Allergitråden

Ska kolla med läkaren. Får snart göra en lapp för allt jag måste komma ihåg att prata med honom om vid telefonsamtalet. Frågorna hopar sig när man kommer hem och sitter och funderar.
Känns skönt, även om det är synd så klart, att höra att ni inte heller haft någon direkt hjälp av Airomiren. Har liksom inte förstått hur han kunnat inhalera både det ena och det andra och det inte har någon effekt. Men som sagt, pulmicorten har varit det enda där vi tydligt märkt att något hänt till det bättre. Är rädd om den nu. Aha! Ja, sonen har Pumicort 200 mikrogram, som han får 2 puffar morgon + kväll.

Tack för stöttning och goda råd!! Det är guld värt! Man känner sig ofta väldigt ensam i sånt här. Kramar!!

Nu ska jag lägga huvudet på kudden. Leo vaknar väl för dagen någon gång melan 4.30-6 och då gäller det att ha hunnit sova lite, allra helst om det är 4.30 som gäller *gäsp*. Dessutom är han ju förkyld, så det innebär väl några vakna stunder under natten med.....
Men jag ska träffa svägerskan i morgon och lyxa till det med att prova (och kanske köpa) Marimekkoklänningar!

natti natt!

Ja, alltså, läkaren trodde inte att han skulle reagera på vete eftersom han hade så lågt värde på rast ((soja är han inte allergisk mot enl rast). Vi har provat med vete och inte sett några reaktioner när han ätit det, i alla fall inte direkta. Han har lite eksem fortfarande, men det är inte mycket alls jämfört med hur han såg ut förut. Nu behöver han inte kortisonsalva varje dag, och det är en absolut framgång
Nu får han ju iof i sig vete regelbundet, både genom EnaGos banangröt och smörgåsrån som han brukar mumsa på. Så helt omöjligt är det ju inte förstås att han reagerar med att eksemen inte vill släppa helt samt att det sätter sig på andningen. Ett tag försökte vi ju undvika vetet, kan inte svara just nu på hur lång tid det var men det var inte jättelänge. Någon tydlig förbättring såg vi inte då i alla fall.

Vet inte hur pass medicinerad han är mot astman och vad mer det finns att ta till. Han har som sagt Pulmicort, Airomir och Singulair. Vet bara att han aldrig blir helt utan rossel, men så är det ju just det att han aldrig verkar hinna repa sig ordentligt innan nästa förkylning.

Jag minns att du skrev om detta förut. Glömde dock att ta upp det med läkaren när vi väl träffade honom. Var tusen frågor ändå, och för båda barnen eftersom vi hade ett dubbelbesök för dem.
Leonard har dock inte haft mer än en infektion som vi fått lov att behandla med antibiotika. Det var hans lunginflammation som han åkte på i julas. Då rosslade han riktigt illa. Sen blev det lugnt när han blev frisk. Dock åkte han på en förkylning sen i januari och då kom rosslet tillbaka, och har inte gett sig sedan dess. Men förkylningarna går över på några dagar/någon vecka utan andra infektioner, bara rosslet och pipet som aldrig ger sig. Vet inte om det ändå kan vara en sån där bakterie som Amanda hade.
Skönt att hon fått vara frisk ett tag nu, hoppas det håller i sig!

Tack! BLir alldeles matt på den här allergicirkusen. Vi får se om hans infektioner lättar nu när det närmar sig sommar. Storasyster har ju också varit förkyld i omgångar, och hon delar ju oundvikligen med sig till lillebror. Blir hon piggare, blir förhoppningsvis han piggare och astmabesvären mildras. Men annars får vi lägga om kosten igen och utesluta alla sädesslag ett tag för att se om det kan vara allergier som är boven i dramat. Ska lyfta frågan med läkaren när vi har telefontid med honom också.

Ahh...hrm, ja då finns det ju en risk. *suck* Varför finns det inte bara en bok där man kan slå upp exakt vad alla problem beror på. Vad enkelt det skulle vara då.
Jag blir lite matt av att tänka att det kanske är det, eller kanske det, eller det.....Och detta testande. När man äntligen tycker att man hittat rutiner i vardagen, och så vänds allt upp och ner igen.
Det kanske låter jättekonstigt att jag inte bara känner att det känns enkelt att testa att utesluta alla sädesslag eller så. Just nu orkar jag inte. Allt som hänt har gjort att jag deppat ihop totalt, och är arga mamman här hemma mest hela tiden. Men jag ska få komma till KBTterapeut och förhoppningsvis får jag lite rätsida på mitt tänk så jag orkar fortsätta kämpa med lillkillen och för att få dottern att tycka att det faktiskt kan vara roligt att vara hemma med mig och lillebror, och att mamma faktiskt kan vara glad också....
Men självklart vill jag att min son ska må bra. Och det är självklart att jag testar att utesluta misstänka allergener som kan orsaka andningsbesvären, men jag vill utesluta en sak i taget och då det känns som den största omställningen, så skjuter jag lite på det tills jag i så fall ser att det inte ger sig med det andra ( att medicinerna faktiskt gör effekt, uteslutande av ev bakterie, eller att infektionerna ger med sig när det blir varmare ute).
Låter det någorlunda vettigt eller är jag helt ute och cyklar?

