rontgensyrran skrev 2010-12-30 11:36:35 följande:
De var inte alls oroliga för Ines. Utan det var att jag öppnade mig kanonfort sen hände det inte så mycket mer. Hade oregelbundna och olika effektiva krystvärkar. Höll på i mer en timme och försökte krysta ut henne det var då de beslutade sig att använda sugklocka. Jag förlorade efter förlossningen 400 ml sen när de började sy mig tills de var färdiga 250 ml till. Så sammanlagt 650 ml och jag hade ju redan uselt hb. Jag fick sys en hel del. I nedre botten av vagina fick jag sys, samt vänster blygdläpp sen lämnade de medvetet en reva i höger blygdläpp på ca 3-4 cm som är ca 1 cm brett i sär. Samt nån spricka nerifrån klitoris. Så ont har jag verkligen fortfarande, tycker minsann att det inte läker fort nog :/
Helheten så här nu i efterhand känns bra. Men under förlossningen tyckte jag det gick fruktansvärt segt de sista timmarna då det typ inte hände nåt alls.
Jag gick rätt mycket in i mig själv och smärtan och fokuserade på att vila mig så mycket jag kunde mellan värkarna och sen bara ta i och kämpa under värken, då hängde jag på klockan till bm ;P Det gjorde fruktansvärt ont, och jag tänkte detta gör jag aldrig om igen!!! men vem vet, man glömmer snabbt som tur är :)
Vad skönt att höra från dig Rontgen
. Förstår att du har mycket att stå i nu. Vissa bebisar vill ju bli ammade hela tiden och då är det svårt att få andra saker gjort. Min klitorias sprack rätt över+ överallt också. Ja det tar några veckor sen är det läkt. Jag hade stygn överallt. Men de hade dragit åt tråden så förbaskat hårt så efter några dagar gjorde jag en liten självoperation och klippte bort stygnen. Sen stramade det inte så.
Vad skönt att helheten ändå blev bra. ur var det, du hade bara lustgas eller? Beundrar verkligen dem som kämpar sig igenom detta med bara lite gas. Så starkt.
Vet du vad jag sa exakt detsamma.
... Ringde min lillasyster direkt från förlossningen när sonen kommit ut. Sa till henne att detta kommer jag ALDRIG göra om igen. Sen sa jag att hon skulle påminna mig om detta så ofta hon kunde. Och det har ju tagit 8 år sen sist också. Haha! Många icke-sjukhus personal jag möter säger att jag är som en förstagångsföderska medans sjukvården säger att har man en gång fött ett barn så är man märkt för livet. Det värsta är att jag inte alls ser framemot denna förlossning. Så rädd har jag blivit utan tveksan. Ska till Aurora igen den 4 januari och fortsätta skriva i förlossningsjournalen. Det viktigaste är att jag utan tjat ska få EDA så fort jag kommer in. Sätta den redan vid 3 cm ( om det är det som behövs). Sen att jag redan är beviljat kejsarsnitt..att om jag under förlossningensgång märker att jag hellre vill ha KS.Ja då ska det inte vara något snack om saken
. Mannen och jagska ju snart på Profylaxkurs så jag hoppas det hjälper något.
Nu får du verkligen mysa med lilla Ines. Kan du inte lägga upp lite bilder? Glad för att ni bägge mår så gott.
Kramar från mig
