färnik skrev 2010-12-30 14:56:36 följande:
Idag har jag varit hos BM, med lite blandade känslor.
För att börja med det negativa; för tre veckor sedan var sf-måttet 25-26.(strax över medel) Idag när hon mätte det fick hon det till 26 (en bit under medel). Inte allt för imponerande. Vid en ommätning fick hon det till 27, hoppas det stämde för då hamnade jag iaf mitt på medelkurvan. Jag vill ju gärna att lilla fröken där inne ska växa!
Sedan råkade jag se en antackning som ÖL på specMVC gjort efter mitt besök där för 10 dagar sedan. "Minskad mängd fostervatten". Det sa de inget om till mig? Varför fick jag inte veta det? Och vad kan det bero på? De var ju uppenbarligen inte bekymmrade över det, för då hade jag fått en återbesökstid... Men jag blir orolig lik förb*nnat...
Det som var possetivt med dagens besök, var dels att jag ska få träffa en psykolog för att jag är så orolig. Inte normalt orolig, utan alldeles galet orolig. Jag är säker på att lillasyster där inne ska dö, och det kanske inte är riktigt sunt...
Och BM kom med förslaget igångsättning eftersom jag har det så jobbigt både psykiskt och fysiskt. Det vore ju helt underbart om det kunde bli så... Så i mitten/slutet av januari ska jag få ett samtal på specmvc om en eventuell igångsättning, samt ett TUL. BM påtalade hur viktigt det är att jag verkligen berättar hur jag mår vid det samtalet, och jag hoppas jag lyckas med det. Inte helt lätt, med en främmande läkare... Jag har så svårt för det...
Det är inte allt för lätt ibland att hitta livmoderns kant, vet jag bm tyckte när hon mätte på mig. När har du bf vännen, glömt bort?! Självklart vill man att dem små liven ska växa och må bra, men för att lugna dig så tycker jag de ska ge dig en tillväxtkoll, begär det av din bm.. Jag begärde tillväxtkoller me 2.a barnet och fick precis som ja ville ha det (eftersom mitt första barn va så stor och ja födde han vanligt och fick sfinktur ruptur pga att han va bredaxlad pga vikten, så känns de som att ja ine vill bli inkontinent pga en till förlossning som slutar lika för min del.. o bebis som de kunde gått illa för då han fastna.. SÅ säg hur du känner, det är de bästa du kan göra och de känns otroligt skönt att göra det också. Även om det känns svårt så försök, de e bara bra för dig o va rak på sak om dina känslor.
Angående fostervattnet så låter de som om de inte kan ha varit något som du behöver va orolig över, men man kommer över något sådant så går ju tankarna om på nytt, speciellt om man redan mår dåligt ändå då man är orolig. Så de du skulle gjort är att fråga bm vad det betyder, dels för att få svar på sak så du slipper oroa dig ännu mer. Det är inte bra att gå med massa tankar, när det kanske inte är nånting o bry sig om. Men frågar man inte så tror man det värsta.
Låter bra med tul för dig o igångsättning..
Tänker på dig massor, Allt kommer att gå bra ska du se och lillasyster mår nog alldeles för bra därinne
Kramar!