sunflower79 skrev 2010-11-19 10:13:03 följande:
ja det känns ungefär som att tar jag ett steg till så trillar jag så man bara stannar upp där man stod liksom =)
Frogster skrev 2010-11-18 23:37:02 följande:
Nej han får absolut inte ge henne någon ersättning!
Men jag sade samma sak till honom.... Han skulle prova att stå med hökögon över henne och se till att hon ammade var 3:e timme en period och se om det får igång tösens energi och aptit. Lyckas inte det skulle han se till så hon fick ersättning med samma intervall.
Han tyckte det var underligt lite hon åt innan men tänkte ändå att tantens ord om att bebisar är olika och Jennie är bara en ovanligt snäll bebis nog var sanna i och med att detta ändå är hennes 4:e barn så hon ju BORDE veta åtminstone hyffsat vad det hela handlar om.
Usch vad jag önskar att jag inte lade så mycket av det hela på mina egna axlar!
Jag kan ändå inte göra annat än stötta min bror och driva vidare soc om inget händer. Här och nu vore det dock såååå mycket bättre om jag bara kunde stänga av hjärnkontoret och koncentrera mig på mitt egna.
förstår precis hur du känner! jag hade gjort detsamma! det är ju ett barn vi pratar om som e helt hjälplöst utan en fungerande mamma verkar det som! hoppas verkligen det blir bättre!
hörrni tjejer!! måste få lite råd stöd hjälp vad som helst!!!!! eller egentligen bara jag vet inte vad..bara prata av mig!
usch jag var så rädd i morse! vaknade vid 6-tiden av att bäbisen bara ryckte till magen.. jättestarkt! tänkte inte så mkt mer på det utan slumrade ett par timmar till.. sen när jag vaknade kom jag o tänka på det där rycket igen och kunde inte känna bäbisen alls.. jag gick upp på toa bland annat o sen satte jag mig i soffan o började buffa på magen men inte en enda reaktion!!!
jag började känna att paniken kom krypande så smått och började prata högt med bäbis att nu får du vakna o sluta oroa mamma! men inget hände.. jag bytte position o buffade ännu mer men det enda jag kände var nåt som skulle kunna vara rumpan och när jag tryckte på den så spände det ner mot bäckenet precis som om ni tänker att bäbis ligger där i magen o rent logiskt trycker jag h*ns rumpa neråt så borde ju huvudet stöta emot neråt oxå.. så då fick jag ännu mer panik att den bara ligger där stilla!!! jag började stortjuta och paniken var 100 %..
skulle precis ringa till sambon o MVC när jag tyckte att jag kände en liten liten rörelse men fick ju såklart för mig att jag inbillat mig.. väntade en liten stund till och snurrade bäbis runt i magen och jag grät äääääännu mer men av lättnad..
nu nån timme senare rör bäbis på sig men bra mkt mindre än vad h*n brukar! har ju BF om 5 dagar o vet att den lugnar ner sig inför fl.. men min bäbis har varit så himla livlig så det är var som natt o dag!!!
åh jag vet egentligen inte vad ja ville med detta inlägg antagligen bara skriva av mig...

Precis så va det för mig inatt!!! och har varit med de andra 2 barnen oxå mot slutet på graviditeten. Jag brukar vakna på nätterna och vill då försäkra mig om att bebisen lever, jag buffar lite på magen men ingen reaktion, går upp dricker kallt vatten, lägger mig på soffan och buffar på magen, ingen reaktion! Får ren paniiiiik!!! tänker "den är död!" Inatt tänkte jag att nu är det kört, måste ringa FL och få komma in, har ju 9 mil dit oxå, vilken hemsk resa det skulle va! MEN så började den röra på sig och vilken lättnad!!!! Har haft så flera nätter senaste veckan, vet inte varför jag envisas med att jag vill känna att den lever när jag vaknar på natten, har liksom bara blivit till ett tvång!
Skönt att höra att fler än jag är så nojjiga

men då blir vi bra mammor som bryr sig! HIHI