Fungerar psykodynamisk terapi?

Ja jag har insett att det kommer ta lång tid, det är ingen snabbfix. Och det känns ju bra överlag. Men det ska alltså räcka med att älta lite och sen släpper "låsningarna" sig automatiskt? Eller går man in på mer aktivt arbete med sig själv sen där man verkligen lägger fram strategier för att ändra sitt tankesätt? Det känns för lätt att bara gå dit och prata en massa.

Egenltigen hade jag nog velat ha en kombination av psykodynamisk och kbt. Enbart kbt hade inte passat mig eftersom jag vet att jag har ett stort behov av att prata om saker jag känner och varit med om. Jag hade blivit väldigt frustrerad över att börja fokusera på att ändra tankesättet direkt utan att få prata om allt som vill komma till ytan. Det känns som att man lägger locket på bara, man behandlar symptomen men inte grundorsaken. 

Jag har gått till en psykoterapeut tidigare som arbetade enligt kbt. Gick bara ett par gånger och blev sen så arg att jag aldrig gick tillbaka. Jag kände min nonchalerad över att hon inte ville gå in djupare på varför jag mådde som jag gjorde, utan direkt började prata om strategier för hur jag skulle tänka istället. Det blev väldigt tydlig slitning där vi drog åt olika håll. Hon upplevde mig som lat och att jag inte ville bli bättre, och jag upplevde henne som okänslig och ointresserad av hur jag egentligen mådde. Så det är ju viktigt både med personkemi och arbetsmetod. Kanske får gå och älta ett tag hos denna psykologen och sen ta upp kbt i framtiden när jag känner att jag ältat färdigt...

Precis.

Dynamisk korttidsterapi, på vilket sätt skiljer sig det från vanlig terapi? Grundtanken var att jag skulle gå 20 gånger max från början, men efter att vi haft första besöket så menade hon på att det inte kommer att räcka för mig. Vad är det som avgör när det passar med korttidstereapi eller inte?

Nu var ditt inlägg skrivet till Birgitta men jag hoppas det är okej att jag frågar varför antingen eller? Dels råder jag dig att prata med din terapeut, berätta att du önskar arbeta mer aktivt och vad du behöver. Förhoppningsvis kan hon möta dig i detta - men säger du inget kan hon/han heller inget veta. Och om du känner att du behöver något annorlunda som denne inte kan ge dig (när du gett det en riktig chans så klart) så tala om det, förhoppningsvis finns det någon annan som kanske skulle passa dig bättre. Det finns många integrativa psykologer som är skolade i fler inriktningar dessutom.

Jag har läst forskning som visar på att kvaliteten i relationen mellan terapeut och patient är det avgörande, inte metod. Man har också forskat på terapeuter och sett att de blir alltmer lika varandra, oavsett inriktning, ju mer erfarenhet de får. Jag har själv en KBT- utbildning men har gått psykodynamisk terapi. Och det är ingen överdrift att säga att det radikalt har förändrat och förbättrat mitt liv. =)

Jag har jättesvårt för att prata om sånt, kommer skämmas så mycket sen att jag inte vågar gå tillbaka till henne.

Egentligen är det nog inte arbetssättet som är problemet, jag tror att det kanske är jag som har för mycket kontrollbehov. Jag kan inte bara slappna av och låta henne göra sitt arbete, och lita på att hon vet vad hon gör. Jag är en sån som vill veta allt. Ju mer kunskaper jag har om metoden, desto mer kan jag slappna av för jag då förstår varför hon gör som hon gör osv. Problemet är att hon läst i flera år för att utbilda sig till detta, så det är ju inte som att jag kommer lyckas med att förstå hela metoden fullt ut på denna korta tid iallafall. Jag är likadan hos läkaren. Jag köper inte det dom säger rakt av, utan går alltid hem och läser på och kommer sedan tillbaka och ifrågasätter läkaren. Jag kan inte lita på att andra gör rätt av någon anledning.

Kul att så många har upplevt positiva effekter.

