Om din partner förgrep sig på ert barn?

Det är faktiskt lite tröttsamt med den här typen av polarisering där man antingen måste ha en köttkvarn man vill köra alla peddon i eller ser dem som offer för sin egen sjukdom.

De flesta pedofiler oavsett om de begår övergrepp eller inte är inte utan kontroll över sitt liv. Tvärtom.

Pedofiler som begår övergrepp har inga spärrar och därför ingen kontroll.

Om du vill torgföra det som en sanning vill jag att du backar upp det med något.

De få pedofiler som inte har några spärrar eller ingen kontroll finns redan i slutenvården, då de just inte har spärrar.

De flesta fall av övergrepp tyder ju på att den aktuella pedofilen valt offer, plats och övergrepp för att minimera risken för upptäckt. Självklart finns det kontroll, man väljer att göra ett övergrepp precis som alla andra typer av förövare gör.

Allt du uppnår med att utmåla pedofiler som offer för sina egna sjukdomar är att skapa någon märklig romantik kring dem, och det gagnar väl ingen annan än pedofiler som vill ha större möjligheter till övergrepp.

Bara att läsa lite psykologi o tänka logiskt. Man kan välja offer, plats osv just pga. man inte har spärrar. Att önska en sjuk person vård är inte lika med att älska deras handlingar.

Jag har läst psykologi och mitt logiska tänkande är det inget fel på alls.

Men du har alltså inget att backa upp ditt uttalande med, utan det är bara din egen personliga åsikt?

Om man inte har spärrar kan man väl knappast välja? Det är ju spärren som hejdar dig från att ta första bästa presumtiva offer och istället vänta på det barn som passar dina syften bättre.

Du polariserar alldeles för mycket, det är inte svart eller vitt, dödsstraff eller total acceptans, järnjungfru eller vårdhem. Och det är tyvärr bara pedofiler som begår övergrepp som tjänar på att du tar ansvaret för övergreppen ifrån dem även om du säkert menar väl.

Läs o tänk. Jag förklarar inte på barnnivå.

Nej, det är faktiskt inte ens så att ett barn skulle svälja det där. Men jag hade trott att du kanske kunde föra en seriös debatt, du vet med argument och så.

Så blev det inte.

Jag skulle omedelbart flytta med barnet och polisanmäla. Barnet skulle alla gånger fortsätta träffa sin pappas familj då vi har en mycket god relation till varandra och jag anser dem vara viktiga för barnet, men pappan skulle inte få komma nära (om jag får bestämma). Om barnet vill träffa sin pappa skulle jag gå med på det, övervakat (tex. tillsammans med sina farföräldrar).

Skulle dra så fort jag bara kunde, sen om han skulle få träffa sina barn igen? Antagligen inte. Absolut inte om jag får som jag vill!

Som sagt. Jag anser att man borde och troligen skulle jag anmäla. Men faktum kvarstår att det är inte så lätt att bara göra saker och ting bara för att man tycker att det är rätt. Man kan inte svara p det förrens man är i den situationen. Det är ungefär som att säga "Om han slog mig skulle jag lämna direkt", det är inte riktigt så enkelt faktiskt.