Sitter här och är helt slut efter en dag med skrikiga barn och en natt med mycket spring. Barnen är lite sjuka, särskilt treåringen är väldigt skrikig och grinig...fast det är hon nästan jämt men nu är det ännu mer.
Hon har sånt humör också, arg nästan hela tiden, mer utbrott än storebror med autism. Jag blir helt slut och trött på henne! Och så blir jag ledsen på mig själv för att jag inte kan ha tålamod med henne.
Ibland har jag undrat och hon också har någon diagnos, det är så svårt att prata med henne när hon blir arg. Men för det mesta så tror jag väl att hon bara har ett häftigt humör och är i en period där allt är så noga. Dessutom är hon öronbarn och hör väldigt dåligt periodvis...
Men är det verkligen normalt att börja gråta för att kniv och gaffel inte har samma mönster, att havregrynen på yoghurten inte täcker precis all yoghurt, att maten måste ligga på ett exakt ställe på tallriken, köttfärssåsen får inte nudda salladen för då blir det skrik...ja, listan kan göras ännu längre.
Är det normalt för en treåring eller ska jag vara orolig? Vet ju att barn kan vara olika, och jag vet att hon har humör, men var går gränsen...hjälp mig att fundera!!
Ska kanske tillägga att det är mest hemma det är så, när det är folk runtomkring så blir hon distraherad och glömmer för det mesta bort att vara arg...så det är kanske inom det normala ändå.
Har beställt en bok som heter "Explosiva barn" som jag längtar efter att få för att se om jag kan få tips och hjälp!