sugarrush skrev 2010-08-30 20:36:49 följande:
Åh vet du jag tänkte precis skriva till dig och fråga hur det går med proggisarna, om det slutat blöda... Vet hur jobbigt det var för dig när du blödde av dem hela tiden.
Jag känner mig så himla deppig! Jag har inte tagit in att jag är gravid, däremot är jag fortfarande deppig över missfallet och har inte riktigt lyckats släppa det, jag är så rädd att det ska gå fel igen. Och det kombinerat med graviditetshormoner, ja ni kan ju gissa själva! Hela middagen idag satt jag och grät och grät och kunde knappt äta! En annan sak är att jag är så arg på mitt jobb som tog ifrån mig en befordran när jag var gravid sist för att det innehöll resor. Och en annan, imorrn ska jag till en advokat imorrn för att mitt elaka ex stulit 50000 kr av mig...
Förlåt för mitt neggo-inlägg, jag försöker vara positiv men jag känner mig så arg, ledsen, irriterad, konstant. Hormonerna tar över mitt liv och det är inte så himla skoj.
Nemen! Tankeöverföring ;) Inge mer blod än iallafall, tack gode gud! De är påfrestande även om jag nu vet att de kan komma igen. Man vill ju som sagt helst inte se blod - alls!
Förstår verkligen din känsla ang förra missfallet. Jag har fortfarande svårt o greppa att jag ÄR gravid
(idag när ja spydde fick ja för mig att de va magsjuka.. tills ja kom på att jag va gravid.. hmm!) De är så svårt. Jag oroar mig konstant, vissa timmar känns de bra men andra känns de hopplöst. Men då försöker jag tänka på dom kloka orden min BM sa;
"Nångång ska de gå bra, och den gången är nu!" De är skitsvårt, och jag lever typ i en bubbla hela tiden, vill mest vara hemma just nu, inte flänga runt osv OM de skulle hända ngt. Typ om de kommer blod, eller ja.. du vet. Men förhoppningsvis kan jag lugna mig lite om de ser bra ut på nästa VUL. Vill bara se hjärtaktivitet. Buu! Några symptom då, du skrev häromdan att de försvunnit?
Ang hormoner.. Jag är såå sjukt lättirriterad, haha! Stackars min man! Jag hugger för ingenting och sen kan jag börja grina. Som idag kom en kompis till oss hit - igen. Han har varit här varje kväll nu senate veckorna, jag känner att de vore skönt me EN kväll bara min man och jag. Och den här kompisen kommer bara oanmäld, hela tiden! Vi har sagt lite försiktigt att vi aldrig får va ifred o att de vore skönt nångång men han har nog inte förstått. Så när de ringde på dörrn idag blev jag skitförbannad o sen började jag störtböla.. Suck :/
Men.. va? Stulit 50000 kr? Vilket as!
(Ursäkta ordvalet..) Men varför gjorde han de? :(
Tänker på dig! De ska gå bra nu, de kommer gå bra. Och hoppas allt löser sig me ditt dumma ex och hoppas du snart får någe nytt erbjudande från jobbet om de är de du vill!
Massa kramar!
KRAM!
KRAM!
