BP: Visst var det så att du fick mf med enbart Trombyl men gick hela vägen med Fragmin? Du bor väl i Stockholm? Det finns väl åtminstone två kliniker vad jag vet som skriver ut Fragmin, Strandkliniken och Viktoriakliniken. Någon som vet?
Lycka: Hoppas att din nästa plutt blir en riktig tröttis... 
Lycka: Hur fungerar det med enbart mätning av nackspalten? Vad kan man utläsa av resultatet, till skillnad mot kub?
LillaD: Jorå, han går på dagis och det fungerar jättebra - över förväntan faktiskt. Jag var positivt inställd men mannen var väldigt skeptisk till dagis innan vi började. Så jag var nervös på många sätt inför starten. Men knatten trivs hur bra som helst och säger glatt "gå dagis, gå dagis!" varje morgon och är ivrig att komma iväg! Han blir fort rastlös hemma med oss. Hur har ni gjort?
Bettan: Jag tror att de flesta spädisar har mer eller mindre ont i magen i början. Har du testat massage?
Bettan: Oj, jobbigt! 
Förstår att du är orolig. När tror du att ni kan få besked?
Lycka: Fy, vilken rysare med blödningar! Tur att allt verkar vara bra iallafall och att du har AS. Får du något annat "specialstöd" från MVC?
LillaD: Jag är kluven till syskon. Det var ju så himla slitigt första året med bebis, för att inte tala om oro och risk för mf i början av en graviditet. Ibland känner jag mig redo, ibland inte. Mannen är jättesugen men jag ville komma igång på jobbet först. Jag var ju hemma 1,5 år och jag är en av dem som inte tyckte att det var enbart mysigt och skönt att vara hemma - tvärtom... Planen var dock att börja under våren. Men nu verkar det som att jag får nytt jobb istället, så planerna för skjutas upp lite. Det blir för mycket för min lilla skalle med ev. graviditet också. Men det är klart, jag är ju redan 35 och även fast jag hade lätt för att bli gravid sist kan det ju ta tid. Just nu känns det skönt att vänta lite - kanske hinner man hitta formen lite innan... 
Bettan: Vilken skräckupplevelseni varit med om! Inte nog med magen och op, nu även detta! Jag kan bara säga att jag tänker på er ock skickar en massa kramar...
Lycka: Skönt med en plan för graviditeten. Hoppas att du känner dig lugn och trygg.
LillaD: Hur går dina tankar kring syskon nu?
lillaD: Spännande med försök! Håll oss uppdaterade!
Bettan: Hur mår mini?
Bettan: Men vad skönt att han äter och växer bra! Förkylningar är skitjobbiga men oftast ofarliga. Vet ni nåt mer om op?
Syrling: Hej och grattis till lill-tjockisen!
Cia: Det kan ju vara uyvecklande med förändringar också om man hittar rätt. Vad jobbar du med nu? Utbildning?
lillaD: Oj, jag var också tvungen att skratta när jag läste ditt inlägg! Vilken pärs! Och att lillen ville ha glidmedlet också, det var ju bara för mycket!
Jobbigt att du har såna känslor inför försöket, har du något extra stöd? Jag har ju än så länge skjutit upp det hela, inklusive den ångest som jag vet att det kommer innebära. Visst vore det underbart att bara råka bli gravid?! Men här ska det ju medicineras med Trombyl redan innan äl och sen progesteron två dagar efter äl. Sen kolla med gravtest... Och under den tiden vågar man väl knappt lyfta ett finger?!
Men visst hade väl inte du så mycket problem med blödningar i början? Det är annars nåt jag har mycket ångest för. Vi börjar nog försöka i slutet av sommaren.
Hej på er, hur har ni det?!
Cia: Det finns ju vidareutbildning för optiker, men du kanske vill byta bana helt? Att bara jobba med ekonomi verkar lite trist... om man nu inte gillar just det. Hur tänker du nu?
lillaD: Hur går det för er?
Själv är jag fortfarande i valet och kvalet att börja försöka igen... Skulle gärna gå ner en 5 kg först, har redan fått frågan om det är syskon på g från dagis och annat håll... Inte så kul att se gravid ut innan man ens börjat. Fast utseendet är ju värdsliga problem egentligen, om man jämför.
Glad sommar på er!
Cia: Men det låter ju toppen att det händer lite roliga saker på jobbet! 
Du kan ju spara pluggplanerna tills det känns tråkigt nästa gång. Och vem vet - det kanske kan bli jättebra?!
a80: Så ni börjar i princip köra nästa månad...? Spännande! Hoppas att ni får en kanonsemester!
Jag har nyligen börjat nytt jobb och jag vet (inbillar mig???) att folk håller ögonen på min mage... Och nu när jag redan ser lite halvgravid ut kommer det inte gå lika lätt att dölja om det väl händer! Förra graviditeten gick jag upp 15 kg, varav 10 försvann direkt och 5 är kvar. Blir det samma sak nästa graviditet har jag 10 kg för mycket sen! Hur ska jag lyckas gå ner 10 kg med två barn, när jag inte lyckats gå ner 5 kg med ett barn. Nej, det blir till att ge sig ut och hårdköra vertikalläge (i joggingspåret) under sommaren, och sen gå över till horisontalläge till hösten!
Skämt åsido, jag har fått mediciner utskrivna (trombyl+prog) av min gyn men jag vill slippa oron över ev. graviditet under semestern. Vill kunna leva och äta normalt under de få veckor jag faktiskt kan koppla av från jobb och vardag. Vill även kunna ha tillgång till sjukvård osv. Känns som ett skönt beslut att vänta! Så hinner jag jogga lite innan också.
Hoppas på fint midsommarväder nu!