Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Jo tell me about it jag åkte in till akuten när jag fick lamotrigin, ansiktet svullnade! Av eseria fick jag hallucinationer... citalopram manier, och så vidare! lithium är första medicinen jag inte mått skit på, jag går ner i vikt tyvärr av den och allt smakar salt men det är det, jag vet inte hur det brukar vara heller men folk har så mycke åsikter om mina mediciner de få som vet det

Viktminskning hade jag sagt ja till som bieffekt :-P

Jag brukar samla vätska, rekordet är 20 kilo på en månad... det gör ju inte så gott för måendet direkt :-/

Ja många vill nog byta, det är en biverkning att gå upp i vikt, jag går ner, vägde 64 innan, nu är jag nere på 52. Ska få en dietist via psyk nu för att vända på detta jag äter MASSOR men går ändå ner. nej jag ska sluta klaga, det går ändå såpass bra numera! *ta i trä*

Jag tycker oxå att det låter lite konstigt att du inte ens FÅR pröva litium, bara för att du kanske vill ha fler barn. Visst, om ni försöker få barn just nu är det ju ingen idé. Men om ni tänker er att starta bebisverkstad om typ två år, så känns det onödigt att du bara ska må halv-bra under tiden fram tills dess... Litium är, vad jag förstår, en medicin som är lätt att sluta med, i jämförelse med många andra.

Sen är det ju inte alls säkert att du skulle fungera bra på litium. Men jag utgår bara från vad jag har sett i min man. Han lovprisar litium. Den har tagit bort "surret" i hjärnan, så att han äntligen får tänka sina egna tankar i lugn och ro, och hinner tänka efter INNAN han gör eller säger något.

Insättningen av litium var dock svår. Han fick jobbiga biverkningar av vanligt litium, men har nu en annan form som funkar bra.

Jag måste fråga er om ni blir aggressiva å slåss ibland?

Vad jag har hört är att har man fått en bra effekt av lithium en gång så är det inte säkert att man får samma effekt om man slutar och sen börjar igen.

Agressiv = O JA!!! slåss = Nej

Den ska ju vara den bästa. Om den funkar rätt.
Ja, det är lite märkligt att 20+ psykiatriker inte vill att jag börjar.
Den senare vill ha mer konkret svar i barnfrågan, kan ju hända om jag säger "om 5 år" så vill h*n sätta in den? (Men vi vill förmodligen börja i år OM vi VÅGAR en omgång till). Vi har diskussioner här hemma just nu. Jag kan tänka mig att dom vill veta innan också, så jag inte kommer 4 mån in i litiumet och säger "jag ska sluta nu ska vi göra ungar här" = låsa in för mani ;)

Nä ni vet kanske hur det kan vara man får inte uppfattas som minsta impulsiv.

Ni får gärna berätta, ni som går på litium, hur isättandet var. Jag hade hoppats på att kunna vara iaf 50% själv med kommande syskon. Första barnet var pappan barnledig med. Och jag sjukskriven.

Det var en regäl minskning :-/
Jag hade gärna gått ner till 64 dock ;)

Japp, har ett par domar i bagaget men försöker gå iväg innan jag smäller till numera. Tror dock det mer än min ADHD som gör det =)