Jag gick flera år i dynamisk terapi och det förändrade mitt liv något enormt, åt det positiva hållet förstås Vågar påstå att det räddade livet på mig faktiskt...
Jag tror mycket på att just relationen mellan terapeut och patient är extremt viktig... Tror att min psykolog i sig betydde mer än kankse själva formen av terapi...? Jag kände så starkt att min psykolog trodde på mig, att jag inte var så hopplös som jag upplevde att resten av vårdpaketet upplevde mig Hon fanns alltid om det var något och det i sig gav mig en enorm trygghet. Men det tog ändå tid innan jag fullt ut vågade lita på henne Men det låg i lite i min problematik då, att inte våga lita på andra
 Vet inte riktigt och jag har aldrig provat kbt så det kan jag inte uttala mig om riktigt... Men jag tror ändå mest på att gå till djupet och därifrån kunna bearbeta problem, när man kanske har fått förståelse för varför problemet har uppstått! Sen har jag haft tankar om att många kanske trots att de fått insikt i bottenproblemen inte vet hur de ska hantera problemen... Där kanske kbt skulle vara en bra "uppfölning"...? Bara en tanke jag har haft  Alla är vi olika som männsikor också och det som passar den ena passar inte den andra lika väl så kanske är det tur att det finns olika former... 

Svar till Anonym (Trådstartaren):

De flesta psykodynamiska psykoterapeuter som har lång erfarenhet jobbar med en blandning av psykodynamisk psykoterapi och KBT. För oss med lång erfarenhet är det en självklarhet att KBT inte betraktas som någon ny form av psykoterapi utan som en del av det psykodynamiska synsättet.

Tycker det är väldigt mycket fokus på vad de olika formerna går ut på och står för, istället för att känna efter vad som passar en som person?
 Jag har gått i psykodynamisk terapi och det fungerade väldigt bra för mig. Men det var verkligen jobbigt och ibland mådde jag skit precis efteråt, men generellt mådde jag bättre och bättre i det långa loppet. Som sagt beror det på vad man har problem med. Jag hade "glömt" det mesta av min uppväxt, så där behövdes det verkligen rotas runt i. Jag tycker inte att du ska kalla det ältande, bara genom det ordvalet förminskar du att du kanske behöver ventilera saker!
På senare tid har jag läst en hel del kbt och förstår mitt beteende bättre, och genom pdt kan jag också koppla det till barndom.

Det handlar om vid lättare problematik ringa in nåt/några problemområden och arbeta mer konkret med just dessa, max 20 ggr. Det som avgör är din problematik helt enkelt och vad din psykolog/terapet gör för bedömning.

Jättebra insikter om dig själv du har där, varför inte dela med dig av dem till henne? Och du behöver inte skämmas för, du går ju dit för att få hjälp. Går du till frisören ger du säkert nån anvisning om vad du vill ha och det är samma här.

Jag har gått i psykodynamsik psykoterapi i snart 2,5 år och jag kan säga som så här, jag är än inte färdig men jag har fått livet åter. Det känns som att min hjärna tidigare inte utvecklats "normalt" men iom terapin så har vi haft en chans att reparera den. Det känns som att min hjärnas utveckling har tagit fart och är som en blomma som växer o växer för att en dag bli mogen. Å därmed redo att klara sig på egna ben. Jag kan nästan bokstavligt känna hur hjärnan utvecklas - har tidigare aldrig haft huvudvärk men kan i vissa perioder ha extrem huvudvärd och det tolkar jag som att min hjärnbark håller på att ta form

Iom att jag blev sjuk i ångest så började jag läsa på om allt som har med ångest och hjärnan att göra. Så idag är jag lite av en expert. Har nämligen ett STORT behov av att förstå hur allt funkar.

Terapi har varit och är fortfarane oerhört jobbig! Det värsta var väl det första året - fattade i princip ingenting utan gick dit som en zombie och bara väntade på att allt skulle bli bättre. Men sen började insikterna trilla in en efter en....o allt efterssom tiden gått så har fler o fler 5-öringar trillat ned.....
Detta har resulterat i att jag känner mig själv, min kropp och mitt sinne på ett helt annat sätt än jag någonsin tidgare har gjort. Jag har utvecklat en självinsikt där jag är mer o mer medveten om vad som påverkar mig, jag är observant på tankar, reaktioner, känslor, beteenden mm. Ibland känns det t.om som att jag fått en ny hjärna....'

