Plus igen efter mf/ma

Så du har med en UJ? Ja det ska bli så mysigt att bädda ner bebis där så småningom... Letar efter en åkpåse nu med och vill ej köpa deras egna för full pris.

3 dgr kvar för dig - oj vad spännande? Några känningar, sammandragningar?
Kram på dig.

den va riktigt fin faktiskt =)

Havsklippan: Det finns inga ord som beskriver er sorgliga händelse. Orden tar verkligen slut där känslorna tar vid. Allt som skrivs i tråden känns så banalt och fattigt i förhållande till vad ni går igenom. Hoppas ni under helgen kunnat finna beslutet inom er. Vilket beslut det än blir så tas det ju med sorg. Men det NI väljer är det rätta för er. Här betyder du ju oerhört mycket vad läkarna säger vilka prognoser de kan ge er. Jag känner lidandet med er! Har också haft ett barn i magen som varit mycket sjukt. Det visste vi.

Det dog i magen innan vi beslutade oss för hur vi skulle gå vidare...Men vi hade diskussionen jag och min man. Det jag tog fäste på var att läkarna sa att barnet antagligen inte klarar av förlossningen och om det mot allförmodan skulle göra det lever det inte många månader efter det. Om du vacklar försök att få tag på läkarna igen och ställ de där extra frågorna som man kan komma behöva för att ta ett beslut.

*ni finns i mina tankar*

Ego: Har inte varit inne på ett tag då jag har en fruktansvärd tid med barnets pappa. Om jag skulle vräka ur mig de allra värsta saker om honom här på tråden så skulle det inte komma i närheten av vad han utsätter mig oc min son för. Jag är så glad för min nuvaranade man. Han får hjälpa,stötta och trösta mig nu.

Att en biologisk pappa kan bliett sånt monster...helt ofattbart. Han skiter fullständigt i sin son. Har varit i kontakt med alla instanser som finns, familjerätt och to m varit hos advokat och hon har skrivit till pappan. Tyvärr det finns inget man kan göra säger de. Vill inte pappan träffa sin son på bestämda tider och överhuvudtaget så finns det INGET man kan göra. Jag har mått så förbaskat dåligt. Detta har hållt på i så många år och jag är helt slut.

Vill ju bara vara gravid och njuta nu. Då eskalerar allt detta. Så jobbigt! Han har inte träffat sin son på 1 månad och han bor 5 mil härifrån. Hur kan man bara skita i sitt barn?

Påväg: Hur går det för dig? Känns det som det kan vara dax? Kan du inte bara komma in snart och så startar de upp dig på rikigt. Att de tar hål på hinnorna (amnioskopi?). Jag menar de vet ju också om dina tidigare jobbiga förlossningar.

kajsa-lisa: Skönt att du har slutat jobba nu. Nu kan du gå hemma och fixa och trixa innan din klimp kommer.

Rontgen: Läste ditt inlägg om ditt ex och din jobbiga dag med honom. Han verkar ju inte vara den mest förstående och empatiska mannen kanske. Förstår att denna kommunikation med honom tar på dina krafter som du så väl behöver till annat. Ska han vara med på förlossningen?

Det som kan bli svårt i framtiden är just att veta hur mycket kommunikation du ska ha med honom. Inte för mycket och inte för lite. Suck! Ja det är väl egentligen det problemet som de flesta har som separerat med barn. Kom ihåg att det är viktigt att gränssätta. Du kommer ju få enskilsdvårdnad nu och då är det du som reglerar det mesta. Du bestämmer helt enkelt....Lova att du gör det som är bäst för dig och för barnet KRAM

Happi;

MASSA KRAMAR!!

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.. finner liksom inga ord för såna pappor, vet flera i min bekantskapskrets som har det likadant, och jag kan för mitt liv inte förstå hur dom kan bli så förändrade och likgiltiga inför sitt eget kött och blod.

Usch!

Och en fråga..

Senaste dagarna har han varit lite slö därinne, eller han sparkar inte lika mycke som innan. Kan han ha "gömt" sig nånstans, för jag lyssnade me angelsound igår o då hörde man sparkarna mot dopplern, inget jag kände då. Imorse lyssnade jag igen, va lite svårt o hitta hjärtljuden först, men gjorde de sen o då kom även sparkarna igen i dopplern.

Har en bad feeling! Har för mig du, Happiness hade ungefär likadant me Sofia runt dessa veckor? v 22? =/

De går inte nått här.. känner av skumt i magen ibland, men inget som leder nånstans.. får frågor av familj osv om ja e hemma än... de känns som "ja vad annars..." lite ledsamt

Med mitt 2.a barn så hade jag 1 hinnsvepning, samt igångsättningstid veckan (men vi körde hinnsvepning då ja tänkte att de e värt o testa) dock slapp vi igång-tiden... skönt.

Men nu har vi ingen igångsättningstid alls... å ja funderar starkt på om man skulle haft de... för annars vet ja inte vad jag gör.

min 1.a förlossning va jobbig, 2.a va jättebra eftersom ja hade sån koll då. Ska höra me dem på måndag om en tid för de.. men nu e de så nära jul att de känns som att ja lär väl få då bara för de

Även vi var på familjerätten i veckan där han skrev under faderskapet, under förutsättning att Ines inte föds innan den 23 dec så får jag ensam vårdnad. Annars föds hon inom äkenskapet, han blir automatisk pappa och delad vårdnad. Så nu har jag insett att det bästa för mig och Ines just nu är att hon föds efter det, för att slippa problem. Inatt lättade mina sammandragningar, troligtvis beroende på att jag just satt stilla i en bil och åkte upp hit. Så frams tills dess ska jag vara världens lataste. Ligga på sofflocket mot min vilja och bara äta praliner ;P

När jag var hos kuratorn diskuterade vi just detta med besök och sånt. Där sa hon precis som du skrev att man kan inte tvinga en pappa till besök, oavsett vad man har bestämt. Men däremot så kan man bli anmäld om du har sagt att du ska lämna barnet hos honom och inte gör det. Så himla skumma regler.

Det är skönt att själv kunna sätta gränser, det är en svår balansgång med umgänge. Vad som är lagom för mig och Ines. Vi får väl se hur det blir med allt, när väl Ines kommer till världen. Förhoppningsvis efter nyår.

Förstår att det är kämpigt med gamla ex, man förstå inte hur man väl har stått ut med dem överhuvudtaget. Men du har en ny man nu som lyfter upp dig, hoppas jag också träffar nån ny i framtiden som man vill dela resten av livet med och få en "normal" relation med.