• kajsalisa

    Plus igen efter mf/ma

    Hej tjejer!
    Här kommer en tråd för oss som efter mycket längtan och väntan plussat igen efter ett eller flera ma/mf.
    Välkommen att skriva in dig på Bf-listan så följs vi åt.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-06-07 08:32
    www.familjeliv.se/Forum-11-235/m52618450.html

    Här är länken till ursprungstråden "längtan till plus efter mf/ma"

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-05 21:14
    Här kommer länken till magbildstråden.

    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m53353323.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-08-24 16:29
    Här kommer länken till nästa fortsättningstråd; Äntligen barn!
    Där kan dom som är intresserade samlas och fortsätta prata även efter bf.

    www.familjeliv.se/Forum-3-28/m54150909.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-10-06 07:47
    Lägger till en ny tråd med bf-listan, så låter vi listan existera enbart där.

    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m54893153.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-08-23 19:18
    Här kommer länken till den slutna medlemsgruppen.

    www.familjeliv.se/Medlemsgrupper/antligen-barn-den-slutna-medlemsgruppen-422

  • Svar på tråden Plus igen efter mf/ma
  • färnik
    Dag och natt skrev 2010-12-17 18:21:59 följande:
     
    Å nej Havsklippan, det var verkligen inte det jag hade hoppats på att höra, jag har tänkt på dig/er hela dagen. Är så ledsen för er skull!!!
  • rontgensyrran
    maria204 skrev 2010-12-17 18:40:57 följande:
    Ego:

    Nu börjar vi närma oss tiden då det är dags att berätta för resten av familjerna att det väntas tillökning. Det borde vara kul, men jag har en stor klump i magen och behöver era råd. Jag har säkert berättat det här förut, men here we go again:

    Min bror och hans fru fick sitt första  barn genom IVF. Nu vill de ha ett till barn och har försökt lääänge och misslyckats. När jag berättade förra gången att vi skulle ha ett barn till (mitt första MA) bröt min brors fru ihop. Nu har det gått ett år och jag vet att de har haft det jättejobbigt med många missfall, de har tagit ut fler ägg, men inte lyckats än. Hon har berättat att hon tycker att det är jobbigt att se gravida personer, träffa min systerson (som är 7månader) osv. Allt för att det påminner henne om att det inte har ett syskon till sitt barn, och kanske inte heller kommer att få.

    Hur ska jag berätta för dem på ett så skonsamt sätt som möjligt? Hur hade ni gjort? 
    Jag hade nog valt att berätta för henne först innan du berättar för alla andra. För att hon ska få en chans att vänja sig vid tanken. Förstår att det måste kännas otroligt tufft för hennes del, men samtidigt är hon ju också medveten om ditt MA och att du också kämpat i ett år nu (om jag förstått det rätt). Din kamp för att bli gravid måste ju också ses som en glädjande grej som kanske kan användas till positiva tankar för hennes egen del. Har du lyckats efter denna tiden och ett MA i bagaget så kanske hon också kommer att lyckas snart. Det gäller ju för inte bara dig att sätta dig in i hennes situation utan hon också förstå din glädje och ditt kämpande. Det har ju inte vart lätt för dig heller. Och kanske har hon lättare att glädjas för dig när hon vet att din väg också varit svår.

    Jag tyckte också det var skitjobbigt med alla som blev gravida och födde barn till höger och vänster och tog det så förgivet och "klagade" igenom sig sin graviditet utan att nån gång stanna upp och tänka på att det är helt fanatastiskt att vänta ett barn! Oavsett hur man mår i graviditeten och det är inte alla som får chansen att uppleva det. Jag tyckte det var lättare att glädjas åt någon som hade samma bakgrund som mig, som också fått kämpa lite. Men visst smärtar det när alla andra får det man själv önskar sig mest av allt.

