Åhå, en snacktråd. Hoppar på om det är OK? Är född 88 och har två underbara små. En dotter född 05 och en son 09 (som vart 1 år igår) Började i våras läsa på högskolan, och barnens pappa är föräldraledig. Det blir dock en ganska tidig inskolning för lillen, han kommer skolas in från första mars och då gå tre dagar i veckan, ungefär 7h om dagen. Personalen stöttar och säger att det är en bra ålder men jag känner mig inte helt OK med det. Men, funkar det inte för lillen har maken sagt att han förlänger sin föräldraledighet.
Tycker dock att det är skönt att Viking är van att vara ganska mycket utan mig och har otroligt starka band med sin far, sina mor och farföräldrar samt mina vänner. Saga var precis tvärtom, det var hon och jag och hon ville knappt vara utan mig de första åren, detta sitter nog fortfarande i lite. Det är i och för sig mamma som gäller för Viking om jag är hemma och han är trött eller ledsen.
Förutom högskolan jobbar jag varannan helg som butikssäljare, funderar dock på att hitta ett extrajobb som är med adekvat för min utbildning-
Jag och min man har varit ett par i 6 år, gifta oss i somras och köpte hus för ungefär ett och ett halvt år sedan. Att bli mamma är det bästa som hänt mig även om jag lärt mig under mina år som mamma att man inte skall utplåna sig själv utan tillåta sig själv att vara ung och inte försöka leva upp till omänskliga krav som kan ställas på en "ung" förälder (alla föräldrar gör sina misstag men gör man dem och dessutom är ung är det ren statistik tydligen). Vänner är hur viktiga som helst, under min första tid som förälder "låste jag in mig", nu när jag är vuxen och har lite distans vet jag att man inte blir en bättre förälder för att man spenderar varenda lediga minut med sitt barn.
Haha men vilket stört långt och ostrukturerat inlägg men lite om mig i alla fall.
