• Anonym (Besviken)

    Fick inget i födelsedagspresent av min man.. Är så besviken..

    Jag är så himla ledsen och besviken.. Jag fyllde år i lördags och jag fick inget av min man, bara ett grattis. Jag hade gjort tårta så han visste att jag skulle fira min födelsedag och även om man inte vill fira så borde man ge present eller uppvakta sin älskade på dennes födelsedag? Hans bortförklaring va att han inte hann köpa! Han har ju för fan haft ett helt jäkla år på sig. Jag har jag talat om för honom hur jag känner om det här. Han vet hur besviken och ledsen jag är och jag ser på honom att han är ledsen och att  han gjort fel.. 

    Han hade dessutom frågat nån vecka innan vad jag önskade mig och jag svarade tröja, parfym, presentkort.
    Och nu skyllde han på att han inte visste vad han skulle köpa för han vet ju inte om jag skulle gilla tröjjan eller parfymen, då kunde man ju fått presentkort väl?

    I torsdags bad jag han gå på ikea för att köpa hyllplan, samma dag som jag skulle på ica maxi så jag ändrade mig och sa att han skulle komma hem direkt efter jobbet så att vi kunde äta så att jag kunde sticka direkt sedan och handla på maxi. Så han skippade ikea. han sa att han tänkte handla min present i samband med ikeahandlingen.I  fredags när jag skulle iväg till jobbet så frågade jag vad han skulle göra med barnen och han sa att han kanske skulle i väg och handla en present för han hade inte köpt nått. Då svarade jag att han inte behövde köpa nått! Han har haft ett helt år på sig och hade han inte köpt nått så behövde han inte köpa nått dagen innan heller. När han fyllde år så köpte jag hans favorittårta i smyg och fast jag va nästan höggravid så gick jag på stan i flera timmar och flera gånger och letade efter en fin tröjja till han.

    Jag skäms för att säga att jag inte har fått nått alls i födelsedagspresent till dom som frågar vad jag fått, min mamma frågade mig mig direkt om det va nått fel mellan oss och den frågan har jag ställt till mig själv också... jag och min man har pratat om det lite och han tyckte inte att det va nått fel.. men varför uppvaktar man inte sin fru på dennes födelsedag?  Han va iväg samma dag som jag fyllde år och köpte pizza för att jag ville det. Han kunde ha stannat till på ica och köpt blommor, chokladask eller bara en choklad. Bara det hade betytt mycket för mig.. Jag kräver ingen dyr present. Det behöver inte vara ens en present. Han ska ju visa att jag betyder nått för han...

    Och nu i veckan så hade vi skaffat barnvakt så vi kunde gå ut.. nu vet jag inte om jag har lust med det ens.. varför gå ut med nån när han känner att jag inte betyder nått för han?

    Är det nån mer som har varit med om att inte få nån present på födelsedagen? Hur har ni reagerat? och vad skulle ni gjort om ni va i min situation?

    Behövde lite skriva av mej..
    Ledsen och besviken är jag..

  • Svar på tråden Fick inget i födelsedagspresent av min man.. Är så besviken..
  • Simsonen
    Rokka Jill skrev 2010-07-12 21:31:06 följande:
    Konstigt att jag förstår PRECIS hur TS KÄNNER utan att behöva få det på SVART OCH VITT.
    HELA GREJEN med uppvaktningen är att känna att PERSONEN i fråga VILL UPPVAKTA,,
    Att STRESSA ut samma dag eller dagen innan är inte ATT VILJA utan tvinga sig själv BARA FÖR ATT.
    Jag tyckte i övrigt det var MYCKET osmakligt från TS SAMBO sida "jag ska köpa pressent till dig, tar du ungarna eller?"

