Karttikeya skrev 2010-10-22 13:34:11 följande:
Blev lite rädd för mig själv i morse förresten.. Vi har en hund.. Och han är minst sagt speciell.. Så igår duschade jag och min karl ihop och blev lite heta på gröten vilket gjorde att jag inte lade in mina byxor och trosor i sovrummet som vanligt (där hunden inte får vara), i morse så hittade jag mina byxor och trosor inne i lilla rummet där hunden brukar sova.. Han hade käkat upp halva trosorna samt hela grenen på mina byxor.. FAN vad jag blev ARG! Det är dom enda byxorna jag kan ha just nu, annars har jag bara leggings och strumpbyxor och nu hade alltså hundf*n ätit upp dessa enda byxor.. Det kändes som om jag ville mörda honom, så jag sa bara "ta med dig hundjäveln idag för jag står inte ut med att se honom" sen började jag gråta. När man har ett par byxor som är så bekväma och har väldigt svårt att hitta nya (väger 110+ och dessutom gravid liksom) blir man minst sagt ledsen, även om det bara är ett par byxor.. "Hoppas han dör av förstoppning eller något" sa jag innan karln gick. Det menade jag såklart inte i efterhand, men just då så önskade jag nästan att något skulle hända. Ska tillägga att jag aldrig skulle kunna göra något, men så svarta tankar har jag aldrig haft innan.. Det är inte första gången han äter upp mina byxor i grenen heller.. Grrr..
//byxlös.
Förstår dig. Hade nog fått psykbryt om något hänt mina gravidbyxor. Utan dom skulle jag behöva gå i fula mjukisbyxor hela tiden i princip, eftersom nästan alla mina tunikor och klänningar också är försmå numera.
Jag höll på att börja gråta förut för någon av kattungarna hade kissat på golvet och jag såg inte det och trampade i det och att med förvärkar och en stor mage försöka nå sin fot så man kan tvätta den var minst sagt jobbigt.
Alltså jag är galet nervös över att åka in till förlossningen. Det finns två scenarior: det första är att allt ser jättebra ut och då kommer jag skämmas för det känns som att dom ska tycka att jag är löjlig eller tro att jag hittar på. Det andra är att bebis är på g och då kommer jag bli minst sagt ledsen. Han är för liten, jag är inte färdig med körkortet, vi ska flytta snart, vi måste köpa färdigt alla bebissaker.... Ja, huva. Jag håller på att börja gråta för jag är så jäkla spänd, vilket i sin tur inte direkt gör förvärkarna bättre. DJUUUUPA ANDETAAAAAAG.
