Lady Dahmer

Äldre 19 Feb 15:59

1050 svar

Jo, jag är en manshatare.

Jag hatar Mannen och allt han står för. Jag hatar könsrollen och allt vad den står för. Det Manliga.

Jag har blivit utsatt för sexuella kränkningar och övergrepp sen jag var liten. Inte av en man. Inte av två. Inte av tio. Utan många många många fler. I år. I en livstid. Majoriteten av män jag träffat är svin. Majoriteten av mina vänner har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp. Majoriteten av kvinnor jag haft kontakt med har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp.

Av NORMALA män med normala liv. De är pappor, makar, vänner - . Inga monster alls. (för ett monster ser man) De är de slags män vars fruar och vänner och barn säger "inte han, han är så snäll så! Inte min man!"

Jag vet att min bild och mina känslor är färgade av min verklighet och mina erfarenheter, men den vetskapen betyder ingenting. Känslan är ändå där. Jag hatar män. Jag litar inte på dem. Jag blir nervös av dem. De skrämmer och hotar mig.

Det positiva är dock att detta gjort mig mer övertygad genusförespråkare. Könsroller och könsbunden fostran skapar offer och förövare. Män fostras att vara sexuellt aggressiva, att de ska ta för sig, ragga, inte ta ett nej, de fostras även att vara starka och kraftfulla. Kvinnor fostras att vara passiva sexuellt, att ta emot, att passa upp, att säga ja.

Och det förlorar vi alla på.

Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-25 10:03
jag har skrivit lite mer om just hur vi fostrar pojkar till förövare och flickor till tacksamma offer här:

www.familjeliv.se/Forum-5-109/m50899574.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-02 19:10
För er som är extra tröga, saknar läsförståelse eller helt enkelt inte läst ts ordentligt:

Jag hatar inte individer. Jag går inte runt och är arg hela dagarna eller blänger på och hatar varje karl jag träffar.

Jag skiljer på den enskilda mannen och Mannen/kollektivet/mansrollen.

Jag hatar inte människor pga kön. jag hatar mansrollen. Könsrollen. Män är inte sin könsroll. Det är inlärt beteende. En social konstruktion.

-----------

tips! klicka på (visa endast) bredvid mitt namn och läs mina andra inlägg om nåt är otydligt.

Doktorn

Äldre 1 Mar 22:54

#538

Lady Dahmer skrev 2010-03-01 22:39:14 följande:

jag känner nog mer att man som förälder ska vara både stark och trygg och mjuk och kramig. Sen är det ju inget fel att man känner sig mer hemma i en viss roll eller med vissa atribut, men jag tycker det är synd att man ska könsbenämna egenskaper. Det blir ju så fel då, för de som inte passar in menar jag. Min man t.ex är inte stark och faderlig. Han är mjuk och kärleksfull och har nog fler kvinnliga egenskaper än manliga. men han är ju ändå pappa.

Intressant tanke! Hur ser du på det här med "manliga förebilder" och "kvinnliga förebilder"? En fråga som ställs på sin spets vid t.ex. homoadoption?

Som jag ser det kan det finnas fördelar med att barn har förebilder av "traditionellt manlig" respektive "traditionellt kvinnlig" karaktär. Den manliga förebilden (t.ex. barnets pappa, eller en manlig förskolelärare eller manlig bekant) kan visa upp hur män är och beter sig. T.ex. genom att visa sitt intresse för ishockey eller annan idrott, osv. Senare i uppväxten blir en vuxen man att lära av viktig för publertetspojken genom att det finns någon som kan visa och prata om "vuxensaker" som rakning, osv. På motsvarande sätt kan en kvinnlig förebild vara viktig för det lilla barnet, och naturligtvis även för pubertetstjejen som skräms av sin första mens! (Notera att jag alltså menar att barnet oavsett kön behöver få se både bilbanor och dockor, både hockey och att sy i byxknappar.)

Men vad händer med könsrollerna om vi överlåter åt en man att visa den lilla pokjen hur män ska bete sig? Och om den kvinnliga förebilden stryker skjortor, städar och tvättar i hushållet? Konsoliderar vi inte gamla könsroller då?

Lite provocerande fråga: behövs verkligen "en av varje" i barnuppfostran? Eftersom jag antar att de flesta svarar "ja" (med hänsvisning till mitt andra stycke ovan) följer jag genast upp med min kärnfråga: då behövs väl en kvinnlig och en manlig roll i samhället? Annars är det ju meningslöst med att ha en manlig och en kvinnlig förebild för barnet - två pappor skulle kunna göra samma jobb med att introducera manlig rakning och kvinnlig menstruation!

