zeke skrev 2011-07-10 15:41:15 följande:
Såg inlägget om cerclage och blev nyfiken. Som flera av er andra har jag haft en hel del otur vad gäller graviditet och vill göra allt för att den här graviditeten ska gå bra. 2010 förlorade vi våran son i v.27, pga för tidig vattenavgång. De vet inte exakt vad som var orsaken till vattenavgången men troligen var det en infektion. Jag är nu gravid igen och är i v. 19. Tyvärr fick vi i veckan veta att min livmodertapp är mjuk och förkortad (34 mm) och jag är nu ordinerad vila. De har även tagit prover för UVI och andra möjliga infektioner, som jag kommer få svar på förhoppningsvis imorgon. Saken är den att förra graviditeten hade jag inga problem med öppen eller mjuk tapp och har heller aldrig fått höra att den är förkortad, snarare tvärtom. När jag tänker efter har jag dock haft sammandragningar (säkert sedan v. 12) vilket jag dumt nog inte tog på allvar förens i veckan, då jag tog kontakt med min läkare som konstaterade förkortad tapp.
Min undran är helt enkelt om ni med erfarenhet av cerclage tror att det kan vara något för mig ä'ven fast jag inte har en förkortad livmodertapp från början och även fast det är ganska sent i graviditeten? Någon med liknande erfarenheter??
I så fall är det någon som har koll på sjukhusen i Stockholmsområdet och vet vilket som är bäst att vända sig till för att få mer info??
När jag nämnde cerklage för min läkare i veckan så fick jag bara som svar "det görs knappast längre".... men när jag läste era inlägg och erfarenheter så blev jag fundersam om det ändå inte är något som jag bör strida för....Det är verkligen en djungel att hitta rätt i sjukvården!
Grattis till graviditeten.
Min tapp är kort, som längst förra graviditeten var den 4 cm och hade ett cerklage som tyvärr inte höll för att jag har försvagad livmoderetapp och kort och vanligt cerklage hjälpte inte... Nu har jag ett annat band som heter abdominell cerklage.
Förlorade första sonen utan för varning, blödde massa, kunde inte vrida i sängen, kunde inte skricka efter några timmar blev min man orolig varför jag sov så länge, ringde efter ambulans men blev nekad och var tvungen vänta på min mamma att hjälpa mig, väl på lasarettet hade jag buktande fosterhinna, förlorade på natten.
Förlorade andra flickan eftersom jag jobbar med äldre omsorg låg en man på golvet och jag och min kollega hjälpte upp honom, dagen efter åkte jag in av att ha ont och samma vissa, buktande fosterhinna. Blev lovad ett cerklage vid mitt nästkommande graviditet eftersom jag har svag livmoderetapp.
Förlorade trejde flickan pga av svag livmoderetapp och åkte in för att jag misstänkte urinvägsinfektion och det vissade igen buktande fosterhinna och i denna gången blev jag nekad ett cerklage pga helsingborgslasaretts policy. var sjukskriven för förtids börd och skulle vila mycket, dock inte sängliggande. Cerlage vid nästa graviditet blev till sist inskriven i min journal.
Förlorade fjärde flickan trots ett cerklage. Var inlagd som längst av alla graviditeter pga kraftig illamående av mina 20 veckor som gravid var jag inlagd 13-16 veckor och hade vissa dagars permissin. Hade olika besked om att röra mig och att vara sängliggande.
Hur som helst äntligen fick jag som jag ville få droppet hemma, två dagar fick jag dropp i min picc-line och var på kontroll, detta var v 18. Min läkare skulle ha semester och ville se hur etappen såg ut, fast cerklage kunde han se buktande fosterhinna och blev sängliggande i 2 veckor.
På morgonen fick jag sammandragningar och blev inte riktigt nekad en bricanylspruta utan det heter avvakta en timme. Bad barnmorskan om en spruta och hon pratade men en läkare som kom till mitt rum och började prata om studier som inte har vissat någon effekt innan v 22 eller v.25 kommer inte ihåg och sedan gick han.
Hade jätte ont bad bm igen om sprutan och hon gick till honom och min mamma ringer mig ifrån jobb för att se hur jag mår och hör mig gråta, hon lämnar sitt jobb och åker hem och hämtar mina tabletter hemma bricanyl och en annan bm går för bi och ser mig gråta och inom 5 min hade jag både fått en tab och en spruta och min smärta försvann, även om helvetet skulle ske så skulle jag slippa lida av sprutan.
Jag krystade säkert jätte mycket och sedan började blöda, under natten tog läkaren in mig i sängen och gjorde ul och där såg jag min dotter simma och hjärtat slår och hade det bra. Han kollade etappen,,, jag hade ingen, jag var helt öppen och han tog in sina fingrar för att leta efter cerklaget, det gjorde ont. Han hittade inte det första gången och frågade om han fick prova igen och jag gick med på det annars skulle jag åka in på operation, men som tur hittade han den.
Fick 3 val, 1: bli igångsatt, 2: få massa smärtstillande tills min dotter glider ner, 3: vara helt naturlig. Jag valde igångsättning för att bli av med helvetet. Som tur nu kan jag endast födda med kejsarsniit och slipper igångsättningen och den dumma lustgasen.
Femte graviditeten pågår fortfarande och jag var hos min underbara privat läkare som skickade mig vidare till lasarettet för att börja få min dropp och jag nekade att bli inlagd och sa att jag dör hellre än att bli inlagd och jag fick med en remiss till lasarettet som gav mig två dropp och fick gå hem och fick komma tillbaka nästa dag tills mina dropp och mediciner kom hem. Fick picc-line som tyvärr slutade fungera och nu har jag cvk i halsen. Jag lever under mina egna beslut och jag ligger 97% av dagen och natten.
Av hela min långa inlägg vill jag säga, hur man kan bli behandlad av olika läkare. Samma läkare som sa att man ska ha cerklage så får man ett nekande för en chefsöverläkare som aldrig har undersökt mig utan har haft upp mig på teammöte nekade.
Hoppas du inte blir lika dum som mig som tror på dem utan följ ditt hjärta, vägra, Tyvärr om man kan kalla det för sjukdom,,, svaglivmoderetapp har inga förvarningar, så varför lyssna på dem och förlorar ett antal barn för att dem säger dem använder inte metoden. En annan läkare sa till mig vid mitt tredje missfall, patienter som du skickar vi till lund, så be dem skicka dig till ett annat sjukhus eller sök dig till ett annat,
Jag håller mina tummar för dig och hoppas du blev mer stark av min erfarenhet, för att jag önskar ingen hamna i samma situation och önskar ingen få lida som mig.
Lycka till och grattis en gång till
