Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
3 månader har snart gått igen.Tiden rusar fram
-
-
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
-
usch vad jobbigt för dig gumman att din sambo kastade ut dig.Cherrybaby skrev 2010-03-06 14:59:29 följande:min sambo kastade ut mig, så nu känner jag mig hemlös, sitter hemma hos mamma, har inte ens ett rum, har en säng jag kan sova i men ingen plats för mina saker, har allting i stora ikea påsar. vet inte hur jag ska orka med att fortsätta när inte ens min pojkvän orkar med mig, jag har alltid bara gjort saker för alla andra skull, men vems skull lever jag för nu då? han vill inte ens träffa mig, han behöver vara själv säger han.. vill inte ligga inne på psyket sista tiden jag är hemma.. men vet inte riktigt vad jag ska göra annars. det är väl bara att fortsätta hoppas på att någonting löser sig, med tiden.. självhatet är för stort, hur ska jag kunna älska mig när ingen annan orkar göra det? kan det vara så att han behhöver distans till allt o få fundera på om han orkar? han måste ha levt i en stor skräck att du ska skada dig själv. vet själv hur den känslan är för en anhörig att leva med den skräcken då jag som mamma levt med den då min son velat dö tex. lämna honom ifred ett tag så får du se om han hör av sig. o du behöver jobba med din självbild o lära dig älska dig själv för som den gamla kryschan säger så är det svårt för andra att älska en så länge man inte älskar sig själv. ska själv börja jobba med min självbild med min samtalskontakt då jag inte tycker om mig själv. säg till dem på behandlingshemmet att du behöver jobba med detta. o du ska leva för din egen skull o inte för andras. ge inte upp. när ska du till behandlingshemmet?
-
vad fruktansvärt att dina föräldrrr har tagit avstånd från digflower79 skrev 2010-03-07 16:16:01 följande:Hej på er igen... Läste Maias inlägg längre upp och blev glad faktiskt att hon har en snäll familj (mamma) som ställer upp i vått och torrt. Sen läser jag Cherrybaby som har en sambo som kastar ut henne som jag fattar är för att hon har sjukdommen? Har själv erfarenhet av närstående som tar avstånd från en för man är sjuk...Mina föräldrar har mer eller mindre sagt upp kontakten med både mig och mina barn för vad jag förstår är att jag är sjuk.. De sa till mig vi förstår oss inte på dig. Man har ju inte valt själv att vara den man är när sjukdomen slår till,och ibland mår man bättre men som i mitt fall så får jag nog acceptera att mina föräldrar inte vill ha med mig att göra vare sig jag är åt det friskare eller det sjukare hållet. Just nu väntar jag bara på att allt ska vända och jag ska se en ljusning i all deppighet. Vet den kommer komma så småningom...men när???? har de den där "gamla" inställning kring psyk o psykiska sjukdomar kanske? en del skäms ju tyvärr fortfarande för psykisk ohälsa. men iaf så är du stakt som kämpar på o försöker se att deppen kommer att gå över. du har dina barn o försök att leva ett bra liv med dem trots dina föräldrars beteende. det verkar du i o för sig ha gjort. precis som du själv skriver så kan du nog bara acceptera dian föräldrars beteende då du ju inte kan förändra det o att hålla på o älta o fudnera på varför de gjort som de gjort får dig ju inte att må bättre.
-
Testar bara datorn.
-
Så, nu har jag slutat med propavanen och försöker ta bort stesoliden så gott jag kan (med läkarens godkännande naturligtvis). Stesen är svår, har inte tagit på ett par tre dar men har mått så dåligt, varit otrevlig mot sambon, uppstressad och vääldigt svårt att varva ner. Så, idag sa sambon åt mig att ta en stes. för guds skull! Så jag fick ge upp för idag och ge vika och tog den satans stesoliden.
Att den ska vara så himla svår...