Av alla misslyckander är den här den besvikaste!

Miss Skywalker

Äldre 1 Mar 22:57

#539

DrKejs skrev 2010-03-01 22:38:04 följande:Nix, jag vill bara visa hur oseriösa dina siffror är. Ta reda på fakta innan du kommer med dina uttalanden.

Det var det jag gjorde. På precis samma ställe som du. Tredje gången jag förklarar det. Börjar bli lite tjatigt. Så kan du sluta spela dum..

DrKejs

Äldre 1 Mar 22:59

#540

Triskele skrev 2010-03-01 22:43:24 följande:

Tja, du får väl anse att det är sketet av mig när jag protesterar mot den misandri som grasserar i vårt samhälle om du vill. Dock innebär det inte att du kommer att kunna tysta mig, oavsett vad du använder dig av för retoriska knep för att försöka göra det.

DrKejs

Äldre 1 Mar 23:12

#541

Doktorn skrev 2010-03-01 22:54:37 följande:

Intressant tanke! Hur ser du på det här med "manliga förebilder" och "kvinnliga förebilder"? En fråga som ställs på sin spets vid t.ex. homoadoption? Som jag ser det kan det finnas fördelar med att barn har förebilder av "traditionellt manlig" respektive "traditionellt kvinnlig" karaktär. Den manliga förebilden (t.ex. barnets pappa, eller en manlig förskolelärare eller manlig bekant) kan visa upp hur män är och beter sig. T.ex. genom att visa sitt intresse för ishockey eller annan idrott, osv. Senare i uppväxten blir en vuxen man att lära av viktig för publertetspojken genom att det finns någon som kan visa och prata om "vuxensaker" som rakning, osv. På motsvarande sätt kan en kvinnlig förebild vara viktig för det lilla barnet, och naturligtvis även för pubertetstjejen som skräms av sin första mens! (Notera att jag alltså menar att barnet oavsett kön behöver få se både bilbanor och dockor, både hockey och att sy i byxknappar.) Men vad händer med könsrollerna om vi överlåter åt en man att visa den lilla pokjen hur män ska bete sig? Och om den kvinnliga förebilden stryker skjortor, städar och tvättar i hushållet? Konsoliderar vi inte gamla könsroller då? Lite provocerande fråga: behövs verkligen "en av varje" i barnuppfostran? Eftersom jag antar att de flesta svarar "ja" (med hänsvisning till mitt andra stycke ovan) följer jag genast upp med min kärnfråga: då behövs väl en kvinnlig och en manlig roll i samhället? Annars är det ju meningslöst med att ha en manlig och en kvinnlig förebild för barnet - två pappor skulle kunna göra samma jobb med att introducera manlig rakning och kvinnlig menstruation!

Vettiga funderingar.

En pojke kommer att identifiera sig med sin pappa och en dotter med sin mamma, detta torde väl vara tydligt. Att vi har specifika saker som det kan vara svårt för någon av det andra könet att förstå fullt ut är väl också självklart. Det är vårt ansvar att leda våra barn in i vuxenvärlden, inte någon annans.

När det gäller vad som händer när sonen och dottern kommer in i puberteten så är jag fullt övertygad om att jag inte har en chans att kunna förmedla vad dottern kommer att uppleva och gå igenom, på samma sätt som mamman inte kommer att kunna göra det för pojken. (Det är inte konstigt att pojkar som växer upp utan pappa blir vilsna och riskerar att få stora problem i livet. Dessa pojkar/män befolkar våra fängelser.)

När det kommer till saker som att tvätta sina egna kläder, städa sitt rum, laga mat, mm, så är det självklart att både pojkar och flickor ska lära sig det. På samma sätt kommer jag att visa dem hur man byter tändspolar och snickrar.

Doktorn

Äldre 1 Mar 23:22

#542

DrKejs skrev 2010-03-01 23:12:54 följande:

Hmm. Jag håller med dig om att män och kvinnor har olika saker att förmedla till barnen och att det är föräldrarnas huvudansvar. Däremot tror jag inte det finns något problem med att det biten löses av någon annan än "mamma" eller "pappa". Det finns många barn som vuxit upp till friska vuxna med bara en morbror som enda manliga förebild, osv.

Jag håller också med om att allmänna hushållsuppgifter som att duka fram och duka av före och efter maten, städa sitt rum, osv inte på något sätt är könsbundna. Men de återstående uppgifterna då? Jag tänker lära mina döttrar att använda skruvdragare och förhoppningsvis byta hjul på bilen självständigt, men jag har inga högre tekniska förhoppningar än så. Det är här könsrollerna kommer in. Jag tror ärligt inte att de kommer att vara intersserade av att byta olja på gräsklipparen, vare sig jag vill eller inte.

