Decemberbebis 2010

Hej på er,
Jag har hittat mig tillbaka hit. Hoppas på att jag får hänga med här också
Jag har mått grymt illa sen vecka 6 och nu äntligen i vecka 17 (v16++5) börjar jag se lite ljusning. Går fortfarande piller och kan inte var utan men jag har inte spytt på 4 dagar i rad och det är jag överlycklig för. (peppar peppar hoppas nu att det håller i sig) Ursäkta mig för något äcklig inlägg om spya men det har varit min vardag nu senaste månader och äntligen börjar kunna få lite lugn stund att faktiskt våga tänka på att det är ett barn på väg. Jag ska på RUL nästa vekca och är nervös inför det.
Hoppas solen skiner massor på er. Trist att behöva jobba en sån här fin dag.

Ditt illamående borde vara borta :)  När mitt slutade i v.13 hade jag svårt att tro det :)  samtidigt som man fortfarande får lite illamående känsla ibland, men det är inte alls lika som det var då.
Imorgon börjar jag v.18! Magiska veckan när man får gå på UL. Är rädd att dem ser tvilingar....Men det borde dem inte. jag har ju vuxit knappt. Plus att vikten står helt stilla... Men jag hoppas att bebis använder redan existerande extra kilo (typ from lår och rumpa) för att växa och därför jag behöver inte gå upp i vikt. Löjlig tänkande men..... 

Nyfiken på varför du är rädd för att dom ska upptäcka tvillingar? Har du misstänkt det själv eller? Var visserligen livrädd för att det skulle visa sig vara tvillingar när jag väntade mitt första barn.

Hej tjejer!

Har mindre än 1 vecka kvar till RUL, otålig!!

Var och träffade läkaren idag ang mina sammandragningar och foglossningen. Jag (dumma,dumma jag) trodde att det fanns ngt stöd att få. "Men det hade du väl räknat med när ni skaffade barn så tätt" Tack och adjö.

Sen att vi faktiskt enligt testerna inte ska kunna få barn ihop, det har ju hon ingen aning om. Att båda våra barn anses vara "mirakelbarn" för det ska verkligen inte gå. Många svordomar passar för att beskriva den tanten.

Men... Om hon är så dålig läkare som hon verkar vara, varför byter du inte? Eller var det första gången hos henne?

Min syrra fick den värsta och hemskaste barnmorskan vid inskrivningen på MVC (det är hennes första barn). BM lyssnade inte på min syrra och tog bara upp jobbiga saker från syrrans förflutna och ville prata om problemen då, inte om barnet i syrrans mage. M.m. Hon sa massa idiotiska saker man inte säger till en gravid kvinna (eller till någon alls för den delen!) så min syrra var hemma och grät i några dagar. När hon berätta för mig varför hon var ledsen gick jag i taket och sa att hon inte får behandla henne hur som helst.

Syrran bytte BM och förklarade för gamla varför, nu har hon en mycket bättre och är nöjd. Men vissa människor ska inte jobba med människor.

Oj, vad mycket det blev.. Ville bara säga det.. att du har rätt att byta och ha någon som lyssnar på dig! :)

Lycka till på UL, jag har också snart, om en vecka exakt! Can't wait <3

Egentligen så har jag ingen som helst underlag att det skulle bli tvilingar. Dem finns inte i mitt eller manens släkt. men....  Jag är mest rädd att jag ska ha svårt att ta hand om ett barn, och tänk om det blir två..... Då får jag fullständig panik!

Man brukar märka att det är två, man mår oftast sämre, är tröttare och blir rund över magen snabbare, så du behöver nog inte oroa dig.

Kände precis likadant när jag väntade första barnet.Fast är det första graviditeten så har man ju inget att jämföra med så då kan det ju vara lite svårt. Jag har visserligen både mått sämre och varit tröttare än tidigare gånger men större runt magen är jag inte.

De har roterande läkare där. Den jag träffade förra ggn vägrar jag träffa igen. Hade träffat henne förut och hon var hemsk då med, så på strike två så sa jag nej tack. Den här formulerade sig nog bara jävligt klumpigt. Jag fattar också hur det ser ut när jag som föräldraledig kommer och "gnäller" men sammandragningarna är jobbiga för mig. Hjälpte inte att hon skulle undersöka mig mitt i en sammandragning och drog igång det rejält med det.

I hennes ögon kommer jag nog inte få ngn som helst hjälp i dagsläget för jag är ju ändå hemma. Sen att det är fullt upp med en snart 1åring, det spelar liksom ingen roll...

Jag har funderat på det här med byta BM. Jag är inte helt nöjd med min då hon känns så grön och osäker i sin roll. Ingen förtroende givande direkt plus så upplever jag att hon tar mina problem lite lätt. Nästan alla mina "problem" tar hon så kan det vara för vissa gravida och ingen direkt åtgärd.

När jag berätta om att jag tappar mycket hår (då menar jag mycket!) så säger hon att så kan det vara för vissa. Jo visst så kan det vara för vissa men ska man inte kanske ta reda på om det inte är någon brist på något som gör att man tappar hår? Men kan jag accepterade att inte göra något för det är ändå inget som påverkar barnet än att kanske jag blir flint.

Att jag har mått illa fram till nu v16+5 (och det verkar inte vara över än) säger hon också att det kan vara så. Ingen kontroll på vikt eller något utan bara säger att säger att det är bra att jag inte går upp i vikt. Jag började med överskotts trivselkilo så visst jag ska försöka inte gå upp men bemötande hittills så har jag inte direkt känns "ja men vad du är toppen".

Hur viktigt är det att man känner trygg med BM? Skulle ni byta? Hur vet man att nästa BM blir så mycket bättre?

Kanske kan det vara så att jag är överkänslig just nu men ni som är nöjda med er BM, hur har ni det?