Mrs TH skrev 2010-07-02 00:20:45 följande:
det hade jag så klart gjort, v19 är det
Ang rul och ta reda på(om det är möjligt) kön så är vi lite oense, min man vill veta, jag vill inte. Men jag vet inte om jag inte vill veta tillräckligt mkt för att han inte ska få som han vill. Hängde ni med?
Man är ju två om att skaffa barn och min man vill väldigt gärna veta, inte för att vi tänker färgkoda eller så. Men han tror att han kan "relatera" lättare och knyta an lättare om han vet vad det är som ligger där inne och skvalpar. Han kanske inte har rätt, vad vet vi det är ju vårt första barn, vi går ju på det som känns bäst för oss.
Men eftersom han så gärna vill veta så känner jag att jag verkligen måste känna att jag verkligen verkligen inte vill veta för att förvägra honom det han vill, och så känner jag inte. Självklart vill man ha en frisk bebis, vem vill ha en sjuk bebis? Det spelar ju naturligtvis ingen roll om det är en Jullan eller Julle i magen. Däremot köper jag inte när folk säger att det är hela grejjen att inte veta vilket kön, så är det inte för mig, för mig är själva grejjen att få barn, det har jag liksom inte fått tidigare så det kommer att vara helt nytt oavsett om det är en pojke eller flicka.
Vi hade bestämt innan vi fick pluss att vi inte skulle ta reda på könet den här gången. Vi visste sist och det var både roligt och praktiskt men vi tänkte det skulle vara lite spännande att inte veta den här gången. Men maken ändrade sig snabbt, tror han känner lite så han oxå att det blir lättare att knyta an när han vet vad det blir. Sen har ju vi en liten son oxå som vi ska förbereda på att det ska komma en liten, och vi tror det kan vara lättare att prata om lillebror eller lillasyster än bara bebisen. Så jag var inte så svårövertalad när maken först ändrade sig. MEN, ser dom det inte på RUL så kommer vi inte ta nåt extra UL bara för att kolla könet.
Vi har det mesta av grejer och kläder och så sen sist, så den praktiska betydningen inför inköp och så är ju inte där längre, visst, man kan köpa lite grejer innan och så men vi klarar oss helt klart med det vi redan har oavsett kön. En flicka kan åka hem i en blå overall och sova i blå sängkäder oxå
Men vi är lite nyfikna helt enkelt, och så vill vi börja tänka på namn, det tycker vi är svårt när vi inte vet könet.
Sen tycker jag inte heller könet är det mest spännande, jag tänker hela tiden på hur den lill* kommer se ut! Kommer han eller hon vara en kopia av sin bror? Hur kommer han eller hon vara, lik sin bror eller en helt annan typ bebis? DET tycker jag är det mest spännande

Sen är det så otroligt häftigt och fantastiskt när man ser sitt barn för första gången, det blir ju det samma oavsett om man vet könet eller inte