• Anonym

    misshandlar han mig psykiskt?

    sådär, nu har han anlänt.. han pratar på om i sommra, o hur bra allt blir... o jag sitter o känner mig mest likgilltig till allt.. vill ju liksom inte längre, o vet inte hur jag ska göra för att ta mig ur detta.
    han kunde dock erkänna att han tyckte det var skönt o va ensam med sina barn i helgen, o han tyckte vi skulle göra såhär någon fler helg innan jag "flyttar dit"..


    min hjärna går verklgen på högvarv hur jag ska avstyra detta innan det orsaker ännu mer skada.


    min son blev jätteglad när min kille kom hit nu imorse, han skrev "X kommer, x kommer"  o vart jätteglad, o jag känner bara att min son inte borde bli så glad som han blir :(


    "Glöm inte att du är kvinna,,, och i alla tider har kvinnans list övergått mannens förstånd! "
    SÅ klockrent! får föröska tänka på det så kanske jag tillslut vågar!

  • Anonym

    jaha :(
    då ska han med till stan imorgon.. o jag saatt jag skulle på ett "stormöte" på jobbet, så nu vet jag inte alls hur jag ska lösa detta!

    kan inte ta bilen o dumpa honom i stan, för då kommer han ju se bilen stå någonstans, o han kommer säga att han behöver bilen för att åka o snacka med folk osv (med firman)...
    känner mig väldigt låst nu :( fan!

  • Anonym

    problemet är att jag inte har några vänner här... så blir svårt att ta hjälp av någon häromkring.. vet ärligt inte hur jag ska lösa det imorgon, o han sa klart o tydligt att hanskulle med till stan, o nu kan jah ju inte helt plötsligt säga att jag SKA åka själv, dessutom kommer han då börja misstänka saker, o det vill jag inte! får se om någon kan skjutsa mig, eller om dom på kvinnojouren kanske kan hämta mig på mitt jobb, o sen skjutsa tillbaka mig, eller om någon på mitt joibb kan skjutsa mig! o åka buss eller liknande går inte heller, för då finns fortf risken att han ser mig i stan, o inte på mitt jobb,o då lär han väl verkligen tro nått!

  • Anonym

    flera gångeridag har han klankat ner på mina värderingar, o smutskastat det jag säger...

    bla att jag skar upp överbliven pannkaka i små bitar för att steka på o ge min son till lunch, så är jag uppvuxen o jag älskar det o jag ser inge fel med o göra det, men då fick jag allt höra att jag HÄDADE (förstörde) maten, att man minsann inte kunde göra så, var bättre o bara micra maten tyckte han då.
    men så sa jag att så är jag uppvuxen o jag gillar det så.. men nä, det var fel fel fel!

    sedan kom vi in på fett, margaring o bregott.. o han sa att vi använde så mycket bregott på mackorna, för jag ifrågasatte varför han hade köpt ett litet paket bregott när det kommer gå åt ett stort. o då fick jag höra att ett stort paket skulle lätt räcka i 2 månader för fem personer, o jag sa att det inte alls gör det, o att smör är bra för framförallt barn.
    sen kom vi in på att han aldirg kommer sluta köpa flytande milda margarin, för det ska man minnsann ha i både bakning o matlagning, o jag är helt säker på att margarin är dåligt, o jag sa det då till honom att jag minsann inte skulle ge min son (o framtida barn) sånt skit! (även haft diskutionen förut med honom om detta)
    så trog jag även upp att allt han köper o trycker i sina barn att jag då inte vill ge sånt till min son, tex glutamat i skinka osv.. o han sa då att "om man ska hålla på o läsa vad allt innehåller kommer man bli som dig.... knäpp"

    sedan kallade han min son konstig, för att han ville kolla på Teletubbies, så sa jag att "ja tur att din yngsata också vill kolla på det då, är hon också konstig då?", o då fick jag till svars "nä nu ska vi inte svära här, hon är inte konstig"...

    känns som att nervärderingarna haglar här hemma :(

    (detta kan mamma hoppa över om hon läser detta)
    sen att han jämt tycker att jag ska göra massa saker på honom sexuellt hela tiden, men vad får man tillbaka?
    han tycker att jag ska suga av honom hela tiden, men säger jag att jag inte vill eller orkar, då tycker han att jag visst vill o orkar....
    dock inte alltid jag gör det ändå...

    känns bara som att jag hittar mer o mer dåliga saker.. hela tiden..o ser mer o mer hela tiden...

