Plus igen efter mf/ma

vi bor ju iaf inte i samma stad. haha. men skola är bra det med. och vi har ju åkt med samma tåg och bussar eftersom jag tar tåget till västerås och byter där.. eller inte nu men innan wilda kom! haha

Odd; jo det var jättemysigt även om vi också hade en ganska liten baby shower. Jag hade förberett lite plockmat och vi hade lite frågesport om mig, alla fick dela med sig av sina bästa respektive sämsta babyinköp m.m. Jag fick lite söta kläder, nån filt, ett par gosedjur, ett paket med blöjor, salva, amningsskydd m.m och så hade mamma gjort en fin blöjtårta med blöjor, filt, småhanddukar, tossor och mössa. Jag hade sen köpt små cellofanpåsar som jag fyllt med lite finare kolor och namnat på hjärtformade kort som alla fick med sig när dom gick hem. Det var ingen avancerad kväll, men vi hade en himla trevlig tjejkväll kan man säga...

Min söndag blir inte speciellt händelserik. Renovering och renovering. Så jag sitter mest i soffan och surar... Ja det är en tråk-söndag. Just nu tittar jag och dottern på mora träsk oh hej å hå för kapten blå... La la la

Haha Mabaja & Odd.. världen ÄR liten!

En tjej ja snackade me i tråden för oss Söderortsmammor i april - hennes kille o min man känner tydligen varann sen innan, sammanträffande! Så nu har vi börjat hänga me dom.. dom bor bara 5min härifrån! Skitkul faktiskt, en gravid-kompis för mig o ja, Charlie o hans polare kan hänga me varann o gnälla på oss hormonmonster ;) Underbart!

FL är bra ibland! ;D

Jag har inte gjort många knop heller Längtan. Körde kompisen till tågstationen i förmiddags och handlade lite mat efter det. Sen dess har jag suttit/legat i soffan och laddar nu för att orka ta tvättkorgen med mig ner i tvättstugan och ta tag i det. Mannen har varit i Spanien sen i torsdags och jag längtar verkligen efter att få hålla om honom när han kommer hem i natt...

Förresten, var hos dietisten i torsdags ju :) När jag väl äter och får i mig något så är de jättebra mat, äter ju aldrig onyttigt liksom.. jag har aldrig gillat godis o söta saker.. men eftersom jag äter som en fågelunge så får jag nu näringsdrycker i alla dess former tills mitten av januari utskrivet :) Dom kommer hem me Schenker leverans på tis! Sen återbesök i mitten av januari o så ska vi följa upp hur de gått. Men ja, nu kan ja iafl få i mig NÅGOT o de är ju fullvärdiga drycker me alla mineraler o grejer man behöver, tror de blir bra! :)

Kajsa gött att höra att man inte är ensam om lite hästkrafter... Det är så mörkt och dystert också får bli en hyrfilm sen...

Braiga tråden!
Odd jag säger det igen du är klok som en bok! Du sätter så bra ord på dina känslor... att du vill ha din kropp för dig själv...

Jag har just nu lite nojja antar att det är hormonerna som diver med mig. Har ju inte alls gått så långt som ni andra men känner just nu en annan sorts oro... om nu allt går bra med bebis så har jag insett att livet kommer förändras....  Hur känner ni andra? Ni som redan har barn kanske är mer förberedda men jag är ju över 30 och först nu ska bli mamma .... gosh livet kommer ju verkligen att bli annorlunda!

Försöker verkligen hänga med här inne men lyckas inte alltid så bra. Är just nu inne i en trött deppig period där jag tycker att hela världen ska tycka synd om mig (åtminstonet sambon). Har tidigare aldrig hunnit tröttna på att vara gravidmen just nu känner jag att dom är välkomna vilken dag som helst trots att det bara är 11 dagar kvar till snittet. Har sovit precis hela dan idag, var upp och åt lunch med resten av familjen, thats it.

Till råga på allt så hade sambon pratat med sina föräldrar idag och dom kom gärna och var barnvakt när det är dags för bebisarna. Barnvakt är redan ordnad med min morsa då svärföräldrarna inte hade tid till en början men nu skulle det passa sååå bra då dom kan lämna julklappar samtidigt. Problemet är att jag kommer att ha svårt att slappna av med dom här hemma även om jag inte är hemma. Vårt hus som kommer att vara välstäda innan jag åker in kommer att vara nergrisat med skor och hundhår. Har haft hund själv och ändå så känns det jobbigt när det inte är vår egen som grisar ner. Ja aningen hormoinstinn troligtvis men vi skulle ha det lugnt här hemma tills vi själva sa till och det faller lite med att dom kommer hit. Min mor bor några mil härifrån på vägen in till stan så det är inte samma sak.

Sorry för långt egoinlägg!

Odd: 30 är ju ingen ålder men kan förstå ur du känner nu i v 29 men det blir bättre sen igen som tur är!

Jag fick lite sådanna panikkänslor som du innan vi fick lilleman. Jag menar, jag har ju 3 barn sedan innan, men de är ju inte här med oss....så innan lilleman så var det bara mannen och jag. Och mannen och jag har haft det helt fantastiskt underbart ihop!

Jag grubblade mycket på det där hur livet skulle bli annorlunda, mindes tillbaks hur livet blev annorlunda när jag fick första barnet och försökte att föreställa mig hur det skulle bli nu när man får första barnet igen. Och detta kom jag fram till:

-Mitt allra första barn (och dem 2 som följde) dem önskade jag mig för att det FATTADES något i mitt liv. Altså, relationen till exet var inte komplett och barnen behövdes för att jag skulle känna mig lycklig och hel. Jag gick helt upp i min mammaroll och JAG försvann liksom.

-Nu när jag skulle få första barnet igen så såg livet helt annorlunda ut. Jag hade ett enormt hål som skrek efter barn eftersom jag ju mot min vilja helt plötsligt vart en osynlig mamma, men däremot hade jag hittat MIG igen och relationen med min man var såpass komplett att ett barn inte saknades för att det skulle bli bättre utan ett gemensamt barn skulle bli vår guldkant, pricken över i:et liksom.

Så skillnaderna var ju enorma och när jag väl kom fram till det så kunde jag släppa min panik. JA, livet kommer att bli annorlunda, konstigt våre det annars. Men det behöver inte bli annorlunda till något helt annat. Hänger du med? Är bebisen guldkanten så kommer erat liv se ganska lika ut...bara med det där lilla (enorma) extra

*kram*