    WTF, fingertoppskänsla, överraskning, NÅGON?
    Nej, inte det minsta konstigt då ni verkar vara rätt lika.
    Det ni missar är att ALLA, resten av världens befolkning, INTE är exakta kopior av er.
    DU PERSONLIGEN (och ts) anser att det inte finns någon vilja att uppvakta om presenten är köpt dagen innan, men hur sjutton ska ts sambo veta det? Vill man ha det på ett exakt korrekt vis så får man ju tala om det, berätta i detalj hur viktigt det är att presenten är köpt  en viss tid innan.
    Man kan ju inte bara utgå från att alla tänker och resonerar precis som man själv, det är ju ren idioti.

    Jag köper ofta mina presenter dagen innan, det betyder inte att jag inte tänkt mycket på presentgrejen innan utan bara att jag inte anser det vara av betydelse när själva grejen jag tänkt köpa inhandlas, det har aldrig fallit mig in och det har det troligtvis inte för ts sambo heller.

    Tipset till dig är att tagga ner, inse att du är "vuxen" och vara glad OM du får något istället för att bli galen över att det du får inte är köpt på rätt dag, sånt är bara patetiskt bortskämt.
  • AyaRan

     


    Anonym (göra likadant?) skrev 2010-07-13 11:15:24 följande:
    i en sådan här situation hade jag nog provat att göra samma när din man fyller år, dvs inte uppvakta honom alls. Kanske han då inser att det är ganska tråkigt när omgivningen glömmer ens födelsedag.

    japp.

    jag tror att det är en temporär grej att strunta i att uppvakta varandra på födelsedagar och andra dagar som är viktiga för en.
    För mig är det _jäkligt_ viktigt att bli firad. man får en temporär liten boost av kärlek, man känner sig uppvaktad och uppskattad. När ska man annars göra det? .... såvida man nu inte uppvaktar varandra vid andra tillfällen, eller, som det heter, "fyller på pluskontot" vardagligdags, vilket de flesta ändå inte verkar göra. Uppvaktning är grovt underskattat. När man slutar göra det, har man på sätt och vis slutat att bry sig, i alla fall lite grann. Vilket innebär att man är öppen för uppvaktning- fast från annat håll. 
    tragiskt att vissa män inte verkar fatta det. 
      

  • Anna Paulita

    Jag förstår din besvikelse, skulle känna precis likadant. Eller snarare, jag skulle bli skitarg om min man inte uppvaktade mig på födelsedagen.

    Jag förstår att det inte är viktigt för alla, men lever man med någon som anser att det är viktigt tycker jag fan man är skyldig ssin partner att uppvakta henne/honom om hon/han tycker det är viktigt. Min man vet att morsdag, alla hjärtnas dag, jul och födelsedagar ÄR viktiga för mig, och även om de inte är det för honom så vill han inte göra mig ledsen dessa dagar, alltså uppvaktar han mig. Jag tycker det funkar lite så i ett förhållande, men gör saker för varandra för det gör den andra glad/lycklig/nöjd.


    Jag vägrar bara vara mamma...
  • ondar

    Det är lite pinsamt det här med kvinnor.
    De säger en sak och menar en annan. Hur ska era partners kunna förstå det?
    Han tänkte köpa en present åt dig och du säger att det inte behövs.
    Jag hade inte heller köpt någon då.
    Jag hade blivit sårad och lite skamsen istället och funderat på vad jag hade gjort för fel?

    Att då dagen efter få höra och känna att man har gjort fel som inte köpt något är ju helt uppåt väggarna galet.
    Tänk vad enkelt om folk bara kunde uppskatta det man hade.
    Gett honom ett leende istället och sagt  "å va spännande!".

    Jättetråkigt att du blev så besviken på din födelsedag, märker att det var viktigt för dig.
    Men gå du på middagen, jag tror inte att något är galet mellan er mer än kommunikationen.

    Grattis i efterskott också.

  • Jojile

    att min man älskar mig tvivlar jag inte på. Inte ett dugg. 
    Och då fick jag ingenting när jag fyllde 25.  

