BF November,2010 DEL 2

Jag känner igen de där med läggningen. Nu har vi iofs inte problem varje kväll men typ varannan. Men det beror antagligen på att hon kan röra sig så mkt för sen hon började krypa o ställa sig upp så har det ibland vart omöjligt o natta henne i sin säng så vi har gjort som ni, nattat henne i vår säng för att kunna få henne ligga still och sen bära över henne till sin säng. Hon måste ligga på rygg inan hon somnar för låter jag henne vända sig så ska hon bara upp, om hon så halvsover! Phu, hoppas det lugnar sig snart. Nattningen har funkat så bra hittills sen hon började somna fasta tider.

Till Emmie säger vi bara godnatt och gar ut och sen sa hör vi inte ett knyst, väldigt skönt. Känns som att det bara kan bli värre med nästa barn hua. Tror vi hade nagra ganger när hon var yngre där hon fick skrika lite.

Åh guuud va skönt!! Ja men det är nog bara en fas de där när han får sluta med nappen! Det kommer nog ge sig naturligt snart när han glömmer av den och förstår att man kan somna tryggt utan med

Olivia började inte sova hela nätter förrän runt sju månader då jag slutade amma. Hon vaknade typ varannan timma och ville äta. Men jag liggammade så jag somnade emellan men just att bli väckt fem ggr per natt va väl sådär. Man va som ett zombie första halvåret. Sen när hon slutade äta på näterna vaknade hon ff flera ggr av tappad napp men runt nio mån började hon helt plötsligt sova utan att vakna en enda gång! Sååå skönt! Äntligen kan man passa på att sova Tills nästa kommer då

Ja tänk all propaganda om kondomer och p-piller man blev matad med i ungdomen. Vem kunde då ana att det kunde va så svårt när man väl ville ha barn??

Håller alla mina tummar och tår för pennyjenny!

Är så besviken på min sambo just nu.... allt gick jättebra i fredags, på lördag förmiddag får han ett samtal från en arbetskamrat och måste åka in och trösta henne för att någon annan på jobbet har tydligen varit "dum".. Fattar inte alls varöfr min sambo ska dit och trösta, så bra vänner är dom inte. Vad jag vet? Iallafall, hela huset fullt av gäster och jag var jättetrött oh jätteledsen. Ville inte att han skulle åka men det gjorde han ändå. Kul... Känns som jag alltid kommer i andra ( tredje, fjärde ) hand.
Sen på kvällen när alla gäster hade åkt så gick vi ut med hunden, då var kl 22. Hörde att grannarna var nere vid sin grillstuga, åker dit. Innan jag ens hinner kliva av typ så har han hoppat in i bastun.
Jag vet inte ens om jag får basta och jag vill inte heller. Väntar ett tag. Sen töttnar jag och går till stallet.
Sitter där en timme ( pysslar lite ) innan jag går hem. När jag kommer hem har det gått en och en halvtimme sen han "försvann". Då ringer han, jag skiter i att svara. Tycker att lite orolig kan han gott vara... ( vilket han inte är )
Han är den som har hemnyckeln så han "vet" att jag inte kommer in.
Sätter mig i uterummet hemma och väntar. När kl blir ett på natten.  så smsar jag och skriver att han kan väl åtminstone komma hem och släppa in mig så jag kan göra något annat.
Han kommer hem och verkar inte vara ett dugg orolig för mig eller bry sig om vad jag har gjort. Han äter lite sen säger han att kom nu så går vi och lägger oss. Verkar inte alls förstå att han gjordt något korkat? Och jag orkade inte prata med honom då heller eftersom han hade fått i sig en del sprit i bastun.
Var så otroligt arg och besviken.. pratade knappt på hela söndagen. han frågade om det var något ( vilket han borde ha märkt ) men det var inte på det här gulliga sättet utan mer... Meh, va är det med dig nu då?
Ingen godnattpuss igår, ingen imorse heller.
Jag är så trött på att jag inte får vara "sur" utan att han blir det och att jag alltid ska ta första steget till försoning.
Så nu sitter jag här på jobbet och är alldeles gråtfärdig och besviken och vet inte vad jag ska göra.... eller säga.
Eller är det bara jag som är gravid-hormonig och borde tagga ner?