Nu märks det att jag börjar bli bra på att köra bil. Var ute med sambon och körde i ett industriområde nyss (får ju inte övningsköra på riktigt med honom) och jag tyckte det var så jääävla tråkigt 
Ville verkligen bara ut och köra "på riktigt" liksom. Så det känns skönt att jag har körlektion imorgon så jag får köra lite på riktigt hehe. Är riktigt otålig på att lära mig färdigt nu. Vill göra uppkörningen!
Emelle: du kan få hjälpa oss att flytta haha ;)
Vi har ett akta graco babyskydd förresten. Det är rätt fult med grått och rött, men vi fick köpa det begagnat av kompisar för 200 spänn så det känns värt ändå :)
Håller med dig, mammasmurfen! Även om jag tror dom flesta på blocket är såpass friska i huvudet att de inte säljer skadade saker hade jag inte vågat chansa. Därför var det sån tur att vi kunde köpa vårt av våra vänner. :)
Grattis Ninnie81 till lillprinsen! :)
Och Majorima, jag hoppas man blir bjuden på brakfesten! ;)
Själv sitter jag här med världens förvärkar. Ärligt talat, jag sitter här och pratar med magen och säger till bebis att han faktiskt får ge sig och att han ska stanna i minst två månader till! Hoppas han lyssnar ;)
Ser att ni pratar om hur ni träffade era respektiva, mysigt! Jag hakar väl på och berättar jag med.
Vi träffades "på riktigt" första gången förra sommaren. Hade träffat honom en gång innan för flera år sedan, då han var ihop med min klasskompis. Första gången jag såg honom på riktigt tänkte jag inte så mycket på honom, mer än att han hade en förbannat fin kropp! Det var på en fest och han var tvungen att dra rätt snabbt för han fick larm (han är brandman) och sen kom han inte tillbaka förrän senare på kvällen när jag var rätt full, så jag tänkte inte så mycket på det. Sen träffades vi rätt ofta genom en gemensam vän förra sommaren och efter ca en månad så kände jag att jag nog var lite förälskad. Vi såg på film tillsammans, jag, tomas (min sambo)och vår kompis och det var en skräckfilm och jag som är så lättskrämd hängde på tomas hela kvällen. Han har berättat i efterhand att det var då han blev kär i mig.
Sen blev det som det blev och vi blev tillsammans, jag flyttade mer eller mindre in hos honom från dag ett och här är vi nu! :) 1 November har vi varit förlovade i ett underbart år!
Han bekräftar mig varje dag, hela tiden, och berättar hur mycket han älskar mig, att jag är vacker, att han aldrig vill vara utan mig osv.. Det är underbart att få höra honom säga det, jag vet att det är vi två för alltid såvida en av oss dör i princip. Aldrig varit så kär i hela mitt liv! :)
Nu ska vi se på Efterlyst och hoppas att det lugnar sig i magen. Ska ta en vetekudde och alvedon och hoppas på det bästa! :)
Delifi2: grattis!! :D