 Ni skulle verkligen behöva en läkare på allergimottagningen. Nu tycker jag iof inte att vår läkare där lyssnar särskilt bra. Eller snarare, han verkar mest rycka på axlarna och så ler han lite, känns som om han ser ner på en lite. Ungefär som om man inte fattar riktigt. Stör mig på det. Om jag ställer en fråga kring allergierna eller ev korsreaktioner etc så vill jag inte ha en klapp på huvudet och ord som egentligen säger att jag ska sluta fåna mig, jag vill att mina frågor tas på allvar och att jag får klara svar. Han har dessutom lovat dietistkontakt de 2 senaste gångerna vi varit dit, men än har inget hänt (senast vi var där är en månad sedan). Så jag blir lite less faktiskt.

Att få bolla med någon och hjälp att lägga upp kosten, samt att få råd och tips, är det jag hoppas att dietisten ska kunna hjälpa oss med. Men jag hör ju aldrig av henne. Kanske ska ta och ringa upp och fråga om läkaren ens pratat med henne. 
Jag ger Leo mycket mat nu och han får bara Nutramigen på natten/morgonen när han vaknar, samt vid nattning. Annars är det puréer, gröter, hemmagjord yoghurt, fruktpuréer etc. Men ska vi börja utesluta sädesslag så ryker det en hel del av det vi idag ger, och då blir det tillbaka till ersättningen. Nu när han äntligen verkar börja gå upp i vikt ok igen. *suck* 

Ja, jag hoppas att KBT terapeuten ska kunna hjläpa mig att få lite rätsida på mina tankar. Just nu är det kaos i hjärnkontoret och jag orkar och vill inget alls. Tvingar mig själv till en massa saker för att inte isolera mig hemma alltför mycket, men det är tungt just nu. Det går ju dessutom ut över barnen, och det märker ju stora tjejen mest. Hon reagerar med att bli alldeles omöjlig och dagen idag avslutades med att hon örfilade mig och jag släpade henne i säng under skrik och gråt. Det  känns som en ond cirkel alltihopa. Vi springer runt i ekorrhjulet som bara snurrar snabbare och snabbare. Något måste hända som bryter detta....jag hoppas att det är att hjälpen från terapeuten som kan göra det i och med att jag kan ändra mitt tänk.

Styrkekramar till dig! Ni kämpar ju också på med matproblemen. Hoppas vi snart får lite rätsida på eländet så vi vet vad man kan ge de små liven.

Upptäckte idag att dottern "matade" lillkillen med sitt lördagsgodis, eller snarare, hon lät honom slicka på hennes klubba från godispåsen. Hon trodde att ingen av oss såg, för hon stod ensam på altanen vid sonens vagn och maken var i garaget och donade och jag var inne och fixade inför middagen. Men jag såg henne genom fönstret och hojtade åt henne så hon hörde genom altandörren och hon såg väldigt fundersam ut på hur någon kunde ha sett henne, samtidigt som hon sjönk ihop lite och skämdes. Maken sade att han kommit på henne att få honom att slicka lite på de andra godisbitarna i hennes påse också. Hon är otroligt generös med sitt godis jämt, vi ska ofta smaka osv. Men jag blir jätterädd dels att sonen ska sätta något i halsen (han är ju bara 8 månader) eller att godisen ska innehålla något han är allergisk mot.

Ang prickar när man är ute. Jag har, sedan ca 1 månad tillbaka, till och från sett att jag får som eksemprickar i armvecken. Typiskt böjveckseksem, MEN de kliar inte vilket de säger att eksem alltid gör. Vet inte om jag har någon pollenallergi, men maken säger att jag varje vår gnäller över att jag är förkyld och att det inte vill släppa.....han är övertygad om att jag är känslig mot pollen. Har dock aldrig testat mig. Någon som har någon teori ang prickarna?

Hrm...kanske också har en släng av eksem då. Kanske att det triggas av pollen då, eftersom det kommit nu sedan det varit en del varma dagar.

Lillkillen var INTE glad åt inhalationerna från början. Han fick tokpanik och jag fick blåhålla honom medan han kippade efter andan och grät hysteriskt samtidigt. Var skitjobbigt. Han var då runt 5 månader. Nu är han 8 månader, har vant sig vid masken då vi inhalerat honom dagligen sedan han fick den. ibland är den inte jättepopulär (när man håller på för länge), men han ler och kommer krypandes när man visar den för honom numera, och det är ett ENORMT framsteg.
Det viktigaste är egentligen, tror jag, att man är bestämd när man ger inhalationen till små barn. Även om de tycker det är obehagligt så vet man ju själv att det är det bästa för barnet. Och som sagt, trots många kämpiga inhalationer här, så tycker sonen nu att masken är rätt ok. Lycka till!