För oss pladdriga.

jo... men jag ska vara ärlig o erkänna att jag minns att det gjorde ont, men minns inte riktigt hur ont det gjorde att föda... ont gjorde det, men blir det ngt mer barn så kör jag på samma smärtlindring som nu... lustgas o avslappningsandning... o så krama sambons hand...

han var glad över att jag klippte o filade ner mina naglar innan vi åkte in till förlossningen...   han sa att det nog hade gjort ont annars...   hade lite planer ett tag på att skippa det, men var snäll i sista minuten... =p

Ninen verkar lite piggare nu, hon skuttade runt i lägenheten och nosade. Vi har isolerat den andra pälsbollen för säkerhetsskull, även om hon också är smittad redan om det är smittsamt. Men tjockis får bo på toaletten ett par dagar så får lillan lite lugn och ro.

Fick i henne lite medicin, tog samma som jag fick åt tjockis när hon var förkyld, bättre än inget tror jag. Kan ändå inte åka till vetrinär inatt. Är lite slemlösande som vetrinären sa att jag kunde ge sist när ninen nös.

Får hoppas att hon piggnar till mer och att bölden bara är någon liten böld som inte stör. Hon har tvättat sig och kliat över den flera gånger så det verkar inte göra ont, får väl köpa tratt imorgon om hon ska fortsätta klia... det lär inte bli poppulärt.

Nu ska jag försöka sova, har sån grym foglossning. La mig på golvet för att gosa med pälsbollen men kom inte upp, satan så ont det gjorde när hanen försökte vända mig, var verkligen välta kossa.

Oj då, förstår det vart tufft! Och det är inte alltid man får det här med amning att funka! Du får känna efter och är det helt omöjligt så är ju inte enbart ersättning alls fel! Man sätter ofta alldeles för höga krav på sig själv i onödan! Och du är ingen hemsk mamma alls, det är så mkt som händer när väl bebisen är ute så man får en chock faktiskt! Man är ju helt grön på moderskapet!

Men vad är blåsljud? Ja det är jättesvårt att veta varför de bara skriker ibland, och man känner sig ju så hjälplös med!

här har du lite om blåsljud hos barn http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=5062 Är ändå ganska många som har det, en av mina vänner i gymnasiet fick veta att hon har det, fast inte förrens hon blev vuxen. Så tydligen kan det vara svårt att upptäcka ibland.

Aha okej. Har hört talas om blåsljud men aldrig tagit reda på vad det eg är.

Halvvägs idag :)

Nu gjorde jag något dumt också... jag skrev i en tråd att även barn behöver ledighet från sina föräldrar och fick ett "nej det behöver de inte" tillbaka.

Klart som f-n att även barn, i detta fall en 2-åring mår bra av att få umgås 5 dagar med någon annan än föräldrarna. Eller nej klart att det bara är föräldrarna som kan ta hand om ett barn... för mor och far-föräldrarna kanske inte kunde uppfostra dessa föräldrar och då litar de inte på att de kan ta hand om barnen.

Jag har planer att åka ner och hälsa på mina föräldrar och släkt när bebis är runt 2 månader, om allt går bra. Klart att jag inte kommer vara som en igel på ungen. Om morsan fixade mig och mina 3 syskon och även alla dagisungar så ska hon nog klara av en liten till om jag tar mig sovmorgon...

*ringer soc*

Jag förstår ärligt inte hur man kan neka sin barn en bra relation med släkt och vänner. Hur man kan förneka dem möjligheten att sova över hos andra (det är ju spännande).

Jag började vara själv hos min farmor o farfar när jag var 4-5. Först bara en-två nätter men sen blev det veckor och alla lov och jag älskade det. Klart jag saknade mammas gonattkram o så men jag valde själv att vara hos farmor/farfar, det var ingen som tvingade mig.

