För oss pladdriga.

jag håller med dej, men jag är inte en av de som lever som jag lär.   dock så hoppas jag att risken är liten att det tar slut mellan mej och sambon...det var ju inte meningen heller från hans sida att få det att låta så... han skrev nog bara ner hur han upplevde det... han hamnar ju liksom lite mitt emellan mej o mamma... han försöker bara hjälpa... det jag blev ledsen över var att risken fanns att det var så mamma såg det också... för det var absolut inte meningen från varken min eller sambons sida att försöka stänga henne ute... tror hon blir en bättre mormor än hon var som min mamma... utan för min del handlade mitt nej om besök redan dagen efter hemkomsten att jag ville få tid att landa hemma först... sen att jag varit hos hennes farmor o farfar (mina svärföräldrar alltså) är en annan sak... de bor nära oss och jag har gått dit... de har inte kommit till oss... så då blir det ju lättare att bryta upp när man inte orkar längre... plus att vi har en helt annan relation till dem än till mamma o min plastpappa... sambons föräldrar kan vi bara dyka upp hos o sitta o snacka lite skit... men mamma o plastpappa måste man ha bestämt en tid med innan... så det blir mycket krångligare då...

men i varje fall som helst så ville min plastpappa inget illa... han bara föreslog att jag åtminstone kunde ge min mamma ett datum så hon hade ngt att se fram emot... då visste hon att det datumet får hon träffa sin dotterdotter...

Tror jag förstår vad du menar. Min mamma var också sån att man skulle bestämma tid (iofs kan det bero på att jag inte ville komma hem till henne ) medans pappa dyker upp lite när som hos oss (bor i huset bredvid) och vi kan dyka upp hos honom när som också.

Jag har noll kontakt med mina svärmamma o plastsvärfar, han är en idiot och hon, tja låt oss säga att hon är speciell (trevlig men speciell)

Ang det andra så tänker jag mest på 18åringar o yngre som knappt ens hunnit lära sig vem de är än mindre att ta hand om sig själva (ingen regel utan undantag så klart)

urk... tisdag imorgon... måste ringa vetrinären. Har googlat och det verkar ju vara hörntänder som inte slitits normalt utan orsakat inflammation. Tydligen måste man söva och röntga och slipa ner tänderna då, ofta så kommer det tillbaka.

Hoppas verkligen att det är något annat, en fettknuta eller något som bara kan tömmas enkelt. Är så stressad över att behöva ringa och gå dit... speciellt nu när jag är själv på dagarna och sambon har massa att göra. Orkar inte behöva ta ett jobbigt beslut nu, helt fel tid. Vet inte riktigt hur vi ska lösa det ekonomiskt om det blir svindyrt heller. typ 3000kr har vi i buffert och kan lägga på henne, men samtidigt så var det bufferten till bebis... om sambon ändå kunde få besked om han blir anställd och vad kan får i lön. Så mycket lättare då. Då kan vi alltid låna utan att jag ska behöva ha dåligt samvete.

Så typiskt också för vi hade drygt 7000kr men så dog min dator för att vi fick fel reservdel och ja utan dator så mår jag inte bra. Så vi fick prioritera det och köpa en billig men det var ändå 4000kr i onödan för att idioten skickade fel del och sen inte svarar när jag frågar.

Allt skulle ju vända för oss nu... hamster är inne på sista versen fast den är 2.5år så det är bara att vänta.. kaninen är bara 4... får se om det blir någon sömn inatt...

måste få packat också så mycket kvar.

Stackarn... Det var mycket på en gång Hoppas att det är minsta möjliga fel på kaninen och att ni slipper ta för mycket på bufferten.

jo, och vi eller jag slipper ta några stora tuffa beslut... det känns jobbigast. Vill få det avklarat nu så jag vet och kan ta ställning, ovissheten tär så... men vi kom överrens om ifall de inte anser att det är superakut så får de kolla förhoppningsvis imorgon eller i veckan och sen säga vad de tror och kostnad och så, sen får vi prata själva. Så jag ska inte ta några beslut där och då utan väntar tills vi pratat. Det känns ok ändå.

Låter bra att slippa ta beslut på stående fot.

Nu ska jag gå och lägga mig, har rest hem från killen i kväll... Jag såg ett helt fantastiskt norrsken när jag var på väg hem från bussen =)

det låter mysigt :)

Nu ska jag också försöka sova lite, är så supertrött

Så nu är jag hemma igen från vetrinären, villken helvetesdag detta blev. Jag mådde skit redan i morses, huvudvärk snuvig osv. Fick tag på en klinik i stan men nej de hade inga tider alls på länge och förrensten så lät det akut så hon inte slutar äta osv... de skrämde mig rejält.

Så jag googlade på kliniker i linköping och tillslut hittade en enmanspraktik som hade på hemsidan att han tog emot smådjur också, för många är dåliga på smådjur så jag chansade och ringde och frågade. Visst vi kunde komma in direkt.

Sambon kunde inte följa med så det blev bara förmycket, stortjöt i telefonen, var så trött och mådde skit. Men svärmor däremot skulle precis sluta jobbet för dagen och kunde följa med. Så hon hämtade upp oss och vi åkte. Det gick jättebra att åka dit även om jag var så trött så jag nästan somnade i bilen, var skönt att slippa köra då.

Väl där så var vetrinären upptagen med en kanin som hamnat i slagsmål med en annan och blivit kastrerad av den. Så vi fick vänta lite, men när det väl var vår tur så kändes det jättebra. Kaninen rakades och det gillade hon inte alls, sen kollade han tänderna och de var bra men bölden syntes i munnen också.

Så han försökte tömma den från utsidan men då sprack den i munnen och började klegga. Så vi fick antibiotika och ska ha koll på henne så hoppas vi att det ger med sig. Var skönt att det inte verkade vara tänderna.

Blev donkenmat idag, för jag orkade ingenting. Är helt slut nu, men det var skönt att få det kollat idag. Även om vetrinären var superrörig så var han trevlig och en sån som jag kan tänka mig att åka till fler gånger. :)

Nu blir det slutet på House och sen sängen, imorgon ska vi ha möte med boendestöd, får se hur det går...

hmm... tjockiskanin skuttar i soffan och använder min mage som språngbräda när hon springer fram och tillbaka... tror jag måste starta en tråd och fråga om bebis kommer bli en känguru då, eller bara lite platt ;)
Verkar vara bra studs i magen...

Så nu har jag varit iväg på bedömningssamtal och det var väl ungefär som jag trodde.

Psykologen fiskade efter trauma i barndomen, läkaren kommer att föreslå antidepressiva (no thank you, har testat flera och det räcker nu) och sjukgymnasten tyckte jag skulle promenera mer (försökte förklara att det inte är så enkelt men han lyssnade väl inte så mycket på det örat)

Kuratorn var den enda som jag tyckte lyssnade med helt öppna öron utan förutfattade meningar.

Får se vad de säger imorgon.