Är det verkligen önskvärt att könsrollerna suddas ut och blir luddigare? Att vi har två "mappor" istället för en fadersfigur och en modersfigur? Jag är för homoadoption, men det här ämnet är SVÅRT!

Av alla misslyckander är den här den besvikaste!

DrKejs

Äldre 1 Mar 23:29

#543

Miss Skywalker skrev 2010-03-01 22:57:56 följande:

Ja du, jag undrar vem som spelar dum...

Läs vad du själv skriver:

"Okej! Tack för din mattelektion! Nu kan alla kvinnor känna sig trygga när de går hem själva på en ödslig väg.. Fan vilken otur jag och de flesta kvinnor i min bekantskapskrets måste ha haft, den lilla klicken!

Synd bara att du råkade glömma att bara 10-20% av alla sexuella övergrepp polisanmäls...

Jag ger dig IG i matte!"

När jag sedan presenterar ett underlag för det du just uttalade, "Nu kan alla kvinnor känna sig trygga när de går hem själva på en ödslig väg," som inte alls stämmer med dina siffror så verkar du inte ha förmågan att ta till dig av för ändamålet relevant information.

Fast du kanske inte spelar dum...

Lady Dahmer

Äldre 1 Mar 23:38

#544

Doktorn skrev 2010-03-01 22:54:37 följande:

Intressant tanke! Hur ser du på det här med "manliga förebilder" och "kvinnliga förebilder"? En fråga som ställs på sin spets vid t.ex. homoadoption?Som jag ser det kan det finnas fördelar med att barn har förebilder av "traditionellt manlig" respektive "traditionellt kvinnlig" karaktär. Den manliga förebilden (t.ex. barnets pappa, eller en manlig förskolelärare eller manlig bekant) kan visa upp hur män är och beter sig. T.ex. genom att visa sitt intresse för ishockey eller annan idrott, osv. Senare i uppväxten blir en vuxen man att lära av viktig för publertetspojken genom att det finns någon som kan visa och prata om "vuxensaker" som rakning, osv. På motsvarande sätt kan en kvinnlig förebild vara viktig för det lilla barnet, och naturligtvis även för pubertetstjejen som skräms av sin första mens! (Notera att jag alltså menar att barnet oavsett kön behöver få se både bilbanor och dockor, både hockey och att sy i byxknappar.)Men vad händer med könsrollerna om vi överlåter åt en man att visa den lilla pokjen hur män ska bete sig? Och om den kvinnliga förebilden stryker skjortor, städar och tvättar i hushållet? Konsoliderar vi inte gamla könsroller då?Lite provocerande fråga: behövs verkligen "en av varje" i barnuppfostran? Eftersom jag antar att de flesta svarar "ja" (med hänsvisning till mitt andra stycke ovan) följer jag genast upp med min kärnfråga: då behövs väl en kvinnlig och en manlig roll i samhället? Annars är det ju meningslöst med att ha en manlig och en kvinnlig förebild för barnet - två pappor skulle kunna göra samma jobb med att introducera manlig rakning och kvinnlig menstruation!

jag tycker hela iden med manliga och kvinnliga förebilder är trams. Barn behöver bra förebilder. punkt. Förebilder med bra kvaliteer och egenskaper som kan visa hur man blir en empatisk och bra människa.

Vad kan en man ge mitt barn som jag inte kan? Vad kan en man lära mitt barn som inte jag kan? Eller är det inte så att alla människor oavsett kön har nåt att bidra med. Jag kan kanske lära mitt barn nåt som inte min väninna kan och tvärtom? Alla har vi ju unika uppsättningar egenskaper och personlighetsdrag och ju fler goda förebilder ett barn har desto bättre. Men vad har kön med saken att göra?

och varför tror man att flickor och pojkar behöver lära sig olika saker?

nej, trams.

Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! - ladydahmer.blogg.se/

DrKejs

Äldre 1 Mar 23:39

#545

Doktorn skrev 2010-03-01 23:22:40 följande:

Hmm. Jag håller med dig om att män och kvinnor har olika saker att förmedla till barnen och att det är föräldrarnas huvudansvar. Däremot tror jag inte det finns något problem med att det biten löses av någon annan än "mamma" eller "pappa". Det finns många barn som vuxit upp till friska vuxna med bara en morbror som enda manliga förebild, osv. Jag håller också med om att allmänna hushållsuppgifter som att duka fram och duka av före och efter maten, städa sitt rum, osv inte på något sätt är könsbundna. Men de återstående uppgifterna då? Jag tänker lära mina döttrar att använda skruvdragare och förhoppningsvis byta hjul på bilen självständigt, men jag har inga högre tekniska förhoppningar än så. Det är här könsrollerna kommer in. Jag tror ärligt inte att de kommer att vara intersserade av att byta olja på gräsklipparen, vare sig jag vill eller inte. Är det verkligen önskvärt att könsrollerna suddas ut och blir luddigare? Att vi har två "mappor" istället för en fadersfigur och en modersfigur? Jag är för homoadoption, men det här ämnet är SVÅRT!