  • Anonym
    Anonym (Power Of Goodbye) skrev 2010-04-05 19:10:11 följande:
    Dumpa, kräv tillbaka alla kort, kläder och allt som tillhör firman. Polisanmäl om han inte ger dig sakerna eller börjar hota.Ta tag i ditt liv nu!
    ja du.. kläderna lär jag nog få acceptera att han kommer behålla, o korten ska ligga i bilen, det ena har jag på mig, o bensinkortet ska jag föröksa ta bot krediten på..
    försöker allt jag kan o ta tag i detta!
  • Anonym

    nu är det fan illa!
    han blev riktigt SUR för att jag hade ätit upp en bit glass i helgen.. som han nu var sugen på o äta till hockeyn.. fick en STOR suck o en sur blick (jag satt i telefon under tiden, annars hade jag nog fått hört ett o annat, dock gormade han en del ändå)..
    kofronterade honom med att det är många gånger hanätit upp saker som jag sen varit sugen på!

    han blev alltså SUR för att jag ätit upp den sista biten glass, så han ville åka o köpa ny, kostar typ 70 kr o åka till stan fram o tillbaka, men jag hindrade honom!

    vad fan tänker han med?
    ska han börja hindra mig från o äta "hans" mat nu också? börjar vekligen kännas som så, vågar knappt äta det han köpt, iaf inte ta utan lov...sjukt!
    o då säger han ändå att han får stå för maten nu eftersom jag inte har några pengar, men konstigt om jag inte har några pengar då, för dom får jag lägga in i firman o betala räkningarna där för!!

    FAAAN!

  • Anonym

    herre gud vilka jävla diskutioner det är här nu!

    men min katt har fått kattungar nu ikväll :D o jag var med när två av dom föddes!
    är fyra än så länge, en död :(
    lilla ljus o hopp jag har just nu, förutom min son!

  • Anonym

    vet inte hur jag ska lösa detta.. har ringt kvinnojouren o sagt att jag kanske inte kan komma.. men ska försöka!
    så får se om jag lyckas lösa det på nått vis!

    återkommer sen o berättar hur allt gick!

  • Anonym

    o så kommer känslan att jag kanske överdriver allt, o då lika bra kan skita i att gå till kvinnojouren idag...

    så känns det som att jag inte kommer komma på nått o säga där heller... o så att dom då bara kommmer tycka att jag ska gå hem o sluta gnälla över mitt liv!

  • Anonym

    jag tog mig till kvinnojouren o dom tog emot mig med öppen famn!
    kändes bra o gå dit, började gråta bara jag satte mig ideras soffa medans en där tog fram lite te åt mig...

    var först in på jobbet, eftersom killen släppte av mig där, frågade om någon kunde skjutsa mig till stan men ingen kunde (kändes lite som en pungspark igen), så gick för o kolla buss (ville helst inte då killen kanske skulle se mig gå inne i stan), fick tillslut ringa en taxi, vilket mamma betalade då hon redan hade satt in pengar åt mig ifall att det skulle bli problem o jag skulle behöva åka taxi.
    tog mig dit iaf!

    mötet gick väl helt ok.. hon sa väl som alla ni också sagt, det verkar inte va en bra relation jag lever i, men att jag ju själv måste känna att jag vill lämna o att det ska kännas rätt att lämna! men hon kändes stöttande!

    problemet blev när jag skulle därifrån.. var ju då inne i stan, o jag hade sagt till killen att jag skulle ringa när mitt "stormöte" var slut, men när jag förösker få tag på honom efter jag är klar så svarar han inte, tar en stund innan jag får tag i honom, o då har han tydligen varit vid mitt jobb i 45 minuter! får panik! men hade redan förvanrnat lite på jobbet om vad jag skulle säga, så när killen frågade en jobbarkompis om när mötet var slut så sa hon bara lugnt "jag vet inte".


    fick ljuga ihop att en jobbarkompis hade skjutsat mig efter mötets slut till stan, för att jag trodde vi skulle mötas upp där! han blev iaf sur! men han verkar inte genomskådat min lögn!
    men var livrädd!


     


    sen efteråt så gick vi o åt lunchbuffé som han betalade, vi kollade en lokal o han babblade på om firmalokal, o jag kände bara "jag vill inte".
    innan vi möttes upp så sprang jag o kollade bostadskön o fick en lapp med alla privata hyresvärdar, så ja får kontakta dom så fort jag får en stund ledig!

    efter lunchen så åkte vi o handlade lite, kostade ungefär 100kr o han skulle betala, för jag har ju inga pengar, men då går inte köpte igenom för honom så jag får betala... där ryker mina nästan sista pengar!
    o innan inne på mataffären så diskuterade vi skinka vi skulle köpa, han ville köpa en billig med glutamat o jag vägrar, o då säger han "ja du skulle aldirg klara dig med lite pengar", o jag säger att jag aldrig kommer klämma i mig o min son glutamat o sånt skit, då är jag hellre utan, o han insisterade på att sånt kommer han köpa hem till oss sen när vi bor ihop!
    Verkar som att jag inte ens får välja sjkälv längre vad jag vill äta, o vad jag vill ge min son för mat! jag vill inte förstöra hans kropp o hjärna med massa skit i maten! sen om han vill köpa sånt til sina barn är upp till honom.. dessutom pratade han om att spara pengar, o ändå så fick jag köpa en 2 liters fanta o en dosa snus till honom... spara pengar?

Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?