Cerclage?
violatricolor skrev 2011-10-09 01:24:01 följande:
Usch, jag är skitnervös för insättningen. Tänk om det är fel beslut! Jag har ju ev någon typ av sammandragningar redan nu och jag hade ett värkarbete förra gången när vår son föddes och dog i v 22+5. Tänk om insättningen retar så att jag får sammandragningar och mf 
Snälla säg att det kan gå bra!
Eftersom jag är ny i tråden så kan jag förklara min "historia". Jag fick alltså en son i v 22+5 som dog (år 2009). Hade värkarbete ca ett dygn. Fattade dock rätt sent vad det handlade om.... Innan dess, samma vecka, hade jag små blödningar. Värkarbetet talar mot försvagad livmoderhals. Efter den graviditeten upptäckte man att jag har hjärtformad livmoder och jag hade även en skiljevägg i livmodern, vilken togs bort vid en operation tidigare i år. Livmoderformen och skiljeväggen talar för att jag kan vara hjälpt av cerklage...
Läkarna har tyckt att det varit ett svårt beslut och haft en lång diskussion. Först lät det som att det inte skulle bli cerklage eftersom jag inte hade det typiska tysta öppnandet exempelvis men nu har de alltså kommit fram till att jag ska ha ett ändå. Jag var helt inställd på att inte få ett och tänkte ut alla fördelar med att inte få det men nu åste jag tänka om!
Är i v 18+0. Vid mätningen för en dryg vecka sedan var tappen 39 mm och cerklaget ska sättas nästa vecka. Sedan ska jag få kontroller var fjärde vecka, eventuellt någon extra eftersom jag sa att jag tyckte att var fjärde vecka var lite glest. Eller vad tycker ni? Hur ofta mäter ni tappen?
Ursäkta mitt sätt att utrycka mig och ber om ursäkt om jag uttrycker mig tokigt. Men om du öppnar dig tyst och det inte skulle gå så vidare att rädda barnet varför inte kämpa och få operationen gjort, i alla fall förlåt mig om det inte skulle fungera denna gången med en vanligt cerklage kan du begära abdominell cerklage. Jag fick kämpa med tre sena missfall för att till sist få ett cerklage som inte fungerade alls.
Nu har jag fått abdominell cerklage och aldrig gått så långt och kampen hit har varit lång och smärtsam. Hade jag varit i dina kläder hade jag riskerat en liten livlina som är bättre än utan och om oturen va vid din sida som jag innerligen ber till gud att du inte har och att du får ett levande barn, så finns det andra hjälpmedel än att behöva bli en försöks kanin.
Du själv ska vara lugn och säker, jag och andra kan ge dig råd och berätta vad som gick snett och vad man skulle ha gjort för bättre reslutat. Det viktigaste jag har lärt mig efter så många år, följ dina egna regler, det är jätte lätt att tro läkarna och följa med strömmen. Nu är det jag som bestämmer och har dem med i bilden. Jag önskar ingen behöva förlora ett enda barn, men tjejer i våra situationer har inget val, vi måste tro på oss själva.
Vad du än väljer håller jag alla fingrar och tår för dig.
Det är dock ett av de mindre bekymren i sammanhanget....