Humöret pendlar på mig igen. Lyckorus allt ifrån en dag till en vecka. Sen orkeslös och nervig på samma sätt. Det är ganska jobbigt. Idag fick jag till och med en dum (men flyktig) tanke om vad har livet egentligen att erbjuda mig. Har inte sagt nåt till sambon men ska tala om det för ssk på psyk på måndag när jag hämtar medicin. Har lovat henne att alltid tala ärligt med henne och det står jag fast vid.Har tvångstankar om att skaffa ett barn till. Nästa dag vill jag absolut inte ha mer barn. Mest går det åt att jag vill ha ett till men vill inte vänta och komma på fötter som alla säger åt mig utan jag vill ha ett barn NU! Vet att det i realiteten inte är så smart men jag kan inte släppa det.Såå, jag är väl inte så stabil som jag trodde förut. Jag hade nog då en härlig uppåt period.Hmm, detta blir nog lite svårare och mer utdraget än jag trodde. Var på vippen att sluta med alla piller och skaffa mig ett heltids jobb. :/Nu har jag gnällt klart för stunden. Kram på er. -
usch då gumman låter jobbbigt. du kasnek ska trappa ut benzon långsammare så kanske det inte blir såhär för dig. förstår om du vill bli av med dem men samtidigt ska du ju må hyfsat på vägen så kanske bättre att skynda långsamt.Maia skrev 2010-03-13 16:18:30 följande:Så, nu har jag slutat med propavanen och försöker ta bort stesoliden så gott jag kan (med läkarens godkännande naturligtvis). Stesen är svår, har inte tagit på ett par tre dar men har mått så dåligt, varit otrevlig mot sambon, uppstressad och vääldigt svårt att varva ner. Så, idag sa sambon åt mig att ta en stes. för guds skull! Så jag fick ge upp för idag och ge vika och tog den satans stesoliden. Att den ska vara så himla svår... Humöret pendlar på mig igen. Lyckorus allt ifrån en dag till en vecka. Sen orkeslös och nervig på samma sätt. Det är ganska jobbigt. Idag fick jag till och med en dum (men flyktig) tanke om vad har livet egentligen att erbjuda mig. Har inte sagt nåt till sambon men ska tala om det för ssk på psyk på måndag när jag hämtar medicin. Har lovat henne att alltid tala ärligt med henne och det står jag fast vid. Har tvångstankar om att skaffa ett barn till. Nästa dag vill jag absolut inte ha mer barn. Mest går det åt att jag vill ha ett till men vill inte vänta och komma på fötter som alla säger åt mig utan jag vill ha ett barn NU! Vet att det i realiteten inte är så smart men jag kan inte släppa det. Såå, jag är väl inte så stabil som jag trodde förut. Jag hade nog då en härlig uppåt period. Hmm, detta blir nog lite svårare och mer utdraget än jag trodde. Var på vippen att sluta med alla piller och skaffa mig ett heltids jobb. :/ Nu har jag gnällt klart för stunden. Kram på er.
-
Precis vad min ssk på psyk sa.susye skrev 2010-03-15 21:52:35 följande:usch då gumman låter jobbbigt. du kasnek ska trappa ut benzon långsammare så kanske det inte blir såhär för dig. förstår om du vill bli av med dem men samtidigt ska du ju må hyfsat på vägen så kanske bättre att skynda långsamt.
Nu vill jag inte ha ett barn, räcker med sonen.
Har haft två jobbiga veckor på raken nu men jag sa ärlig till ssk hur jag mår och så så de vet och kan ha lite koll på mig.
Det jobbigaste är att sonen har börjat få en ordentlig egen vilja nu och det det är mycket gnäll och lite av en kamp med det mesta. Vet ju att det är en del i hans utveckling men har haft sämre tålamod med honom. Försöker göra mitt bästa och hålla masken även när tålamodet tryter men har inte samma energi att tex leka med honom. Sitter mest i soffan och hoppas han kan roa sig själv. Det funkar ju inte så bra nu när han har börjat bli gnällig och vill underhållas mest hela tiden. Så, det bästa på hela dagen är när vi nattar honom för han sover för natten redan vid 18.00 så man har ganska mycket kväll kvar för att ta det lugnt och bara slappa.
Hur går det för dig Susye?
Och alla er andra? Tråden verkar ju lite tom... -
men sonen måste lära sig att leka själv. tror inte på det där med att man ska aktivera barnen precis hela tiden. låt honom gnälla lite det tar han inte skada av. barn ska lära sig att leka själv stundtals o använda sin egen fantasi. sen ska man givetvis leka med dem mellan varven etc. o ha inte dåligt samvete för att det känns skönt då han lägger sig. är nog många föräldrar som tycker det under deras gnällperioder.Maia skrev 2010-03-17 10:56:11 följande:Precis vad min ssk på psyk sa. Nu vill jag inte ha ett barn, räcker med sonen. Har haft två jobbiga veckor på raken nu men jag sa ärlig till ssk hur jag mår och så så de vet och kan ha lite koll på mig. Det jobbigaste är att sonen har börjat få en ordentlig egen vilja nu och det det är mycket gnäll och lite av en kamp med det mesta. Vet ju att det är en del i hans utveckling men har haft sämre tålamod med honom. Försöker göra mitt bästa och hålla masken även när tålamodet tryter men har inte samma energi att tex leka med honom. Sitter mest i soffan och hoppas han kan roa sig själv. Det funkar ju inte så bra nu när han har börjat bli gnällig och vill underhållas mest hela tiden. Så, det bästa på hela dagen är när vi nattar honom för han sover för natten redan vid 18.00 så man har ganska mycket kväll kvar för att ta det lugnt och bara slappa. Hur går det för dig Susye? Och alla er andra? Tråden verkar ju lite tom...
