Autismtråd 10

Hej,
om att klippa håret: tror du att han har fysiskt ont? En del vuxna med autism beskriver det som fysiskt smärtsamt. Det måste man förstås ha respekt för. Om inte kanske detta kan funka för er också - kan inte påstå att sonen har snyggaste frisyren direkt, men så här har vi gjort: något riktigt smarrigt som belöning och litet litet steg varje gång. Var man börjar beror på hur rädd han är: kan man börja med att man kliper ett hårstrå? Eller räcker det med att man ska kamma eller bara vara nära saxen för att han ska få godiset? Ett litet steg vidare varje gång, försök inte göra mer om det går bra - sluta på topp! Sonen kom ganska snart självmant fram och sa klipp - godis. Målet är att han ska kunna gå till frisören, där är vi inte än, men jag har i alla fall kunnat klippa av det värsta utan panik. Och vad det gäller hårtvätt - kanske kan man läta dem slippa schampoo? Jag har inte använt det på mina barn på två år. Flickan har långt hår och det har blivit mycket tjockare och finare sen vi slutade. Vi använder bara vatten. Ibland balsam. Det tar ca 2 veckor för hårbotten att sluta överproducera fett, så under den perioden ser det fett och smutsigt ut, men inte sen.

Jag gör så att jag sätter alla dessa bilder på den dag det är. På övriga sätter jag bara upp bilder på särskilda händesler, såsom hennes gympa, sjukhusbesök, kalas osv . Duschbilder sitter alltid varannan dag med för det avskyr hon. Likaså så sätter jag längst upp en bild på antingen dagis eller vårt hus om hon ska på dagis eller vara ledig.
Vi har samma rutiner o exakta tider för allt o i samma ordning

Det här med schema, vi använder inte det, vår son får inte utbrott av att det händer lite spontana saker ibland, jag tänker att då ska vi inte ha det, det blir ju bara att inruta honom i något som han faktiskt inte behöver! Eller är det någon som tror att det skulle kunna underlätta ändå?

vi använder inte eller schema, han har helt enkelt inte problem med rutiner, eller rutiner som bryts, dessutom förstår han muntlig information som att  "snart kommer mormor" eller "nu ska mamma gå men kommer sen" som vi däremot är väldigt tydliga med. Man använder väl det om det underlättar för barnet helt enkelt, annars ser jag ingen mening med det.

Här blir det ofta lite problem på morgonen. Så jag tänkte köra ett schema så han får in morgonrutinerna. Annars klarar han sig också ganska bra om vi är tydliga. 

Läste precis om hårkklippning. Min son tycker inte om att kamma sig, tvätta håret, torka håret, klippa sig. d vs allt som har med håret att göra. Fick reda på i morse att en kompis som han umgåtts flitigt med under helgen har JÄTTEMYCKET LÖSS. Vad gör man??

Luskam går absolut inte. Jag tog helt sonika ungen och med napp och filt och löfte om spaghetti och bad och allt annat han vill rakade jag av håret på honom. (Det är inte så hemskt som det låter. Våra killar brukar ha rakat hår på sommaren) Efter många tårar och tandagnissel sitter han nu i badet och är nöjd.

Det jag funderade lite på var om barn med autism eller med drag av autism har svårt för förändringen från långt(förvuxen pojkfrisyr) till kort hår. Det verkar som om han sörjer sitt hår lite grann. Storbror som jag rakade innan bryr ju inte sig ett dugg. Tanken har inte slagit mig under alla år vi haft hans "utbrott" inte förrän nu när han är under utredn för autism.

Min dotter är väldigt oflexibel o att schema rutar in vardagen än mer är bara vad man egentligen tror. Det är ett superbra sätt att träna in förändringar. (om det behövs det stödet för det så klart) Än så funkar det inte här med förändringar även om vi förbereder, men jag hoppas att det går en dag.
Äldsta dottern behöver schema för att öka sin självständighet. Frågar i det oändliga vad hon ska göra o när det  eller det händer osv. Då säger vi bara: Gå o titta på ditt schema! Förhoppningen är att hon ska göra det självmant o inte vara lika beroende av oss. Hon är 13 år o lilla dottern snart 6 år.Lillebror har schema för att han behöver veta vad som ska ska ske. Han är med oflexibel men inte alls som M på 6 år. Han klarar förändrignar om de finns med på schemat o han är förberedd. Men han är bara snart 4 år med. Han vart tokig när Ms schema inte stämde med vad han skulle göra, så han fick ett eget av HC. (Han har med NPF)

 Jag använder "mini-schema" eller hur jag ska säga, kanske två eller tre bilder om det som ska hända, om det är något som är väldigt svårt att vänta på, t.ex att få sitta vid datorn. Först en bild på leka, sen äta mat, och sen en dator.
 Det räcker för oss, han är inte så rutinbunden heller.
 
 Igår var vi på skidtävling, och då kunde jag se ett framsteg från förra året. Då stod han nämligen och skrek för att han ville åka, och man måste ju vänta på att de startar klockan. Men nu kunde han vänta i lugn och ro på att få åka!
 Sen åkte han och ramlade någon gång, då skrattade han gott (har världens härligaste skratt) och sa "Jag förstår inte för det går inte!", en mening som kommer från filmen om Mamma Mu och Kråkan. Det lät så roligt, och vi hade så roligt tillsammans. Så just nu är han mer lugn och harmonisk än treåriga lillasyster, så det är ju skönt att de inte har jobbiga perioder samtidigt!

Fan, jag blir så trött. Dagisfrågan har vi ju tänkt att lösa genom att annonsera efter en resurs utifrån via ett assistansbolag. Samma person ville vi också ha som avlösare. Dagiset och resursansvarig har verkligen varit tillmötesgående och gjort ett undantag för oss, att de anställer den person som vi vill ha till vår son. Då kan vi också redan från början anställa någon med den medicinska kunskapen så slipper vi den biten.