Första barnet, i Göteborg?

Cotton - Stora kramar!

Cotton - Du och Carl har funnits i mina tankar hela dagen, hoppas att förlossning gick så bra det går...

Cotton: Jag beklagar verkligen! Det är sådana här gånger man önskar att man hade förmågan att blåsa bort det onda. Stora styrkekramar till er!

Fler än jag som känner att det hemska som drabbat cotton gör att man blir rejält nojjig & orolig?

Allt är så osäkert liksom, man vet inte hur allt ska gå, om den lille/lilla där inne mår som den ska & så vidare....

Jo tack , det kan man väl lugnt säga att man blir - det är väl det här som är en nackdel med sådana här forum. Samtidigt som man kan få jättemycket stöd, tips och idéer så kan det också skapa en del onödig orolighet... Tyvärr är det ju inte så mycket man kan göra åt sådant som hände Cotton, det var ju inget fel på barnet i sig utan en riktigt olycklig händelse med navelsträngen och inget man kan förebygga eller göra något åt.  Det hjälper ju ingen egentligen men man ska inte börja noja sig alltför mycket, det rä säkert stressande både för dig och barnet också...

Vi var ju också på RUL i måndags och då frågade faktiskt min man barnmorskan om det kunde hända. Svaret vi fick var att om navelsträngen var väldigt lång så kunde barnet trasla in sig men i så fall fanns det ju också mycket att ta av och borde inte bli farligt, dessutom är den ju någorlunda töjbar. Så jag fick intrycket av att det var jätteovanligt...men nu är det ju två här inne som drabbats och då blir man naturligtvis nojig. Det är ju så lätt att leva sig in i hur förskräckligt det skulle vara när man själv sitter där med magen...

Idag har vi varit och lyssnat på hjärtljuden. Allt var bra och proverna gav bra resultat.
Min bm sa att det är väldigt ovanligt, det som hände Cotton.
Vad jag har förstått efter att ha läst på om saken så har 25% av barnen som föds navelsträngen runt halsen. Det är dock inget farligt utan den träs bara av. Även i magen kan bebisen ha navelsträngen något varv kring halsen utan att det är farligt, den kan själv sparka sig loss.
I sällsynta fall lindas navelsträngen runt bebiskroppen så att bebisen slutar växa. Men att navelsträngen ska lindas så många varv runt halsen och så hårt att bebisen dör är som sagt mycket ovanligt. I de lägena finns det inget man kan göra tyvärr.

Jag börjar förstå att föräldrarollen är detsamma som att leva resten av livet på en cirkuslina utan säkerhetsnät. Vi har helt enkelt bosatt oss därpå nu och även om man kommer att kunna stå still och andas ut för en stund så kommer man aldrig kunna slappna av helt.

Det är nog helt sant, man kommer oroa sig för allt möjligt hur stora de än blir... Men är man extra orolig kan de ju vara idé att investera i ett stetoskop eller en sån där hjärtljudsapparat (babysounds) så man kan lyssna när man vill och känner sig nojig. Bara man får en bm att visa hur man ska göra och vad man ska lyssna efter...

Ska till BM på fredag för mätning, vägning, prover och lyssning...

Vad skönt att allt såg bra ut Lillebäcks mamma. Du har otroligt rätt där, samma stund som vi blev gravida började oron, som nu kommer finnas alltid. Oron över att vårt barn mår bra. Det känns dock som att det är extra svårt nu innan vårt älskade barn kommit ut, innan man kan SE att allt gått bra, innan man känner regelbundet osv.

Jag antar att allt såg bra ut på ert RUL Jossan?