Plus igen efter mf/ma

Cjes,

Jag känner mig svullen jag med, det är heeeeeeeelt normalt!

Har du fortfarande dina vanliga kläder? Jag har bytt till mammakläder redan....jag resonerar som så: mina vanliga kläde kommer jag kunna ha på mig i flera år typ, men mammakläderna, dem kommer jag bara kunna ha just nu och 9 månader framåt OCH SEDAN ALDRIG MER I HELA MITT LIV. Så varför inte njuta av bekvämligheten dem ger och utnyttja dem till max?

Och att vara svullen i underlivet är helt normalt det också. Man får en ökad blodvolym i kroppen och det påverkar. så ingen panik där heller (det är helt normalt att bli blålila därnere också...så blir du det så är det av samma sak som varför man kan vara lite svullen)

*kram*

Tjejjer....

 

....det här med Angelsound....är det en bra idee????

 

Jag är lite sugen på en sådan, men samtidigt är jag rädd att jag ska övergöra det hela och få panik om jag inte hittar hjärtljuden och typ gå runt med den 24/7. Fast det låter ju mysigt och vettigt att kunna lyssna på hjärtljuden när oron slår till...

 

Någon som har en sådan? Rekommendationer?

*kram*

Bra att jag kunde inspirera...på med mammakläderna nu

Nej, går allt vägen så blir det här vår sissta, då känner jag att jag nog har gjort mitt. Då har jag varit gravid 11 gånger och fött 5 barn och även om vi bara har 2 hos oss då så känns det som det räcker

Sedan är jag faktiskt bara 30 och fertil i minst 10 år till så hur jag tycker om säg 8 år det vet jag inte, men JUST NU så känns det som det räcker

*kram*

FIIIIINA TEST!!!!! TACK för att du delade med dig *testmissbrukaren i mig ler*

Fär jag gnälla lite?

Altså tjejjer....alla dem här mf har tagit så oerhört på min kropp.....och nu känner jag mig så himla tjock och oformlig...inte alls som jag vill

Innan jag blev gravid med "minibullen" i oktober förra året så vägde jag 72 kilo och mådde hur bra som hellst. Kände mig fit och fin och mådde bra, hade kondition!

Sedan gick jag upp till 78 i den graviditeten innan det blev skrapning i januari. Och där är jag nu....väger 79 kilo och mår inte alls bra

Efter skrapningen så har jag liksom inte hunnit gå ner i vikt igen och så blev det mf på mf på mf och jag deppade ihop pch brydde mig inte och fastnade i tänket "snart är jag säkert gravid igen och då går jag ändå upp en massa" istället för att göra något åt det.

Och visst är jag här igen, gravid. v9 och missförstå mig inte, jag är sååååååå tacksam att det verkar gå bättre denna gången och att vi kanske får vår bebis denna gången....men 79 kilo som utgångsvikt....det känns mindre kul.

Såg bilder på mig från min födelsedag för en dryg vecka sedan och fan....jag ser inte ut som mig själv ens Känner mig inte det minsta fin just nu....bara tjock! Och min kondition är helt åt fanders...blir andfådd av ingenting! Och jag är bara i v9

Känner mig ledsen att jag känner mig såhär och får nästan dåligt samvete för jag borde ju egentligen bara vara glad över att äntligen vara gravid med en liten som kanske klarar sig...men ja. Äsch....behövde bara gnälla av mig lite...tycka lite synd om mig själv. Tänkte att så fort illamåendet avtar så ska jag börja röra lite på mig igen....och vi har köpt en cykelkärra nu, då kan jag börja cykla lite när vi får hem den (köpt på tradera) och så kanske jag blir lite mer fit igen istället för bara tjock, trots att jag är på tjocken.

Gnäll gnäll....nu ska jag vara tyst...tack om du orkare läsa ända hit *kram*

Tack söta du för dina ord! *kramar om*

Jag vet dock att jag går upp minst 12 kilo på en graviditet, det har jag gjort 3 av 4 graviditeter (den första gick jag upp 25) så det känns inte så positivt

Däremot så tänker jag att om jag aktivt försöker att inte gå upp i vikt med hjälp av att bli mer aktiv och börja träna lite försiktigt, då kanske min viktuppgång och det jag skulle gått ner tar ut varandra? Då kanske jag går upp dem där 12 kilon som jag brukar, men att kroppen inte gör det?

Men är det OK att jobba på sin vikt som gravid eller kan det vara skadligt? Jag menar absolut inte att banta eller träna gärnet, utan att leva sunt och bli mer aktiv än man varit....är det OK?

*kram*

Du är ju bara för rar! vet du, dem där orden fick mig att bli alldeles tårögd...haha, överhomonell eller vaddå?

Du har så rätt så *kraaam*

*kramar om*

Hade ni sex nyligen? Man är ju lite skör i slemhinnorna...

Och jag håller med, det är nog tyvärr för tidigt för att se något. Hjärtat börjar slå mot slutet av v6 och framåt....när vi var på vårt första vul denna gången så var jag v6+6 och man såg en liiiiiiiiiiiiiiten grå blobb med hjärtat, men det var yttepyttelitet och knappt det syntes. Så tyvärr skulle nog ett vul idag inte kunna säga varken bu eller bä.

Men jag håller mina tummar stenhårt att det bara är slemhinnor som spökar och inget annat. Det SKA ju faktiskt gå bra för alla i den här tråden, det är ju reglerna...och regler ska man följa!

*bamsekram*

Mabaja:

Jag håller med om att du bör säga till din syster att inte tracka ner på dig, att om hon vill att du jobbar med henne nu så får hon vara snäll annars så går du och sjukskriver dig/tar ut tidig semester så får hon se hur kul det är att jobba helt själv

Och med din man....ja du, han vet nog om att du inte vill må såhär och han vet ju att du egentligen inte är så bitsk. Ge honom bara en extra kram och säg "Älskling, jag är hormonell som fan idag och det är inte meningen...Jag Älskar dig!" Så ska du nog se att han inte tar illa upp av ditt dåliga humör.

*kram till dig med*

rontgensyrran:

Jag tycker det låter som en ypperligt bra ide med en magbildstråd Fixar du det?(säger en ypperligt lat odd) 

*kraaaaam*