  • sarashjärta

    Haha.. Min svärfar gav sig själv sovmorgon på min svärmors födelsedag, så att hon fick "egentid" på morgonpromenaden med hunden. Haha.. Sluta upp med att vara så bortskämda, jag lägger halva mitt ben på att ALLA mammor som är mammalediga med sina barn har fått pappornas sex månader hemma med barnet. Är inte det en present nog som räcker något år???

  • Majsan70
    sarashjärta skrev 2010-07-13 17:12:32 följande:
    Haha.. Min svärfar gav sig själv sovmorgon på min svärmors födelsedag, så att hon fick "egentid" på morgonpromenaden med hunden. Haha.. Sluta upp med att vara så bortskämda, jag lägger halva mitt ben på att ALLA mammor som är mammalediga med sina barn har fått pappornas sex månader hemma med barnet. Är inte det en present nog som räcker något år???
    Öh, nej alla mammor tar inte hela ledigheten själv. Jag var hemma i 6 månader och minman i 7. Skall jag då skita i om han fyller alltså?
    Förhållanden handlar om att ge o ta. Att uppskattas även om det är med ett ord eller med en handling. Den dagen man slutar bry sog om varandra den dagen slutar förhållandet att utvecklas.
  • Simsonen
    Majsan70 skrev 2010-07-13 17:16:09 följande:
    Öh, nej alla mammor tar inte hela ledigheten själv. Jag var hemma i 6 månader och minman i 7. Skall jag då skita i om han fyller alltså?
    Förhållanden handlar om att ge o ta. Att uppskattas även om det är med ett ord eller med en handling. Den dagen man slutar bry sog om varandra den dagen slutar förhållandet att utvecklas.
    Förhållanden handlar även om förståelse för varandra och om att kunna komunicera.
    Kan man inte prata med varandra kommer man heller inte att kunna fungera ihop livet ut.

    Sen är det också viktigt att uppmärksamma orden eller handlingarna även om de inte är exakt vad man förväntade sig eller som man själv skulla ha gjort.
  • Majsan70
    Simsonen skrev 2010-07-13 17:24:41 följande:
    Förhållanden handlar även om förståelse för varandra och om att kunna komunicera.
    Kan man inte prata med varandra kommer man heller inte att kunna fungera ihop livet ut.

    Sen är det också viktigt att uppmärksamma orden eller handlingarna även om de inte är exakt vad man förväntade sig eller som man själv skulla ha gjort.
    Absolut! Håller med dig i allt du skriver!
  • Simsonen
    Majsan70 skrev 2010-07-13 17:26:15 följande:
    Absolut! Håller med dig i allt du skriver!
    Jag kom att tänka på när jag och sambon förlovade oss.
    Jag hade småpikat i ett par år att vi aldrig skulle komma att göra det, om det skulle bli av skulle jag få fixa det själv o.s.v

    Och så en dag, jag tror kl var fem på eftermiddagen  och han hade åkt till jobbet ett par timmar tidigare (han jobbar vanligtvis mellan tre till tio på kvällen) så stod jag och torkade av en middagskletig tvååring medans femåringen väntade på att jag skulle sätta på tv, jag hade själv matkladd över hela mig och köket såg ut som hämtat från soptippen så hör jag hur han kommer in i hallen, jag ropar förvånat att han skulle väl vara på jobbet och då går han ner på knä, läser en dikt han filat på i en månad och räcker fram ringen.
    Jag belv totalt överasskad och jättelycklig naturligtvis.
    Inom mig så önskade jag att han valt ett annat tillfälle, kanske då barnen inte varit hemma, bara vi två över lite god mat eller så så att själva stunden blev speciell men det är ju hur jag själv skulle gjort. Han gjorde det på sitt sätt och han hade tänkt på detta i över en månad och det är ju det som räknas, att han gjorde det och att det kom från hjärtat.
Svar på tråden Fick inget i födelsedagspresent av min man.. Är så besviken..