• Mabaja

    Plus igen efter mf/ma

    Bjornis skrev 2010-06-07 22:29:17 följande:
    Ja de räknar 41mm + antal dagar så är man i v 11+3 så kan kotten ligga på 44mm (41+3). Smart sätt att räkna tyckte jag. 

    Ja, din borde va 27 mm enligt detta sätt att räkna. Och min borde va runt 40... Hoppas hoppas!
     
    Min var 12 mm i vecka 7+6.. och det låter ju lite konstigt?
  • Mabaja
    Bjornis skrev 2010-06-08 20:21:14 följande:
    Min man var jättepositiv sist trots att jag hade en så dålig känsla. Tror inte riktigt jag vågade uttrycka hur orolig jag var då även om jag samma morgon som det negativa vulet sa att "det känns inte bra"... Hade inget mer än magkänslan att basera det på då. Inte en blödning, inte ont. Nada. Den bara låg där inne, orörlig 1,5 vecka mindre än den borde...
    Maken är lite mer nervös denna gång men märker på mig att jag är mer positiv och då vågar han också hoppas. Plus att senaste vulet ju var en vecka senare än den avstannat sist så Det gjorde ju en del för oss båda. Men nu när det närmar sig vul igen så blir jag fundersam - känns det verkligen bra? Borde jag inte vara lite svullen om magen iaf? Och borde jag inte känna livmodern ovanför blygdbenet? (Hur fan man nu känner den?! Jag tror jag klämmer på nån förvirrad magmuskel?). Haha. När man aldrig varit gravid (eller gått så här långt i en graviditet) så vet man ju inte?!

    Odd och sommaren: Håller tummarna för er! Klart det ska gå bra nu!!!
    Jag känner igen mig sååå mycket i det du skriver!

    Min man reagerade inte så mycket när ma kom mer än innan när jag var säker på att det var kört så sa han bara "det kommer gå bra"... och sen när beskedet kom så tröstade han mig, men visade inte själv hur han kände. Inte mer än "vi börjar så fort du slutat blöda"..

    Däremot när vi var på väg in till vul i 7+6 säger han att han är livrädd! Första reaktionen!!! Då hade det gått fyra månader! Sen när jag började blöda i 13+2 så kunde han inte jobba efter att jag berättat att vi måste in till gyn...

    Apropå livmodern, känn inte! Du blir bara förvirrad.. Jag försökte i början, men gav upp, nu för någon vecka sen däremot kunde jag urskilja, när livmodern går upp till naveln.. haha.
  • Mabaja
    Bjornis skrev 2010-06-08 20:38:35 följande:
    Mabaja: Ok, ska sluta känna. Skäms Har ju haft den underbara förmånen att peta på livmodertappen två ggr om dagen hela jäkla tiden också då jag stoppar in progesteronvagitorer! "Shit, oj, va låg den är idag." "Nu är den lite hård ska den va det?". Hahaha. MEN jag har lärt mig att livmodertappaen säger NADA om hur det är därinne iaf.
    Vilken söt man du har. Men det låter väl bara mänskligt att inte kunna jobba när man får jobbiga nyheter. Säger ju en hel del hur mkt det betyder för honom.
    Jag minns min egen sorg när vi såg den orörliga bönan på skärmen men kommer ALDRIG glömma min mans min. Börjar nästan gråta nu när jag tänker på det. Han såg så förstörd ut. Det var han som "tjatade" sig till att vi skulle börja försöka bli gravida så han har varit sugen längre än jag. Och när det sen gick som det gick. Plus att jag kände mig misslyckad för att den inte levde... Nä, det där är en upplevelse jag inte vill överlåta till någon annan, fiende eller ej.
    jag känner igen mig såå i din historia om hur misslyckad man känner sig eftersom det döda ligger i MIN kropp!

    Jag hade även lite dåligt samvete eftersom det var jag som tjatade till att han skulle bli medgörlig om en bebis. Jag förstår inte att han fortfarande är min efter allt mitt tjat! Fick besked om att min mamma var döende i lungcancer för två år sen och då insåg jag hur viktigt det var för mig att bilda en egen familj. I mars 2009 tog jag ut min p-stav trots att han tyckte att det var tidigt. Men när det tog 10 veckor innan jag fick min mens så insåg han att man blir faktiskt inte gravid 2 veckor efter att staven kommit ut!

    Sen dog min mamma och då kom hans barnlängtan ikapp mig.. så två veckor efter begravningen var det äl och sen ett plus!

    Det tråkiga var ju att det var dött redan när pluset kom. och att vi fick veta i vecka 12.. och inget fanns kvar för det hade tillbakabildats! utan det enda som fanns var en växande livmoder..

    Ja ja, nog om mig. Jag tror att det tog mycket på min mans krafter när det blev så svart på vitt att vi inte hade något i magen men väntat på en bebis! Sen att det inte funkade med tabletter heller utan slutade med en skrapning.. INTE roligt!

    Sen att inte kunna få en komplikationsfri graviditet efter det! men nu vet jag vad det faktiskt betyder för min man!
  • Mabaja
    Bjornis skrev 2010-06-08 21:12:37 följande:

    Maria204: Å håller tummarn för imorn!!