    Jag hoppas att hon tar det på rätt sätt och att hon glädjs åt dig och att hon snart även hon väntar på en liten en.
  • maria204
    rontgensyrran skrev 2010-12-17 19:44:13 följande:
    Jag hade nog valt att berätta för henne först innan du berättar för alla andra. För att hon ska få en chans att vänja sig vid tanken. Förstår att det måste kännas otroligt tufft för hennes del, men samtidigt är hon ju också medveten om ditt MA och att du också kämpat i ett år nu (om jag förstått det rätt). Din kamp för att bli gravid måste ju också ses som en glädjande grej som kanske kan användas till positiva tankar för hennes egen del. Har du lyckats efter denna tiden och ett MA i bagaget så kanske hon också kommer att lyckas snart. Det gäller ju för inte bara dig att sätta dig in i hennes situation utan hon också förstå din glädje och ditt kämpande. Det har ju inte vart lätt för dig heller. Och kanske har hon lättare att glädjas för dig när hon vet att din väg också varit svår.

    Jag tyckte också det var skitjobbigt med alla som blev gravida och födde barn till höger och vänster och tog det så förgivet och "klagade" igenom sig sin graviditet utan att nån gång stanna upp och tänka på att det är helt fanatastiskt att vänta ett barn! Oavsett hur man mår i graviditeten och det är inte alla som får chansen att uppleva det. Jag tyckte det var lättare att glädjas åt någon som hade samma bakgrund som mig, som också fått kämpa lite. Men visst smärtar det när alla andra får det man själv önskar sig mest av allt.

    Jag hoppas att hon tar det på rätt sätt och att hon glädjs åt dig och att hon snart även hon väntar på en liten en.
    Ja, det är nog så mina tankar går. Min svägerska är helt underbar, och det gör ont att se henne så nere och olik sig själv. Efter mitt första MA bad hon om ursäkt för att hon hade börjat gråta när vi sa att vi skulle ha barn. Jag tror t.om att jag ska prata med min bror först. så kan han berätta för henne i lugn och ro, så kan hon reagera helt fritt och få chans att smälta det. 
  • rontgensyrran
    maria204 skrev 2010-12-17 19:48:17 följande:
    Ja, det är nog så mina tankar går. Min svägerska är helt underbar, och det gör ont att se henne så nere och olik sig själv. Efter mitt första MA bad hon om ursäkt för att hon hade börjat gråta när vi sa att vi skulle ha barn. Jag tror t.om att jag ska prata med min bror först. så kan han berätta för henne i lugn och ro, så kan hon reagera helt fritt och få chans att smälta det. 
    Förstår att hon är olik sig, vem hade inte varit skör efter så mycket längtande, förhoppningar för att sedan sluta i ledsamhet och utan de man önskar som mest. Det kan nog vara en god ide att prata med honom först. Sen låta det ta lite tid och sen prata med henne för att sedan berätta för resten av era anhöriga.

    Förstår att hon måste kännas ledsen över att börja gråta över en så fantastisk nyhet. Men i bland tar känslorna helt i överhand. Jag hoppas verkligen hon snart blir gravid...kanske är hon det redan, men inte vet hur hon ska berätta för er???? Det hade väl vart nåt!
  • maria204
    rontgensyrran skrev 2010-12-17 19:53:34 följande:
    Förstår att hon är olik sig, vem hade inte varit skör efter så mycket längtande, förhoppningar för att sedan sluta i ledsamhet och utan de man önskar som mest. Det kan nog vara en god ide att prata med honom först. Sen låta det ta lite tid och sen prata med henne för att sedan berätta för resten av era anhöriga.

