Marlyn skrev 2011-03-04 08:15:16 följande:
Det blöder inte mer och har inte gjort på hela natten, bara det lilla igårkväll... konstigt.
Jag drömde att jag va gravid med tvillingpojkar.... den biologiska pappan var enäggstvilling med han jag var tillsammans med.... vrickade drömmar.
Jag håller tummarna stenhårt för dig i dag gumman!
telgebo skrev 2011-03-04 08:12:44 följande:
Då har man börjat nojja igen, blir knäpp på mig själv som inte bara kan slappna av. Imorgon är jag i v.6+6 den dagen då mitt MA började i min förra graviditet.
Jag har känt mig så irriterad både igår och idag redan när jag vaknar utan att veta för vad, tycker allt bara känns så jobbigt och tråkigt just nu och orkar och vill ingenting trots att jag har så mycket som jag verkligen måste sätta igång med som tar emot så inåt helvete då det är så jobbigt.
Tycker tiden går så jäkla långsamt också och börjar tvivla om jag kommer fixa att vara en bra ensamstående mamma utan en pappa som inte vill veta av mig eller bebisen. Om barnet kommer sakna sin pappa osv.
Det är så jädra mycket tankar.
Sedan är jag orolig varför inte BM ringer mig, hon sa i måndags att hon skulle ringa mig på tisdag eftermiddag om VUL gick bra och hon inte ringt och så börjar knäppa jag tro saker som att då kanske inte VUL gick så bra som jag trodde eller att det är för osäkert så läkaren vill att BM väntar med att ringa, jag tänker inte att BM är upptagen med jobb, vab eller sjuk..nä då här är man inne i en negativspiral och jag tror det är just att jag går med denna fråga varför BM inte ringer gör mig irriterad för jag undrar varför. Det är väl ovanligt att man inte fått tid för inskrivning när man går in i åttonde veckan som jag gör på söndag eller?
Men VUL gick ju bra! Du såg ju hjärtat och allt! Min gissning är att det försvunnit från hennes huvud, ring idag igen ska du se att hon bara glömt det. Det är så lätt att det händer nått å så försvinner saker man skulle göra från minnet!
När det gäller irritation och motvilja att göra saker så är jag den förste att skriva under på att jag känner likadant.... första tanken på morgonen är liksom "men ååååååhåhhh!" Irriterad och trött fast jag är nyvaken. Allt känns jobbigt, duscha, göra mat, umgås med folk på ett civiliserat sätt....osv... Sambon vill småprata och jag känner bara "men håll kääääääft..." Han går just nu under namnet "minareten" Hahahahaha!
Jag tror bara kroppen har så mkt med det här nya som händer så den orkar inte mycket annat just nu. Å det får vara okej, för det kommer gå över. :)
