xtravaganza
Mamma till V och E skrev 2011-03-21 06:47:40 följande:
Upp och ner, ner och upp. Det har verkligen varit svårt för mig den här gången. Jag klarar absolut inte halvfart utan behöver hålla helfart. Trots att jag vet att helfarten fungerar väldigt bra för mig blir jag då och då överväldigad av hur mycket jag har kvar att gå ner. Jag hade satt som mål att vara klar till min svägerskas bröllop i sommar, börjar nu inse att jag inte kommer att klara det eftersom jag avvikit från dieten flera gånger. Jag hade ockrå en ganska tuff vecka när jag inte gick ner ett enda kilo trots att jag normalt går ner minst 2 kg / vecka under helfart. Visade sig att det var ägglossningen som spökade, men jag insåg att jag väger mig alldeles för ofta och att jag bör ställa undan vågen och inte fokusera på den.
Har i allafall börjat ladda för vårruset och idag börjar jag med ett nytt träningsschema för att komma igång i spåret. Har ju fött barn för ett halvår sedan så kroppen har fått lite tid nu att återhämta sig, men jag längtar verkligen efter barmark och vår.
En sak som jag tänkt mycket på att att man som överviktig ofta tas för att vara lat. Jag är absolut inte lat och jag har väldigt höga ambitioner. Jag älskar träning, har t.o.m. läst till idrottslärare en gång i tiden, men pga av ätstörning gick jag upp i vikt och jag har haft svårt att hitta rätt träningsform eftersom jag skäms så mycket och inte känner att jag passar in på gymmet, dansgruppen osv. Tycker det är fruktansvärt att man ska känna att man inte har "rätt" att träna förrän man är smal och fit, när det är jag som överviktig som har störts behov av att röra på mig. Tror inte att jag är ensam om att känna så här.
Jag har också valt att skippa vågen och istället lägga fokus på att få rätt passform på mina jeans; jag kan ha dom men det är inte lika bekvämt som tidigare. Dock har jag en tanitafunktion på min våg och den kommer jag att kolla av efter 4 veckor och hoppas fett% är nere på bra värde igen.
