Inlägg från: DrKejs |Visa alla inlägg
  • DrKejs

    Jo, jag är en manshatare.

    BigDaddy skrev 2010-03-01 15:30:01 följande:
    Efter att ha läst TS och ett par efterföljande inlägg så inser jag något. Jag inser att TS hatar mig. Hon hatar mig något intensivt och övermannande. Hon har aldrig träffat mig. Aldrig utbytt ett ord med mig. Aldrig sett mina ögon. Hört min stämma. Sett mig när jag är osäker. Tittat på mig när jag gjort bort mig. Eller när jag har varit stolt över något jag gjort. När jag leker med min dotter. När jag sitter i min favoritträdgård och håller en kärleksfull hand. När jag tittar upp på himlen och undrar över livet. När jag ser ner på marken och undrar vad som kommer härnäst. Inget av detta besitter hon i sin vetskap. Ändå hatar hon mig. Intensivt.  Jag förundras.  
    Ja, du är inte ensam om att förundras.
    Ett sådant manshat skulle jag fullkomligt skita i om det inte vore så att den som startat tråden jobbar med barn. Stackars pojkar!
  • DrKejs
    Miss Skywalker skrev 2010-03-01 16:13:32 följande:
    Mycket enkelt. Du säger att det är självklart att kvinnor är rädda för att gå ute på kvällen eftersom närmare 3% av alla män är våldtäktsmän. Detta är kontentan av vad du skrivit.
    Med tanke på att antalet anmälda överfallsvåldtäkter var ca 270 år 2004 så torde det innebära att varje överfallsvåldtagen kvinna blev våldtagen av en jävla massa män. Beror det på att dessa män samlas på kvällarna för att tillsammans hitta en kvinna som de alla ska våldföra sig på? Eller kan det eventuellt vara så att dina siffror är åt helvete fel för att du medvetet misstolkar dem?
  • DrKejs
    BigDaddy skrev 2010-03-01 16:34:34 följande:
    Ok. En mer nyanserad bild framträder. Jag ser dock genomgående ett misstänkliggörande av det motsatta könet. Per automatik. Default. Det påminner mig lite om en tecknad serie jag såg. Det sitter ett äldre vitt par på en parkbänk och förbi den traskar en man som uppenbarligen är muslim (man ser det på kläderna, skägget och den mörka hyn). De hälsar på varandra så som man kanske gör när man är glad en dag och allting tycks vara uppåt. I sista rutan, när mannen klivit ur bild vänder sig den äldre damen till sin make och säger "Såg du! Han fördömde inte terrorismen!". Så upplever jag att TS inställning är. Män ÄR tills motsatsen är bevisad....
    Fortsätt att läsa ts så ser du en ännu finare bild:
    "jag har skrivit lite mer om just hur vi fostrar pojkar till förövare och flickor till tacksamma offer här"

    Alla pojkar är förövare och alla flickor offer...

    Tänk om vissa kunde ta av sig offerkoftan...
  • DrKejs
    Triskele skrev 2010-03-01 21:40:33 följande:
    "Rättelse: TS skriver "Jag hatar Mannen och allt han står för. Jag hatar könsrollen och allt vad den står för. Det Manliga." 
    Inte "jag hatar män"."

