig liten kille som tål det mesta.

Måste vara väldigt jobbigt som förälder när syskonen är avundsjuka på varandra. Måste vara svårt att veta hur man ska hantera det och vad man ska göra. Man försöker ju så klart behandla dem så lika som bara möjligt, men i en viss ålder spelar det nog tyvärr ingen roll hur lika man behandlar dem