bra att du är ärlig mot din ssk så du kan få rätt stöd o hjälp. hon ofta träffar du din ssk?
själv så går det upp o ner. mest ner nu. har inlett kbt nu efter alla år o det är tufft. så mycket som jag förträngt som kommer fram.
tråden verkar stå lite still just nu men vi tappra som är här får väl hålla igång den så kanske nån ny hittar in. -
Du har absolut rätt vad gäller barn och att bli aktiverade hela tiden. Jag anser att nuförtiden så får barnen inte en chans att andas nästan för det ska vara aktiviteter hit och dit. Grejen är att jag har problem med konflikter.. Är sambon på dåligt humör tex så går jag och fjäskar för honom hela tiden. När sonen gnäller och vill ha uppmärksamhet så vet jag inte riktigt hur jag ska reagera. Tror det är bra för barn att vara lite uttråkade för som du säger så får de lära sig att använda fantasin mer. Men sonen är ju bara 15 månader och jag vet inte om det är bra att ignorera honom när han gnäller eller om han ff behöver känna att mamma/pappa finns där för honom. (om du förstår vad jag menar, blev rörigt det här.)susye skrev 2010-03-17 12:06:59 följande:men sonen måste lära sig att leka själv. tror inte på det där med att man ska aktivera barnen precis hela tiden. låt honom gnälla lite det tar han inte skada av. barn ska lära sig att leka själv stundtals o använda sin egen fantasi. sen ska man givetvis leka med dem mellan varven etc. o ha inte dåligt samvete för att det känns skönt då han lägger sig. är nog många föräldrar som tycker det under deras gnällperioder. bra att du är ärlig mot din ssk så du kan få rätt stöd o hjälp. hon ofta träffar du din ssk? själv så går det upp o ner. mest ner nu. har inlett kbt nu efter alla år o det är tufft. så mycket som jag förträngt som kommer fram. tråden verkar stå lite still just nu men vi tappra som är här får väl hålla igång den så kanske nån ny hittar in.
Jag träffar ssk en gång per vecka för att hämta mediciner.
Kbt, har själv funderat kring det men är lite rädd för det också. Vet ej varför.
Det är väl bra att saker kommer upp till ytan. då kan du kanske få "rensa bort" lite dåligt bagage. Är kanske därför du mår lite sämre nu? Hoppas du får må bättre snart. Om det är nåt "vi" fått lära oss så är det, tyvärr, att bita ihop och försöka hålla ut i kampen om att få må bättre/bra till slut.
Jag har lite svårt att förlika mig med att det, även om det kan gå flera år, förmodligen kommer skov igen..
Kram, det är gott att höra av dig igen. Tycker du ofta kommer med bra och kloka åsikter och råd. -
Maia: tack för dina värmande ord om mina råd. vet inte om de är så kloka egentligen utan kommer mer spontant från hjärtat o från situationer jag själv upplevt. jo er son är ju liten o behöver en hel del uppmärksamhet men han "dör" inte av att gnälla lite heller. har du pratat med din ssk om det här? hon kanske kan ge dig råd om hur du ska tackla detta. jag mådde riktigt dåligt redan innan kbt:n drog igång så jag vet inte vad som är hönan o vad som är ägget. jag har velat fram o tillbaks länge kring kbt men kom till insikt om att om något i mittt liv ska kunna förändras så måste detta göras. även om det gör ont o är tufft så hoppas jag på att komma stärkt ut på andra sidan sen
-
Det är ett modigt steg du har tagit tycker jag. Iom att jag fungerar ok i vardagen nu så vill jag inte ta såna beslut med rädsla att det skulle gå åt fel håll. Förstår att du provar när inget annat fungerar och jag skulle nog göra detsamma om det blir riktig panik igen. En kompis har gått på kbt och hon tyckte det var jätte bra.
kan det vara så att han behhöver distans till allt o få fundera på om han orkar? han måste ha levt i en stor skräck att du ska skada dig själv. vet själv hur den känslan är för en anhörig att leva med den skräcken då jag som mamma levt med den då min son velat dö tex. lämna honom ifred ett tag så får du se om han hör av sig. o du behöver jobba med din självbild o lära dig älska dig själv för som den gamla kryschan säger så är det svårt för andra att älska en så länge man inte älskar sig själv. ska själv börja jobba med min självbild med min samtalskontakt då jag inte tycker om mig själv. säg till dem på behandlingshemmet att du behöver jobba med detta. o du ska leva för din egen skull o inte för andras. ge inte upp. när ska du till behandlingshemmet?