Jag bodde hos dem redan innan jag ens var en månad (pappa gjorde militärtjänst och det var självklart att mamma skulle slippa vara ensam med en nästan nyfödd) och jag tror att det stärkte mamma något enormt. (farmor har trots allt tre egna barn, två fosterbarn, +att hon jobbat med barn hela livet)

Jag har diskuterat detta innan och fick till svar att barn inte är andras ansvar än föräldrarnas för de har skaffat dem (jag svarade att andra kan VÄLJA att ta det ansvaret för barn fast de inte skaffat dem) och jag fick även till svar att hur kan man vara utan sitt barn så länge (snacka om att vara ego om man inte kan svälja det och låta barnen få relationer med andra)

jo... det var det verkligen... o innerst inne vet jag ju att jag inte är en hemsk mamma... det var bara det att i det stadiet att mental utmattning pga absolut ingen sömn så kom dom tankarna... så hormonerna spelade ett spratt... men jag gör så gott jag kan o mer kan jag inte göra iaf...

vad gäller amningen verkar det funka som jag gör nu... ersättning på dagen o amning på kvällen/natten/morgonen med tillmatning av ersättning vid behov... har börjat läcka lilte dessutom från brösten så mjölken kanske är på väg iaf...

vad gäller skrikandet så tar det ett tag innan man börjar förstå de olika skriken...

måste bara dela med mej av våran glädje... =)  haha... lillan har sovit i sin egen säng två nätter av tre nu... =)  i natt var jag trött innan hon somnat ordentligt så då fick hennes pappa ta henne... när han försökte lägga henne så vaknade hon igen o skrek... jag gav henne nappen o hon somnade till... för att vakna av att hon spottat ut nappen... *suckar*  så jag gav upp... var så trött så jag visste att det skulle bli kaos idag om jag inte fick sova pga hennes skrik... så i natt fick hon sova hos mej... men innan dess så sov hon två nätter i rad i sin egen säng... =)  känns skönt att kunna ligga o gosa med hennes pappa utan att hela tiden behöva ha koll på henne... bara att kunna ligga o kramas lite med sambon är helt underbart... blev ju liksom nästan inget sånt alls sista veckan innan hon föddes o sen mina dagar på bb... men det är skönt för många förhållanden lider ju av påfrestelsen att inte få det fokus som tidigare... o visst, det gör väl vårt med på sätt o vis, men samtidigt känns det nästan som att vi kommit varandra ännu närmre o är ännu mer noga med att faktiskt säga att vi älskar varandra... =)

Precis så som vi har pratat här hemma också Fru U.
Så fort svärmor vill och vi och bebis vill så får hon gärna ta den över natten. Jag blev bortlämnad när jag var väldigt liten och visst det är föräldrarnas ansvar men sån bra rellation jag fick med släktingarna. Det är ju guld värt.

sen om det inte går är en annan sak, men funkar det så varför inte. Det är ju inte så att man åker iväg en vecka till mallorca och lämnar ungen första gången.

När jag var scoutledare så hade vi barn i 8årsåldern som ALDRIG sovit borta från sina föräldrar... gissa villka som var mest hysteriska och ringde stup i ett... Då var vi ändå många mil från hemmet. En unge har vi fått köra hem om jag inte minns fel under de nästan 15åren som jag var ledare. Så de klarar ju mer än man tror.

jag passade våra kusiner när de var nyfödda och föräldrarna åkte och träffade vänner. Var så mysigt att få passa en spädis. jag var nog inte mer än 12-14år men det gick kanonbra. Tror att det är som du säger mest egoism från föräldrarnas sida.

Jag lämnar hellst inte bort tjockiskaninen för hon är så gosig men visst saknar jag de när vi är borta men de mår skitbra av att få komma ut till landet och träffa andra djur hos hanens moster. Tror att kiwi också skulle stortrivas där med hundar, katter, kossor, får, hönor, kaniner osv. Kanske inte som 4veckors men sen.

vi har bara sambons släktingar här, en mor och en moster som vi tänker ha kontakt med, så då känns det ännu viktigare att ungen får en vettig kontakt med dem, just för att knyta band till andra. För ungar som växte upp för 200år sedan i storfamiljer där syskon tog hand och hela släkten hjälpte till hade nog inte anknytningsproblem mer än vad vi har idag...

chanelll: glömde säga att skruttan har ett hål i väggen mellan höger och vänster kammare i hjärtat... dock ett väldigt litet så inget de gör ngt åt mer än håller koll på det... det kan växa ihop och då är allt jättebra... det kan finnas kvar i samma storlek o då förändrar det ingenting så länge det inte påverkar henne... men om det däremot blir större så opererar de henne o sätter en bit goretex-material för att laga hålet så att säga...