Vi behöver inte diskutera så mycket vem som har rätt och fel. Frågan är vad du känner att DU troligen skulle göra. Sen är jag ganska säker på att om andra föräldern vet det, måste den anmäla. Framförallt VILL man väl det. Jag skulle vilja dra direkt, men skulle be om hjälp ändå, eftersom jag vill att mina barn o deras pappa ska ha en bra relation ändå. Dock övervakat.
Jag läste precis en sån här historia i en tidning, var nog en damblaska men i vilket fall....
Övergreppen på två barn i skolåldern uppdagades, det var barnen själva som berättade för kurator o sköterska på skolan.
Fadern och modern kallades till möte. Pappan nekade såklart.
Mamman flyttade ifrån pappan med döttrarna men valde att inte anmäla honom, för om hon gjorde en anmälan skulle barnen "bli uthängda" och de skulle då behöva skämmas, och hon hade inte berättat om övergreppen för någon annan heller, för det skulle hållas inom familjen, just för att slippa skammen.....
Alltså hur i helvete tänker man som mamma??? Tänker man alls?
För att svara på Ts. Jag skulle tagot mina barn o flyttat långt som fan bort, och sedan gjort en anmälan.... Aldrig mer skulle jag vilja utsätta barnen för denna sjuka människa.
Då kan jag garantera att han hade sett sitt barn och mig för sista gången. Jag skulle "köpa" personer attt misshandla honom svårt. Det är en av de ytterst få saker jag kan tänka mig att mörda för.
Jag vet inte vad som skulle hända, jag skulle förmodligen bryta ihop och tänka, hur har jag kunnat missa detta under alla dessa år? Sen skulle jag ta mitt barn, gå därifrån och polisanmäla, kontakta socialen, starta en vårdnads och umgängestvist där jag yrkar på ensam vårdnad och noll umgänge.
Detta är min rationella reaktion, i verkligheten skulle jag nog bli helt hysterisk, bryta ihop, ringa morsan och farsan och be dom hämta oss, och sen flytta dit och låta mamma och pappa hjälpa och stötta mig i kampen för mitt barn typ.