Plus igen efter mf/ma

Men snälla 2barns mamma84, 140 dagar kvar till förlossningen är ju lååååång tid! :) Jag har 8 veckor kvar, typ 58 dagar? Och jag är ju typ först ut! och det sista jag tänker på är just förlossningen! :) Ut kommer den på nåt sätt, det är ungefär så mycket jag kommit i mina förlossningstankar! HAHA.

Nej men känns så långt borta, herregud är ju nästa månad den ska ut, så kan fundera då! :)

Grattis Röntgen och Smålandsjänta! Blir så lycklig när jag läser om lyckade vul/ul... :)

Haha, ska iväg och jobba i Dalarna nu tis-fre och upptäckte att enda "gravidkläder" jag har rent är mina mjukisbyxor. Var bara att vända ut och in på min garderob och vips så har jag tre byxor jag kan ha. Två linnebyxor som jag köpte förra året och mina jeans. Ok, jeansen kan jag inte knäppa men med en gummisnodd så funkar det! Blir ingen glipa heller utan går kant i kant. Snacka om att jag blev förvånad att jag fortfarande kan använda TRE par byxor! och då går jag in i vecka 33 på torsdag! :)

Hej allihopa!
sitter i spänd förväntan och bara längtar till torsdag ska på vul då och hoppas det går bra och att jag har en liten levande i magen....(kanske två) he he.....spännande.....längtar så jag kan dö......kram kram

har hållt mig lite i bakgrunden ett tag, men kikar in varje dag och läser i tråden. Stort grattis till alla lyckade VUL och RUL, helt fantastiskt! :)

Själv så förändrades mina symptom drastiskt under torsdagen förra veckan. Illamåendet försvann och spänningarna och växtvärken blev till en konstant mensvärkssmärta i mage och rygg och jag tänkte att nu är det kört. Ringde panikslagen till BM och fick en tid först igår (måndag). Sen gick jag hela helgen i stort sett utan symptom, var dessutom på minisemester till Helsingborg/Danmark/Tyskland med familjen. Jobbigt att vara långt hemifrån, även om det såklart var skönt att slippa illamåendet när jag skulle sitta i en bil hela helgen, snacka om tajming för när vi kom hem i söndags kväll kom illamåendet tillbaka med besked. Jag blir inte klok på dessa symptom som aldrig kan bestämma sig!

Såå igår (måndag) kom jag till världens gulligaste BM som gjorde ett VUL och allt såg SÅ fint ut. Åh vad jag är lycklig! Där låg den lilla räkan och sprattlade och hjärtat tickade för fullt. Vilken lättnad det var att äntligen få se att jag faktiskt är gravid, att det är någonting därinne som mår bra och växer! En läskig men härlig känsla! Sambon blev också lättad och rörd, underbart att se. Lilla prutten där inne var 22 mm lång och mina egna beräkningar stämde överens med barnmorskans. Idag är jag i vecka 10 (9+1). Fick dock ingen bild med mig hem, jag var för lycklig för att ens komma ihåg att fråga!

Grattis Pinklove!!! Jag fullkomligt älskar att höra om dessa lyckade VUL och UL.

Håller tummarna för dig kolbodatjej på VUL! Följer du statistiken här inne i tråden så är det definitivt en fin liten bebis med tickande hjärta du ser :)

Hahahahaa...mabaja. Då har du och jag gått upp lika mycket ;P Jag som tyckte att jag inte var så stor iaf...hahhahaaa...fast visserligen är jag lång 180 cm. Så bebisen kommer att få mycket plats att röra sig på.

Pinklove:

Skönt att höra att allt är bra vännen! YEAY för lyckade VUL säger jag bara! *kram*

Ego:
Visst har jag berättat om mannens bror och fru som väntade barn? dem som kom 2 veckor efter våran skrapning och berättade att dem oplanerat blivit gravida? Och som vi sedan dess har sagt upp bekantskapen med?

I alla fall...dem fick en pojke i morse.....och jag är sååååå glad att dem fick en pojke och ingen flicka. Usch vad elak jag känner mig.

Grejjen är den att på min mans sida har det inte fötts ett endaste flickebarn på typ 57 år...alla får bara söner! den sista flickan som föddes är min mans faster och hon är 57 år gammal (tror jag). Hon fick en son som har fått en son. Mannens farbror har fått 2 söner, mannens pappa fick 2 söner som den ena nu altså har fått 2 söner och vi, som fått en son. Jag vet att både mannens faster och mor har upplevt mf...så man börjar ju undra om dem ens kan göra flickor i den familjen.

Och vi vet ju inte vad våran är för sort och visst tusan blir jag lika glad om det är en lillebror, men visst vore det coolt om det är en lillasyster? Då skulle vi få den första flickan på 57 år! Och är jag helt ärlig så hoppades jag att mannens bror och fru inte skulle få en tös....det hade varit så typiskt. dem som inte ens önskade sig ett barn till...men nu fick dem en pojke till så nu är det vi som har chansen på första flickan.

Och ja, jag vet att jag nog är lite töntig....tycker ni att jag är töntig? Jag får skylla på hormonerna i så fall

Den 18/8 har vi nästa UL...då ska vi fråga igen (frågade sisst, men det var för tidigt att se...vi kollade, men det gick inte)

Spännande det där

*kramkramkram*