• Anonym

    vår dotter dog

    Känner mest att jag behöver skriva av mig lite. Vi förlorade vår 3 3 1/2 åriga dotter för ett tag sedan. Det var en morgon som alla andra och jag skulle gå in och väcka henne inför dagis. Ser att hon ligger lugnt under sitt täcke och smeker henne lätt över håret, för det var så jag brukade väcka henne. När hon inte reagerar drar jag av täcket. Lakanet är blött, och jag suckar för mig själv, jaha nu har hon kissat i sängen. När jag tittar på henne ser jag att hon är blå. Slänger mig på telefonen och ringer SOS som skickar ambulansen. Ambulansen kommer men det finns inget att göra, allt är försent. Försent för min älskade tjej!! :( Saknar henne så...

    Allt kaos som följt efteråt, jag fattar knappt att jag tagit mig så här långt. Det blir inte lättare, det känns som en sten i bröstet nästan hela tiden. Hur ska jag orka?! Svaret är att jag måste för vårt andra barns skull.

  • Svar på tråden vår dotter dog
  • Lambi87

    Det gör ont ända in i själen att läsa vad som har hänt och tårarna rinner.

    Jag skickar massa kärlek och omtanke och kramar till dig och din familj.

  • Anonym

    Till ts:

    Det fruktansvärda som drabbat er familj kan ingen förstå (inte ens om man själv förlorat ett barn, all sorg är olika). Jag skickar tusen kramar och tankar till er.

    Till er som skriver att ni skulle dö om ni förlorade ert barn:

    På vilket sätt anser ni att den raden hjälper ts i hennes enorma sorg?
    På vilket sätt anser ni det riktigt att uttala er så drastiskt om något ni aldrig upplevt?

    Tror ni på allvar att det bara är att lägga sig för att dö? Tänker ni på eventuella syskon, övrig släkt? Det gynnar inte det förlorade barnet, det gynnar inte anhöriga och vet ni, på något sätt kommer man ur det levande. Eller, kommer ur gör man aldrig man det går att leva även om det mest jävliga har hänt.

  • Anonym

    nu gråter jag.. Jag lider med dig.. Varför dog hon, fick ni veta det ?

  • linas fina
    Anonym skrev 2010-09-25 21:17:50 följande:
    Till ts:

    Det fruktansvärda som drabbat er familj kan ingen förstå (inte ens om man själv förlorat ett barn, all sorg är olika). Jag skickar tusen kramar och tankar till er.

    Till er som skriver att ni skulle dö om ni förlorade ert barn:

    På vilket sätt anser ni att den raden hjälper ts i hennes enorma sorg?
    På vilket sätt anser ni det riktigt att uttala er så drastiskt om något ni aldrig upplevt?

    Tror ni på allvar att det bara är att lägga sig för att dö? Tänker ni på eventuella syskon, övrig släkt? Det gynnar inte det förlorade barnet, det gynnar inte anhöriga och vet ni, på något sätt kommer man ur det levande. Eller, kommer ur gör man aldrig man det går att leva även om det mest jävliga har hänt.
    Håller med dig!
    Visst kanske man kan känna så innan det händer. Men sen har man nästan inget annat val än att leva vidare, spec om man har fler barn. Man är inte stark, men man har inget val.
  • Mjaaw

    Så sorgligtGråter
    Styrkekramar till dig gumman.
    Beklagar sorgen{#emotions_dlg.flower}

  • Ms M

    Skickar många många kramar.. kan inte ens föreställa mig det helvete ni går igenom. jag lider med dig och din familj :((( KRAM

  • Lily 33
    Gråter Många kramar till din familj Ts {#emotions_dlg.flower} 
                            ♥
  • KajsaKavat82

    enormt starka du som orkar skriva det här.. kan inte alls förstaääla mig vad jag skule göra utan min dotter..

    kämpa på

  • Anonym
    Anonym (ledsen) skrev 2010-08-26 00:28:46 följande:
    Tack alla som har skrivit och skickat kramar!! Värmer verkligen!!

    Vi vet fortfarande inte vad som hänt och jag har inte orkat skriva mer om det.
    Hej TS, beklagar sorgen. Är du Terecias svägerska?
Svar på tråden vår dotter dog