Jag måste höra med er.
VI var ju hos Barnmorskan igår och då var det dags att planera in föräldrautbildningen. Tre träffar från slutet av oktober till början av december.
Barnmorskan påpekade att det är bra om vi kan gå båda två och att sambon borde göra vad han kan för att få ledigt från plugget de förmiddagarna. Men när vi gick ifrån bm för att äta en lunch på stan (som vi gjort till tradition i samband med bm- och läkarbesök) så kommer det fram att han verkligen inte vill gå.
Han säger inte riktigt varför, men det är tydligt att det handlar om att han är rädd. Han är jätterädd för förlossningen. Först trodde jag att det handlade om blod och kladd vilket jag vet att han tycker är obehagligt, men när jag säger att han inte behöver titta på något annat än mitt ansikte och att det känns viktigt för mig att han är med och förstår vad det är som händer och kan stötta mig när jag är mitt inne i kaoset så kläcker han ur sig något om att "jag borde väl kunna andas själv" och försöker skratta bort det. Han säger det inte för att vara elak och jag vet att han kommer att vara där för mig när det väl är dags, han är bara livrädd.
Jag tror att hans rädsla kommer mycket ifrån alla tv-program jag kollat på förut, med mammor som ligger och skriker, pappor som står på sidan och barn som kommer ut och är alldeles slemmiga ur alldeles för små hål.
Jag vill verkligen att vi går på föräldrautbildningen tillsammans för jag tror att han behöver den förberedelsen. Inte är det omöjligt att jag kommer att lyckas övertala honom, men det är jobbigt nu när jag förstår hur obehagligt han tycker att det är.
Jag vill ju inte att han ska vara rädd, men vet inte riktigt hur jag ska hjälpa honom.
Jag tänker att jag skulle vilja kolla med hans kompis som blivit pappa två gånger vad han säger om föräldrautbildningen, om han har bra saker att säga kanske han kan hjälpa mig att få sambon på rätt spår. Sedan har jag sett att det finns kurser att gå via nätet, som kostar pengar, men då kan man göra det hemma och det kanske är mindre läskigt. Kanske ska kolla på det om övertalningskampanjen går segt här hemma...
Hur reagerar andra pappor? Känner ni igen er? Hur skulle ni hantera situationen..?
Nu såg han att jag satt och surfade på onlinekurser och säger att han tänker gå på föräldrautbildningen "om det inte är något jätteviktigt i vägen i skolan som gör att han inte kan".
Så jag kommer att få med honom. Men han är fortfarande rädd och jag skulle gärna vilja veta om ni känner igen och hur ni tycker att jag ska hantera hans rädsla...
kul att ni oxå tycker om den! 
kul att ni oxå tycker om den!
Men det är klart rädslor är inte alltid logiska. Vi var till goda vänner i helgen och vi pratade om det här med att föda barn om rädslor etc, P( som har en dotter) menade att det är en positiv smärta, en positiv upplevelse, även om det kanske inte blir en drömförlossning etc( hon hade själv en dramatisk och jobbig förlossning) men man är där för att välkomna sitt barn till världen. Du kanske kan puscha på det? ), ingen kommer ju att gör något mot honom, och du vill ju det här. Ni ska ju få ett barn tillsammans och då ingår smärta och oro.