Än är jag inte färdig på ett tag o då undrar jag verkligen hur det kommer att kännas när jag känner mig klar, ser fram emot den dagen!

Kan säga att terapiformen är otorligt luddig men den har grym effekt. Tror ärligt talat inte att vem som helst klarar den. Det har krävt såååå mkt arbeta av mig men jag har haft en järnvilja av att må bra och jag vill de så in i bomben mkt, då jag alltid älskat livet.
De använder sig av särskilda terapeutiska metoder, jag vill inte avslöja allt för mkt utan häng med på resan. Var beredd på att det kommer ta tid men jag lovar dig, det är värt den väntan.....

Men shit, dett låter som att du beskriver mig just nu!!

TS, om du vill så inboxa mig.

Hej, jag har gått i psykodynamisk terapi i fyra år och efter ett par års uppehåll går jag nu i kognitiv psykoterapi och har gjort det i ca två år. Jag tror inte att det hade funkat med kognitiva metoder direkt för mig, jag behövde de där åren i psykodynamisk terapi för att få "älta" uppväxten och alla andra saker i mitt liv. Jag hade försökt ignorera problemen och låta bli att tänka på jobbiga saker och behövde få ur mig allt det. Min första psykolog lyssnade, ställde frågor och ifrågasatte även en del saker efter ett tag när hon hade lärt känna mig bättre. Min nuvarande terapeut som är kognitivt inriktad fokuserar mer på problemen och vad jag kan göra för att tänka annorlunda och det hade jag inte klarat utan att ha jobbat igenom alla gamla saker först.

Men det är säkert olika för alla vad som funkar bäst och mycket beror ju på personkemin också. Jag tror även att det spelar stor roll vilken diagnos man har och hur man mår.

Hoppas det går bra för dig och ha tålamod

Alltså jag förstår inte, det måste råda en stor och grav missuppfattning om vad psykodynamsik psykoterapi är för något...

Att påstå att man sitter och ältar barndomen....
Likaså att man säger att i KBT pratar man om problemen här och nu...

Jag har gått i KBT och vet vad det innebär och går själv just nu i psykodynamsik sedan 2,5år - det känns som att det råder en stor missuppfattning om vad PDT är för något. Att påstå atte man sitter och ältar en massa saker från barndomen....detta måste vara den största missuppfattningen någonsin. Så fel!

Dessutom så utgår de flesta terapfrormen utifrån psykoanalysen. Dessutom så är det ju helt klart mordeniserad från S Freuds tid - den utgår självklart från hans teorier men bygger på de senaste årens forskningn inom psykologi och neuro/biokemi.

Känns som att folk inte vet vad dom pratar om utan utgår ifrån att PDT är en terapi där man ältar barndomen....en grov missuppfattning.

Nej, såklart man inte behöver prata om barndomen alls i psykodynamisk terapi. Det beror väl helt på vad man vill och behöver prata om. I mitt fall har jag vuxit upp med missbrukande föräldrar och därför har jag pratat mycket om uppväxten i terapin.

PDT är relationsbaserad och KBT mer handlingsfokuserad. Därmed inte sagt att bägge perspektiven inte förekommer i båda sätten men huvudfokus skiljer sig åt.

Och jag håller med Gulletroll, är otroligt trött på att PDT så ofta kallas för "ältande". Det är hårt arbete som går ut på att se över och reparera känslomässiga "skador" man har. Inget för "fegisar" och inte ett dugg "mitt liv är förstört för evigt, tyck synd om mig".

Jag har gått i psykodynamisk terapi i 4 år och det är till stor hjälp. Har provt kbt och det passa inte alls.
Många år har handlat om att få mig att överleva under studietiden, då jag trots mina problem vägrat sjukskriva mig. Nu när jag varit sjukskriven i ett år så har det gått otroligt mkt framåt.

Min psykolog är fantastisk och jag går 2 ggr/veckan, samt har mailkontakt de vardagar jag behöver. Hon lyssnar men är även aktiv i samtalet, och kommer med tips och idéer och uppmuntran.