FruW skrev 2010-12-05 15:11:52 följande:
Röngen - oj, bara 5 veckor kvar!! Kan ju bli när som helst nu ju, såå spännande!! Önskar dig all lycka till! Jag läste tidigare om din man, hur känns det nu? Sååå tråkigt att det ska bli så!
Är ju inte direkt vad man tror när man jobbar i verkstaden.. Men du verkar stark tycker jag!
Hur ska du göra på förlossningen, ska han vara med eller har du andra som du ska ha med dig? Min systers vän fick barn för några veckor sedan, också ensamstående, "pappan" har inte velat vara med ända sedan plusset.. Hon hade sin syster och sin far med sig, eg skulle min syster också vara med under förlossningen, de skulle bytas av, men det blev aldrig så. Iaf, det gick hur bra som helst! Tror att personalen är ganska van vid andra konstellationer än mamma pappa barn..
Ja du, plus - känns lika avlägset som sommaren just nu.. Ska ju få hjälp vid nästa plus, är med i en mf-studie, så nu är det "bara" att plussa, men såå otålig jag känner mig över det nu! Tanten har precis kommit, så ingen lycka den här gången heller. Ska ta mig i kragen o försöka minska ngra kilo i vikt för att ge det hela lite bättre förutsättningar, men så svårt att vara "duktig" o kämpa på när man är såå less på hela skiten.. (ursäkta ordvalet, men det är så det känns emellanåt..)
Samtidigt kan jag känna att jag nog har vant mig vid att mensen hela tiden kommer, är inne på 9:onde försöket nu efter senaste mf, blir inte lika förstörd när mensen kommer längre.. Alltid ngt..
Kram till er alla
Jodå det känns bättre nu. Men fortfarande är det ju som sagt inget man önskat att man ska vara själv. Men det blir nog till det bästa i längden. Min bästa väninna ska avar med och även mitt ex. Han har sagt det innan iaf att han är intresserad av att vara med. Men jag ringer honom när dte är dags så får vi se. Vi har ju ändå vart med tillsammans i över 9 år, och dessutom tillsammans försökt att bli gravida. Men men man kan aldrig tyvärr styra över någon annan människa utan var och en gör sina val. Och då får han nu stå för sitt.
Skönt att veta att man får hjälp när det är dags, så din bebis får den bästa förutsättningen den kan få. Usch denna hemska tant, trögare får man nog leta efter. Hon fattar definitivt inte att hon inte är välkommen!!! Du får sparka ut henne med huvudet före.
Har du mycket övervikt? Eftersom du tror att det underlättar dina chanser till att bli gravid?Förstår att motivationen är låg på den fronten. Själv gick jag upp 5 kilo efter mitt ma, då jag psykiskt mådde dåligt av situationen och tröståt :/ Snart har du förhoppningsvis plusset och hjälpen denna gången att behålla det :)
sugarrush skrev 2010-12-05 22:02:12 följande:
Röntgen, tack för pepp. Ibland känns plusset omöjligt att uppnå och det är verkligen piss. Själv har jag varit på spa i helgen men råkade såklart träffa en hel del gravidmagar där.. Vad det sved! Jag undrade hur stor mage jag själv haft om jag fått behålla barn 1 eller barn 2. Känns fortfarande sorgligt, kommer det nånsin försvinna???
Men jag håller med dig, den här tråden och alla tjejer här är GULD! Ni har muntrat upp mig tusen gånger, ofta bättre än både sambon och kuratorn.. Ni är underbara och snart kommer vi alla plussa, statistiken är god för vår tråd.
Fantastiskt att du är så nära BF nu! Du verkar ta det som en kvinna, att vara ensamstående. Det fixar du! Det kommer bli super även om det blir annorlunda än vad det var tänkt från början. Kram!
MCT, vet hur det känns! Önskar jag kunde ge dig en stor, stor kram.
Jag vet, det är lätt att ge upp. Och det finns inget som smärtar så mycket som de som går runt med sina magar i vädret. Efter mitt MA såg jag gravida överallt!!! Det gjorde mig extremt ledsen, men det som gjorde mig ännu mer ledsen var alla som snackade om hur jobbigt det var att vara gravida och att de önskar att de kunde slippa undan det och nästan ångrade sin graviditet. Inte att jag har nåt emot att andra klagar,men vissa uppskattar inte vad de har. Det är något jag har försökt att ta fasta på, allt är inte guld och gröna skogar. Men jag tror att jag uppskattar denna graviditeten mer än vissa som har haft lätt att bli gravida och det kanske har skett av en slump. Jag har noga planerat mitt barn och har dessutom vart med om att förlora ett även om det var i ett relativt tidigt stadie. Jag har haft det tufft i min gravidtet i perioder, men jag har hela tiden tyckt att det varit värt det och varit glad för de krämpor jag har haft, för det enda som räknas är att jag får behålla barnet i magen.
Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att ni plussar en efter en.
Så trist. Och dumma kropp om det är så att den håller på att luras och att det inte bara är så att det är ett lite sent plus... (håller tummarna för det senare!)