    Förstår att hon måste kännas ledsen över att börja gråta över en så fantastisk nyhet. Men i bland tar känslorna helt i överhand. Jag hoppas verkligen hon snart blir gravid...kanske är hon det redan, men inte vet hur hon ska berätta för er???? Det hade väl vart nåt!
    Ja, det vore helt underbart!!
  • PåvägMotSyskon
    Dag och natt skrev 2010-12-17 18:21:59 följande:
    Nej vänner, det här går inte som det ska. UL idag kan man sammanfatta med att det är bekymmersamt, läkaren var övertygad om att bebisen har njurproblem, problem med matstrupen (och således syntes inte heller idag någon magsäck under en hel timme), och den har även väldigt liten urinblåsa. Den kissar alltså inte och sväljer inte. Han tyckte även att det såg ut som en defekt på hjärtat. Med stor sannolikhet överlever inte barnet eller blir i alla fall väldigt sjukt och handikappat. Vissa saker kan de operera direkt efter födseln men då krävs att andra förutsättningar finns för handen, dvs inte en massa missbildningar samtidigt. Fostret måste dessutom vara i en bra storlek för att klara operation. Vår bebis var cirka tre veckor för liten för sin ålder på huvud och lår (vecka 18+) idag och magen i vecka 16+ - jag är i v 21+2 idag. Den rör ju inte heller på sig knappt nåt och det är helt enkelt inte en frisk normal graviditet. 

    Just nu känns det som en dödsdom och vi måste nu ta ställning till hur vi ska göra. Jag vet hur jag känner nu för bebisens skull är mest humant men vi ska ändå tänka över helgen om vi känner annorlunda.

    Men nu vet ni iaf, kanske inte orkar titta in så mycket framöver men ni vet iaf läget nu. 
    Är tråkigt att jag inte kunde komma med bättre besked för man hoppas ju in i det sista.... KRAM alla vänner. Hjärta

     
    jag är hemskt ledsen över att ni fick sådant chockartat ultraljud... de som man nästan tar för givet ska vara bra..

    konstigt att kub o de visa bra, men massa annat nu? De finns ingen annan som gör ultraljud, så de finns fler bakom de dem säger menar jag.. Man har ju hört historier där de behållt barnet o allt va bra.

    Tänker på er och ger er styrka att finna rätt beslut.

    *Kram*
    ♥♥prins 2007♥♥Prins 2009♥♥Nyårs Prins 2010♥♥
  • Odetta

    Älskade Havsklippan....fan också   Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag är så otroligt ledsen för att UL idag inte kunde ge något vidare hopp....det var ju inte såhär det skulle bli ju. Tack för att du orkade berätta för oss hur det gick idag och det är helt förståligt om du tar lite avstånd från tråden. Det viktigaste nu är att du och din man tar hand om varandra...kramas, gråt och kramas mer.

    Jag tänker på er båda och det otroligt svåra beslutet ni står inför, tänker på er och skickar all styrka åt erat håll.

    *stora stora stora kramar*


    ♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
  • Odetta

    Röngensyrran:

    Förstår att din dag känns som en skitdag när jag läser om hur stressigt du har haft det! *kramar om* Angående ditt sf mått så är anledningen till minskningen nog bara för att hon har fixerat sig nu, då sjunker magen och blir automatiskt mindre. Jag längtar tills det händer här för då får jag lite lättare att andas igen

    men vill du att lillfian stannar i magen en stund till så ska du nog ta det lite lugnt nu (lättare sagt än gjort, jag vet), det brukar annars inte vara så långt kvar till förlossningen när magen sjunkit.

    *bamsekram*


    ♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
  • Odetta

    Tack för alla komplimanger idag också Snacka om boost för självkänslan *kram till er alla*

    Mannen min tyckte också att jag blev fin i håret och jag var ju lite orolig över att han skulle tycka jag var dum som la ut så mycket pengar för det där balsam och sprejen jag köpte så kalaset blev dubbelt så dyrt...men han bara klappade mig kärleksfullt på kinden och log och sa " du är så söt". Han är ju som sagt bara bäst

    *kram på er alla*


    ♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
  • Mabaja
    Pancakes skrev 2010-12-17 12:48:05 följande:

    Jag har också funderat över det där med var man ska ha skötbordet. Tack för alla tips. Verkar som det funkar att ha det i barnrummet ändå. Vi kommer att ha flyttat när bebisen kommer och vill inte "förstöra" mitt spabadrum med ett skötbord. Vill bara ha myspys därinne. Men men, man får kanske prioritera om lite sen. Tvättstugan då? Ingen som har den som skötrum?


    vi har skötrum i tvättstugan.. :)
    Wilda 101010, mabaja.blogspot.com
Svar på tråden Plus igen efter mf/ma