Jo, jag är en manshatare.

Klart det finns varianter att arbeta med, ingen tvekan om det. Dock kvarstår det faktum att alla varianter av stor offentlig styrning och stort offentligt ägande ofelbart misslyckas.

om det varit kvoterat så hade jag kanske tvingats till andra lösningar, kanske tvingats tänka till mer och planerat bättre... jag vet inte. Kvotering är inte det enda som krävs för att förändra - det krävs ju förändringar på arbetsmarknaden. Att kvinnor har bättre löner så kan man dela upp det på det sätt jag och maken gjort utan att förlora nåt. ??

jo. men hur gör vi för att få större andel kvinnor att söka sig till yrken med bättre betalt?

DrKejs Ang att det du skrev att det görs mycket för att få tjejer intresserade av teknik, data osv. Visst är det så. Och fördelningen av tjejer har ökat på dessa program på gymnasiet tex. Har ingen statistik nu, så du får hålla till godo med vad en föreläsare sa för inte så länge sedan. Problemet ligger i att män inte söker sig till motsvarande "kvinnliga" program på gymnasiet, tex Barn och fritid, Omvårdnad, Estet osv. Däri ligger problematiken idag tror jag, att vi kvinnor oftare söker oss till "manliga" yrkesområden, men sålänge de "kvinnliga" yrkesområdena inte tar in män, eller att män inte söker sig dit, kommer snedfördelningen kvarstå. Varför det är så finns många teorier, jag har min personliga teori om det... Men jag håller med. Det personliag intresset skall stå högst, frågan är ändå, varför man tycker som man tycker...

Precis så det varit, ensidigt. Absolut och det görs inget för att få in pojkarna på dessa program. Fokus har ju legat på att få in flickorna liksom... Jag är verkligen helt med dig på att det är ett individuellt val, men tycker ändå att man (samhället, inte individen) bör fundera på vad som är fel när/om ett yrke består till 100% av ett kön. Nu är det väl i princip inga yrken som är 100%igt fördelade till ett yrke, men 95-97% finns säkerligen. Tycker att man på högre nivåer skall fundera på just varför. Varför är män underrepresenterade som förskollärare tex. Inget man behöver ta på sig som individ, men likväl värt att fundera över och hur vi tillsammans kan bygga ett samhälle där alla är lika mycket värda, för jag tror att det är vad det beror på. Yrket värderas inte högt, för att det är ett "kvinnoyrke". Men det är bara min teori...

Jag tänkte citera ett inlägg ur en av mina favoritbloggar. Hon har precis läst "Könskrig"  - en samling berättelser skrivna av män och kvinnor. Och hon skriver väldigt tänkvärt om sina tankar kring män, manlighet och mansrollen. ------------------------------------------------- Berättelsen om män är en berättelse om ensamhet. Bra karl reder sig själv, Själv är bäste dräng och man ska Sköta sig själv och skita i andra. Mannen ska vara en autonom enhet. Han söker inte hjälp för sina problem för sådana får inte finnas. Om man som man vill ha en riktigt nära vän hänvisas man till Mållgan. De mest intima stunderna upplever mannen ofta i duschrummet efter skolidrotten. De rullar noggrant ihop handdukarna till små piskor och visar sin enorma kärlek genom att prygla varandra.    Kroppen blir blodiga berättelser om vänskap: Knogarna sargade efter "kronan" och ryggen uppsliten och ömmande efter omklädningsrummet. Manligt umgänge kan ses som en bristsjukdom. Samhörigheten präglas av en gränslös ängslighet som avhåller dem från att göra allt det som kännetecknar riktig vänskap. Det gäller att hålla sig till sådant som är manligt kodat. Att visa varandra uppskattning eller söka stöd och tröst är det inte. Beröring är otänkbart om det inte är hårdhänt. Utrymmet för vad som får göras blir så begränsat att tillslut känns bara tävlandet tryggt. Konkurrens är tillåtet så det mesta handlar om att vara störst, bäst och starkast.   Det är inte lätt att träffa nya vänner som man när man passeratr trettio, när lumpen och skolan är förbi. Man pratar inte länge i telefonen. Man föreslår inte en fika. Man hänvisar inte till hjärtesorg för att umgås med de vänner man har sedan tidigare, eller att man behöver en pratstund. Det är aktiviteter som gäller. Man super, spelar biljard eller badminton. Mansrollen försvårar manlig vänskap. Pojke blir man genom att besegra andra män. Är man fortfarande man om man blottar strupen för sina medtävlande? För några år sedan gjordes en studie som visade att 20% av de svenska männen saknar en nära vän. Det råder en social nöd och mansrollen ser åter ut att vara boven i dramat. Spännvidden för vad som anses manligt är minimal och intimitet ingår inte. Naturligtvis får detta stora konsekvenser för mäns hälsa. Över 70% av alla självmord begås av män, tre av fyra som dör av narkotika och alkohol är män och män lever i genomsnitt fem år kortare än kvinnor. Hur många år skulle inte räddas om man demonterade den förbannade mansrollen? Hur många liv? Hur mycket skattepengar? För 15 år sedan saknade var tredje svensk man en nära vän. Utveckligen har alltså gått framåt. Kanske kan mäns relationer ses som ett slags jämställdhetsindex. Mansrollsidealet vidgas, ängsligheten minskar och toleransen ökar.   --------------------- Nina Ruthström ninaruthstrom.blogg.se/index.html

Men alltså, vänta nu här. Mycket av det som står är direkt recension av boken. Iofs fortfarande genom Ninas ögon, men ändå. Kanske inte siffrorna i slutet. De vat jag inte varifrån de kommer. Jag har inte läst något ur den än, men ser fram emot att göra det, främst för att få läsa just ur männens perspektiv. Vi kan sitta här och påstå att vi vet både det ena och det andra om männen, när vi egentligen inte vet ett skit. Så att läsa böcker/noveller/artiklar av och om män är en viktig del i vårt steg mot jämtsälldheten. Mansforskningen har fått ta ett steg tillbaka för att ge plats åt feminismen. Det tycker jag är fel. Mansrollen är också åthelskotta fel, vilket verkar bemötas i just dessa artiklar från boken Men det är ju knappast Lady D eller Nina som "målar upp idiotiska, dreglande, patt-besatta män" (varifrån detta nu kommer, det står ju knappast ngt om det i inlägget du citerade, det inlägget är vad jag bemöter...)

så män som är feminister har ingen talan? vilket jävla bs