    Mabaja: Usch, lät som en jobbig tid. Men nu har ni kommit ur det tillsammans! Man känner sig oerhört gift efter såna upplevelser har jag märkt! Det kommer ju alltid något positivt ur det onda oftast! *kram*


    Vi gifte oss nu på vårt ma:s bf-datum! Det var i samband med mammas sjukdom som vi insåg att det är vi två mot världen! Vi hade 6 bortgångar förra året och ett ma! Nu gifte vi oss på bf för att alltid minnas vår lilla bebis! För att den alltid ska bli ihågkommen och vara den första!
  • Mabaja
    inga76 skrev 2010-06-08 22:33:43 följande:
    maria204 - håller tummarna för dig i morgon!

    mabaja - vilka vackra bröllopsbilder! och vilken fin klänning! Ser ut som att ni hade tur med vädret också.
    TACK! Ja vi hade verkligen tur med vädret.. Ösregn på fredagen, ösregn på morgonen, blev uppehåll vid 11.30... Samling hos min pappa kl 12 för gästerna, då tittade solen fram. Kl 13 när vi kom till kyrkan började det torka upp.. Vid vigseln kl 14 hade temperaturen stigit till 20 grader och strålande sol. Efter vigseln var det 28 grader och världens bästa väder! =) Kl 24 var det fortfarande 20 grader utomhus.. På söndagen ösregn igen! Det kallar jag tur med vädret..
  • Mabaja
    rontgensyrran skrev 2010-06-09 20:54:16 följande:
    Usch idag, har jag blivit jättenojig att allt inte är som det ska att jag drabbats av ytterligare ett MA. Jag tror att det är att jag närmar mig dagen då jag fick blödningar sist och då det konstaterades att fostret dött. v 10+1, vilket motsvarar denna graviditeten på lördag.

    Har fått molvärk idag igen vilket jag inte haft på några dagar och direkt får jag för mig att nåt är fel. Usch jag vill bara ta ultraljudsapparaten på jobb och köra över magen för att se om allt ser normalt ut, större och med hjärtslag. Men ska försöka stålsätta mig.

    Varför är man så stark vissa dagar för att bara bli svag sekunden senare?

    Man mår ju tyvärr inte bättre av att läsa om att andra drabbas av min största fasa :/ Är såå rädd för att hamna där igen.

    Sådär detta blev ett total egoinlägg. Men kände att jag behövde ventilera lite *kram på er*
    Det är en naturlig känsla tror jag!
    Jag fick till min glädje ett ul på dagen då jag skrapades med mitt ma, dvs 12+0.. Maskinen de använde var från stenåldern, den checkade ut från sjukhus för typ 10 år sen. Men den funkade på mig, suddigt och dant men en sprattling! Det var det viktigaste..!

    Beklagar ditt missfall Maria204!
  • Mabaja

    Jag har molvärk i massor.. Livmodern växer ju mycket i perioder.. Så det är naturligt att känna molvärk.. Efter 9+0 kan folk känna att gravsymptomen minskar men det är ju för att gravhormonen inte behöver vara i samma mängd som tidigare och det mesta är "klart" och vips så är man inne i spökveckorna.. och då kommer ju tankarna "lever det? jag känner inget"..

    Det är fullt normalt rontgensyrran! Njut av din graviditet så länge! =) För sen kommer ju foglossning, sammandragningar, uppsvällda ben och fötter och allt det andra som oxå är en del av graviditeten!


  • Mabaja
    PåvägMotSyskon skrev 2010-06-10 10:23:04 följande:
    Åh vad ja längtarefter de sistnämnda.. haha, för hellre de än spökveckor som ja har nu...
    trodde verkligen ja skulle klara mig undan dem, MEn näää här sitter man o undrar...Obestämd
    jag blöder ingenting alls sen ja hade min mens. så de borde ju va bra.....
    Spökveckorna är INTE kul! Jag är glad att jag passerat dem! Även fast jag såg min på ul i vecka 13 och vul i vecka 14 (blödning) så nog var jag säker på att det var dött på rul sen några veckor senare.. Spökveckorna kan skrämma upp en rejält!

    Lycka till på vul idag tjejer! och grattis Kajsalisa!

    Själv spydde jag inatt. Typiskt.. Vecka 25 och jag spyr! Tack för kaffet liksom! Har varit sååå glad att jag inte spytt sen vecka 18, men nu kom det... och lite illamående med det.. Ännu bättre! HAHA.
  • Mabaja
    Bjornis skrev 2010-06-10 12:29:57 följande:
    Woooo!

    Samma här! Så lycklig!
    Ska strax lägga in bild.
    Shit va nervösa vi var och OJ vad hon tryckte på magen. Jag är ju så förstoppad så det gjorde så ont. Haha. Men så dök den upp där. Stilla tyckte jag. Varför rör den inte på sig. Sen sa hon "Här är huvudet och där är hjärtat". Jag: "Slår det?". "Jaja". PUH! Men rör på dig då!! Och sen satte den igång och sprattla. 62 mm stor!! Mätte huvudet på bebisen för CRL var tydligen inte bra å mäte när den är så här stor för enl CRL är jag i v 12+5 typ men enl huvudmått 12+0 idag!!! Enligt äl 11+5 och enligt förra vul 11+1! Så den har växt MKT bra. Moderkakan i framvägg och fina siffror på KUB! Hon sa: "Njut nu!" och det ska vi banne mig göra!
    Nu blir det bebis! Gud vad underbart! GRATTIS!

    Ett tips är att gå efter äl fortfarande fram till rul! Jag blev sååå besviken när hon flyttade mig åt fel håll! Min mini stämde enligt äl i 7+6 och 13+2.. Men inte på rul! *morr*
Svar på tråden Plus igen efter mf/ma