December Bebis 2010 :)

En liten uppdatering! Är på förlossningen. Öppen fyra cm och får inte åka hem. Tur att det onda har gjort nått iaf!! :)

 

Emelle: FY va söt  världens största GRATTIS!

Skuttar in för att berätta att det i vecka 41+0 upptäcktes att bebis hade vänt sig IGEN och låg i tvärläge. Så dagen därpå åkte jag o pappan till NÄL för ultraljud där det bekräftades samt avslöjades att det var en POJK! Min tapp var omogen, lång och bakåtlutad och jag var ytterst lite öppen men de tyckte ändå att vi skulle försöka få igång förlossningen- under övervakning.
Så de vände bebis rätt och la sen in gel bakom tappen. Två gånger la de gel på torsdagen och efter andra kuren började det hända något o jag fick lite värkar. Skrattade så jag grät av värkarna för tydligen reagerar  min kropp på den sortens smärta. Vattnet gick av sig själv på kvällen och det kändes som ett gott tecken!

Dagen därpå togs hinnorna så att Bebis skulle sjunka ner och eventuellt fixeras för att kunna hjälpa tappen at öppna sig. Läkaren sa att ja va öppen två cm men det var kvar av tappen o den va fortfarande långt bak o rätt hård men hon trodde ändå att det skulle bli bebis den dagen. Sen sattes det in dropp för att få igång det och då brakade det loss. Rejäla värkar kom och i början hade de fina mellanrum och allt såg lovande ut men så höjde de dosen till de högre och då slutade mellanrummen komma och värkarna blev för långa. Hade samma värk i 4-5min och den hann inte försvinna förrän nästa slutade. Jag grät tillslut som ett barn och var helt jäkla slut. De stoppade det efter några timmar och så började vi om. Det såg fint ut och man fick hopp igen. Men så nådde vi högre höjder och skiten började om igen. Sent på kvällen blåste de av men då satte min kropp igång med egna värkar, lika långa, meningslösa och förfärliga. Livmodern hann aldrig vila och få nytt blod o därför hände inget på tappen, vi oroade oss för hur länge Bebis skulle orka och jag, ja jag var helt jävla slut. Fick återigen sömntablett och även bricanyl för att få sova så ännu en natt med liiite sömn blev det. 

Dagen därpå fortsatte med dessa skitvärkar. Ännu en läkare kom in, gjorde undersökning och fann att det inte hade hänt nåt alls på tappen. Fortfarande ynka 2cm och bakåtlutad o hård.
Hon lovade mig en bebis den dagen, jag började gråta av lättnad.
Hon bad min underbara sköterska känna eftersom hon hade känt på tappen dan därpå o hon sa att det var exakt likadant så då blev det akut snitt eftersom han delvis fortfarande låg långt upp med huvudet, jag hade haft vattenavgång två dagar tidigare och de trodde inte på att det skulle komma någon bebis med igångsättning den dagen heller o oroades för hur länge jag, bebis och livmoder skulle hålla.
Så 18 dec 12:08 kom det en Erik William André på 54cm och 4265gr
Efter snittet fick jag infektion i livmodern så har legat och mått riktigt uselt på sjukhuset. Sköterskorna har fixat morgonskötseln alla mornar för jag har knappt kommit ur sängen. Den lilla kraft jag hade kvar har gått till Eriks amning, blöjbytning- som har skett i sängen osv.
Pappan har vart helt jäkla otrolig med att stötta mig och hjälpa mig men han behöver lite tid att finna sin roll som pappa och vara trygg med det och det låter jag honom få. De är superfina ihop iaf och jag som trodde att Pappan inte gick att älska mer hade fel. Jag hade aldrig klarat det här utan honom och två av de sköterskor som jobbade på förlossningen när jag var där. Underbara människor!

Min amning har trots min bröstförminskning med låga odds för fungerande amning faktiskt kommit igång och han klarar sig helt på min mjölk nu, något som känns helt fantastiskt men det känns samtidigt som om vi förtjänar lite bra saker också då inget annat direkt funkade som det skulle . Men allra viktigast är att han är frisk och det är han! Och alldeles ljuvlig förstås, vems bebis är inte det
Idag fick vi äntligen åka hem efter en vecka på Näl. Min infektion är inte bra men jag mår mkt bättre så nu fortsätter jag med antibiotikan och vilan här hemma och bara njuter av min son:).

Här kommer han, våran prins!

Igår kväll den 22 dec kl.18:13 kom vår lilla Elmo ut i världen. Världens finaste lilla pojke på 3610 g och 52 cm.

Hela berättelsen tar jag när jag inte har skrutten i knät. Vi mår super bortsett från att jag är öm. Blev klippt men eftersom att han tittade åt fel håll, men annars gick allt hur bra som helst! Är öm men lyckligast i världen!

Får komma hem i morgon någon gång! 

Just nu ligger namnlöse Lillebror och försöker lära sig äta här :) 20.03 kom han ut, självklart med guarden uppe som hans fighterpappa lärt honom ( handen vid huvudet) 3030 gram tung och 49 cm lång är han och självklart finast ;)

Är det inte väldigt många som fått innan bf i den här tråden?
Jag vill också ha nu, men räknar med att vara en av de som har en kropp som inte vill föda...

Jaa hoppas hoppas! Men det hade ju fan varit för surt om det avtar nu! :) Mina senaste värkar har varit såhär:
10.52, 10.56, 11.02, 11.07, 11.13, 11.19, 11.23, 11.28.
Alla varar mellan 55 sek och 1 min :)