Håller med dig om att en nära morbror eller motsvarande kan vara en manlig förebild. Det är avsaknaden av manliga förebilder som inte är bra.

Sen håller jag också med om att jag ska lära mina barn så mycket jag kan, inte tal om annat. Om det sedan visar sig att sonen har ett större intresse för det pappa håller på med så får det vara så. Visar det sig att dottern har ett större intresse för vad pappa håller på med så är det lika bra. Skruva lite med bilen hör dit, eftersom jag gärna försöker fixa småsaker med bilarna själv. Dessutom ska jag lära dem köra bil och även låta dem prova på bankörning när de blir tillräckligt gamla.

Jag tror helt enkelt på att vara sig själv och inte gå in i något som blir en falsk yta. Om det innebär att jag är könsstereotyp så fine, bryr mig inte.

Men visst är det ett svårt ämne, inte tal om annat. Speciellt med tanke på den press som vi fått uppleva om att vi som män är fel, att vår könsroll är fel (oavsett om en del av den är grundad i biologin), att mycket av det vi gör är fel. Vi blir konstant matade med att vi som män är fel och att vi måste ändra oss.

DrKejs

Äldre 1 Mar 23:41

#546

Lady Dahmer skrev 2010-03-01 23:38:22 följande:

jag tycker hela iden med manliga och kvinnliga förebilder är trams. Barn behöver bra förebilder. punkt. Förebilder med bra kvaliteer och egenskaper som kan visa hur man blir en empatisk och bra människa. Vad kan en man ge mitt barn som jag inte kan? Vad kan en man lära mitt barn som inte jag kan? Eller är det inte så att alla människor oavsett kön har nåt att bidra med. Jag kan kanske lära mitt barn nåt som inte min väninna kan och tvärtom? Alla har vi ju unika uppsättningar egenskaper och personlighetsdrag och ju fler goda förebilder ett barn har desto bättre. Men vad har kön med saken att göra? och varför tror man att flickor och pojkar behöver lära sig olika saker? nej, trams.

Trams enligt dig. Men då kanske du kan förklara alla pojkar som växer upp utan pappor och som sedan befolkar våra fängelser? Det borde väl inte vara så om det nu är trams, eller hur?

Lady Dahmer

Äldre 1 Mar 23:42

#547

Doktorn skrev 2010-03-01 23:22:40 följande:

Hmm. Jag håller med dig om att män och kvinnor har olika saker att förmedla till barnen och att det är föräldrarnas huvudansvar. Däremot tror jag inte det finns något problem med att det biten löses av någon annan än "mamma" eller "pappa". Det finns många barn som vuxit upp till friska vuxna med bara en morbror som enda manliga förebild, osv.Jag håller också med om att allmänna hushållsuppgifter som att duka fram och duka av före och efter maten, städa sitt rum, osv inte på något sätt är könsbundna. Men de återstående uppgifterna då? Jag tänker lära mina döttrar att använda skruvdragare och förhoppningsvis byta hjul på bilen självständigt, men jag har inga högre tekniska förhoppningar än så. Det är här könsrollerna kommer in. Jag tror ärligt inte att de kommer att vara intersserade av att byta olja på gräsklipparen, vare sig jag vill eller inte.Är det verkligen önskvärt att könsrollerna suddas ut och blir luddigare? Att vi har två "mappor" istället för en fadersfigur och en modersfigur? Jag är för homoadoption, men det här ämnet är SVÅRT!

du säger att du inte har några större tekniska förhoppningar än så? har du tänkt på att just våra förväntingar bidrar till hur vi bemöter våra barn som i sin tur påverkar hur deras personlighet och egenskaper utvecklas. Om du utgår från att dina döttrar är otekniska och inte intresserade så kommer du att förmedla det genom ditt bemötande, likså tvärtom med dina söner.

Och varför är det manligt att byta däck på bilen? eller använda skruvdragare?

Och vad exakt är det som kvinnor kan förmedla och inte män och tvärtom? är det inte snarare så att INDIVIDER har olika saker att förmedla till sin omgivning.

Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! - ladydahmer.blogg.se/

Jo, jag är en manshatare.

INNEHÅLL