Plus igen efter mf/ma

Jag är ju inte ens i vecka 5 ännu, så jag tror inte de kan se ngt alls...
Gissningsvis är det antingen nidblödning eller tidigt missfall.
Jag får vänta några dagar och se om mitt test blir starkare helt enkelt. Ska försöka tänka positivt och inte oroa mig.
Tack för att du bryr dig *kram

men när ska/skulle du haft din mens?
på bim dagen är du i 4+0 alltså vecka 5.

läste lite längre upp nu..
då förstår jag...
tyvärr är det nog bara att vänta och se då. det kan ju faktiskt vara en nidis och det ä rju bra.. :)

Det är nog bara o vänta och hoppas det är en nidis...håller tummarna för dig!Det är ingen fara, fragmin brukar kunna göra ont/ svida...varnar alltid patienterna för det när de får sin spruta..=)

Daniela - jätte tråkiga nyhyeter! Sånt som ingen vill vara med om! Hoppas du och sambon finns för varandra! Vilken bvecka är du i? Kramar

kan man även få en bula efteråt?
det är nämligen första gången detta händer och jag har tagit sprutorna ca 1 månad :/

du råkade nog spräcka ett kärl lite bara, ingen fara :)

Precis, det är ingen fara..man kan ju få som blåmärken efteråt också...så inget du behöver oroa dig över..=)

tack för svar

Daniela: Jag beklagar å det djupaste. Har gått igenom det du nu ska gå igenom. Mitt foster hade en kromosomskada och skulle heller inte klarat sig utanför livmodern. Den dog i magen vecka 14 och jag födde  fram det i vecka 15.

Man känner verkligen en enorm sorg. Ens lilla barn har dött.....sorgearbetet är tungt. Vi finns här som stöd om du vill prata. Jag var mycket i "förlorat barn/ängla" trådarna när det hände mig. Där kan du få jätte mycket stöd och hjälp från dom somn gått igenom samma sak. Jag kan bara lova dig en sak och det är att du kommer igenom sorgen. Du kommer bli hel igen. Det lovar jag...men det måste finnas folk omkring dig där du kan hitta stöd.

Om du orkar så försök prata med den kuratorn du blir erbjuden....kanske nu eller sen. Sörj ihop med din man. Ta stöd i varann. Sörj på det sätt du behöver och strunta blankt i vad andra tycker. Du bestämmer vilka du ska prata med och förklara för. Många visste om att jag var gravid.....jag orkade inte förklara vad som hänt femtielva gånger. Som att man hade någon upplysningsplikt. Jag är glad för idag att jag inte föll för det. Att berätta för alla....utan jag och min man...pratade,pratade och pratade. Gick promenader, satt tysta tillsammans. Jag hade ett stort behov att vara nära honom och min närmsta familj. Ville inte att något skulle hända dom något också.

Jag var väldigt rädd för att se ....men jag är så tacksam för att jag fick styrkan att ta ta farväl på ett riktigt sätt. Är det något råd jag vill ge dig nu i denna svåra stund så är det det. Försök hitta kraften att titta på ditt barn, säga adjö och hålla det. Jag kommer alltid att ha minnesbilden på min näthinna och på så sätt kommer alltid mitt ofödda barn finnas hos mig och alltid vara ihågkommet.

Om du vill fråga om något eller bara snacka så får du gärna inboxa. STYRKA I MASSOR TILL ER!

Inatt fick jag gå upp två gånger och kissa. Båda gångerna mådde jag så illa att jag fick tugga i mig lite knäckebröd. Såhär mycket kände jag aldrig i min förra graviditet! *glad*