    Jag förstår ärligt talat inte varför du så ihärdigt försvarar manshataren. Varför läser du inte vad hon skriver istället? Det är inte bara på ett ställe hon ger uttryck för sitt hat.
    "Jag hatar män. Jag litar inte på dem. Jag blir nervös av dem. De skrämmer och hotar mig."
  • DrKejs
    Miss Skywalker skrev 2010-03-01 19:21:33 följande:
    Nix, jag vill bara visa hur oseriösa dina siffror är. Ta reda på fakta innan du kommer med dina uttalanden.
  • DrKejs
    Lady Dahmer skrev 2010-03-01 22:15:54 följande:
    varför envisas du med att tro att din tolkning är den enda rätta? för som jag ser det så är det inte du som fattat vad jag menar. Tvärtom.
    Varför upprepar du då att du hatar män din ts? Det är inte jag som skrivit att du hatar män, det är du.
  • DrKejs
    Triskele skrev 2010-03-01 22:43:24 följande:
    Tja, du får väl anse att det är sketet av mig när jag protesterar mot den misandri som grasserar i vårt samhälle om du vill. Dock innebär det inte att du kommer att kunna tysta mig, oavsett vad du använder dig av för retoriska knep för att försöka göra det.
  • DrKejs
    Doktorn skrev 2010-03-01 22:54:37 följande:
    Intressant tanke! Hur ser du på det här med "manliga förebilder" och "kvinnliga förebilder"? En fråga som ställs på sin spets vid t.ex. homoadoption? Som jag ser det kan det finnas fördelar med att barn har förebilder av "traditionellt manlig" respektive "traditionellt kvinnlig" karaktär. Den manliga förebilden (t.ex. barnets pappa, eller en manlig förskolelärare eller manlig bekant) kan visa upp hur män är och beter sig. T.ex. genom att visa sitt intresse för ishockey eller annan idrott, osv. Senare i uppväxten blir en vuxen man att lära av viktig för publertetspojken genom att det finns någon som kan visa och prata om "vuxensaker" som rakning, osv.  På motsvarande sätt kan en kvinnlig förebild vara viktig för det lilla barnet, och naturligtvis även för pubertetstjejen som skräms av sin första mens! (Notera att jag alltså menar att barnet oavsett kön behöver få se både bilbanor och dockor, både hockey och att sy i byxknappar.) Men vad händer med könsrollerna om vi överlåter åt en man att visa den lilla pokjen hur män ska bete sig?  Och om den kvinnliga förebilden stryker skjortor, städar och tvättar i hushållet?  Konsoliderar vi inte gamla könsroller då? Lite provocerande fråga: behövs verkligen "en av varje" i barnuppfostran?  Eftersom jag antar att de flesta svarar "ja" (med hänsvisning till mitt andra stycke ovan) följer jag genast upp med min kärnfråga: då behövs väl en kvinnlig och en manlig roll i samhället?  Annars är det ju meningslöst med att ha en manlig och en kvinnlig förebild för barnet - två pappor skulle kunna göra samma jobb med att introducera manlig rakning och kvinnlig menstruation!
    Vettiga funderingar. 
    En pojke kommer att identifiera sig med sin pappa och en dotter med sin mamma, detta torde väl vara tydligt. Att vi har specifika saker som det kan vara svårt för någon av det andra könet att förstå fullt ut är väl också självklart. Det är vårt ansvar att leda våra barn in i vuxenvärlden, inte någon annans.
    När det gäller vad som händer när sonen och dottern kommer in i puberteten så är jag fullt övertygad om att jag inte har en chans att kunna förmedla vad dottern kommer att uppleva och gå igenom, på samma sätt som mamman inte kommer att kunna göra det för pojken. (Det är inte konstigt att pojkar som växer upp utan pappa blir vilsna och riskerar att få stora problem i livet. Dessa pojkar/män befolkar våra fängelser.)
    När det kommer till saker som att tvätta sina egna kläder, städa sitt rum, laga mat, mm, så är det självklart att både pojkar och flickor ska lära sig det. På samma sätt kommer jag att visa dem hur man byter tändspolar och snickrar.
  • DrKejs
    Miss Skywalker skrev 2010-03-01 22:57:56 följande:
    Ja du, jag undrar vem som spelar dum...
    Läs vad du själv skriver:
    "Okej! Tack för din mattelektion! Nu kan alla kvinnor känna sig trygga när de går hem själva på en ödslig väg.. Fan vilken otur jag och de flesta kvinnor i min bekantskapskrets måste ha haft, den lilla klicken! 
    Synd bara att du råkade glömma att bara 10-20% av alla sexuella övergrepp polisanmäls...
    Jag ger dig IG i matte!"
    När jag sedan presenterar ett underlag för det du just uttalade, "Nu kan alla kvinnor känna sig trygga när de går hem själva på en ödslig väg,"  som inte alls stämmer med dina siffror så verkar du inte ha förmågan att ta till dig av för ändamålet relevant information.

    Fast du kanske inte spelar dum...
  • DrKejs
    Doktorn skrev 2010-03-01 23:22:40 följande:
    Hmm.  Jag håller med dig om att män och kvinnor har olika saker att förmedla till barnen och att det är föräldrarnas huvudansvar. Däremot tror jag inte det finns något problem med att det biten löses av någon annan än "mamma" eller "pappa". Det finns många barn som vuxit upp till friska vuxna med bara en morbror som enda manliga förebild, osv. Jag håller också med om att allmänna hushållsuppgifter som att duka fram och duka av före och efter maten, städa sitt rum, osv inte på något sätt är könsbundna.  Men de återstående uppgifterna då?  Jag tänker lära mina döttrar att använda skruvdragare och förhoppningsvis byta hjul på bilen självständigt, men jag har inga högre tekniska förhoppningar än så.  Det är här könsrollerna kommer in.  Jag tror ärligt inte att de kommer att vara intersserade av att byta olja på gräsklipparen, vare sig jag vill eller inte. Är det verkligen önskvärt att könsrollerna suddas ut och blir luddigare? Att vi har två "mappor" istället för en fadersfigur och en modersfigur?  Jag är för homoadoption, men det här ämnet är SVÅRT!
    Håller med dig om att en nära morbror eller motsvarande kan vara en manlig förebild. Det är avsaknaden av manliga förebilder som inte är bra.
    Sen håller jag också med om att jag ska lära mina barn så mycket jag kan, inte tal om annat. Om det sedan visar sig att sonen har ett större intresse för det pappa håller på med så får det vara så. Visar det sig att dottern har ett större intresse för vad pappa håller på med så är det lika bra. Skruva lite med bilen hör dit, eftersom jag gärna försöker fixa småsaker med bilarna själv. Dessutom ska jag lära dem köra bil och även låta dem prova på bankörning när de blir tillräckligt gamla.
    Jag tror helt enkelt på att vara sig själv och inte gå in i något som blir en falsk yta. Om det innebär att jag är könsstereotyp så fine, bryr mig inte.
    Men visst är det ett svårt ämne, inte tal om annat. Speciellt med tanke på den press som vi fått uppleva om att vi som män är fel, att vår könsroll är fel (oavsett om en del av den är grundad i biologin), att mycket av det vi gör är fel. Vi blir konstant matade med att vi som män är fel och att vi måste ändra oss.
Svar på tråden Jo, jag är en manshatare.