Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Jag har pratat mycket om detta med min BM och hon vet om detta men hon har skickat mig vidare till det BB jag valt för att få hjälp med min förlossningsplanering och få träffa dom som jobbar där och dom mig osv så jag kan känna mig trygg men det går så segt känns det som och det börjar närma sig nu.. Man vet ju aldirg när bebis behagar att dyka upp så att säga så det är lite tufft.. Men vill verkligen föda naturlöigt är som sagt rädd för smärtan och panikångesten och att ajg ska hamna i en depp fas å inte ta till mig mitt barn eller attt jag kommer bli en dålig mamma pgr av min diagnos..

Har ni ammat efter förlossningen? Jag hade nog inte klarat av att ta hand om barnet utan medicinerna i kroppen...

Tog du medeciner under grav också ?

Hej alla.
Jag är troligtvis bipolär 2. Har fått medicin Serequel. Äter 300 mg per dag. Nån annan som har provat den medicinen? Biverknningar? FUnka den bra / dåligt för er?

Har egentligen tusen frågor att ställa. men är just nu i en neråt svacka. Så jag orkar inte ta mig för att skriva så mycket. Många ledsna orkeslösa dagar nu.Tyvärr... Hur tar man sig upp igen?????

Jag är inte gravid, tänkte mest inför hur det kommer kännas sen i framtiden.

För er som vill läsa om mediciner och graviditet så hittade jag en bra länk

www.slso.sll.se/upload/Affektiva/Graviditet%20och%20affektiv%20sjd/Affektiv%20sjukom%20under%20grav.pdf

Jag pumpade en månad och sen försökte jag amma ett tag efter. Såhär i efterhand skulle jag ha struntat i att pumpa och gått på medicinerna direkt, det tog lång tid att komma tillbaka psykiskt.

Jag födde normalt och ångrar det absolut inte. Jag fick stanna några dagar extra på BB och fick göra en "psykiatrisk bedömning" innan hemgång. Jag satte in seroquel 2 dagar efteråt då jag vet att den har en lätt antideprissiv effekt. Lite babyblues men inte mer än så.Seroquel funkade som tur är med amningen och min dotter på snart 7 månader ammas fortfarande. Då min sambo inte har sett mig dålig är min diagnos svår för honom att ta till sig och har därför inte hjälpt till speciellt mycket. Men jag lärde mig snabbt att skita i disken och att sova när bebisen sover. Nu börjar de ljusna och jag hoppas att jag slipper manin som kommer därmed. Hoppas allt går bra för dig!!

Skulle vilja fråga er om råd...

Jag har precis blivit gruppchef på företaget som jag jobbar på och fick förra veckan information om att en i personalen är manodepressiv och även medicineras för detta. Sedan förra veckan har han orsakat två incidenter som jag antar, eftersom jag inte är kunnig om sjukdomen, är sviter av hans diagnos.

Nu undrar jag hur ni tycker att jag ska bemöta honom? Klarar han av att ta emot feedback? Hur känslig är man när man är i en "dålig" fas?

Känner era arbetsgivare till era diagnoser? Hur fungerar det när ni befinner er i en svacka?

Hoppas ni orkar och vill svara.

www.bipolarna.se/

Där finns massa matnyttigt.

Vad jag tycker du ska göra är att prata MED personen i fråga. Han är troligen mycket medveten om sin sjukdom. Fråga vad DU kan göra för att underlätta eller finnas där.
Självklart ska det finnas samma krav occh föräntningar på en som är bipolär men man måste veta när saker är lämpliga att ta upp.
En bipolär är en enorm styrka att ha i ett team om denne "utnyttjas" rätt.

När jag är i en svacka så blir jag ovän med alla, jag är iofs bara bipolär typ 2, men de lägena kanske du ska gå in i ett tidigt skede. Var lyhörd.

Värsta du kan göra tror jag är att låtsas som de regnar.  Då får man bara ångest och det blir inte bra i slutändan.

Så ta ett enskilt samtal vettja, lite naturligt, inte inplanerat så långt innan. Och gör upp en arbetsplan.

Jättebra initiativ förresten av DIG att söka information!

Anonym (Bippo2/adhd): Tack för tipsen! Hade i dag ett samtal med honom om hans beteende för några dagar sedan. Vi kom överens om att vi ska träffas både han och jag om några dagar och själva diskutera hur han vill att det ska vara och hur vi ska samarbeta. Just i dag ville han ha med sig en facklig representant, tror att han var lite nervös eftersom han har fått stå till svars för sitt beteende ett par gånger tidigare och visste inte hur jag skulle reagera (jag är som sagt var sprillans ny som chef för gruppen och känner dem inte sedan tidigare). Men när han märkte att jag inte dömde ut honom för hans agerande kändes det som att han slappnade av lite och var väldigt tillmötesgående.

Kikade lite på sidan som du tipsade om, en superbra källa som jag kommer att återvända till regelbundet för att lära mig mera.