Haj tjajor!
Här hemma har vi pratat och pratat om hur vi ska göra med syskonverkstad. Det är bara till att inse att W inte är en bebis längre. Så för några veckor sedan bestämde vi oss för att slänga kådisarna och köra när lusten faller på (inget ÄL-kollande osv).
Sagt och gjort, mensen kommer inte och testet är positivt! Lite chockade att det tog sig sååå fort blev vi men jätteglada. Inte helt oväntat eller förvånande heller är att lyckan blir kortvarig. Missfall. Igen.
Man hinner planera flera år framöver av att vara gravid i bara några dagar.. Sörjer för att det inte blev nåt syskon, och för att jag blöder, och för att jag är så avtrubbad. Numera tar vi inte ut NÅNTING i förskott, vi blev ju glada när testet visade två streck, men vi vågar inte tro på det. DET tycker jag är så trist, att man inte ska våga tro på ett så positivt resultat. Men i och för sig blir man inte lika ledsen heller. Detta missfallet går knappt att jämföra med vårt första. Jag var helt knäckt.
Nu rycker man nästan på axlarna och visste nånstans att det skulle hända, förr eller senare.
Så avtrubbad. Nästan det allra sorgligaste just nu känns det som..
När missfallet var ett faktum med så gott som negativt test och blödningar pratade vi igen, båda var helt på det klara med att det finns ingen tid att förlora längre.
Så nu j*vlar! 
Annars går vi här hemma och myser, jag och min fantastiska dotter. Har lite svårt att förstå att alla barn är lika fantastiska, jag tycker ju att min är exceptionell 
Wilda lyser upp när pappan kommer hem efter en dag på jobb, han är ju så kul och mig ser hon ju heeeela dagarna 
Vi går på babysim, öppna förskolan i kyrkans regi, babysång och vi träffar mammorna från föräldragruppen. Också kör vi och handlar var och varannandag känns det som. Wilda kan ju tydligen inte äta vilken mat som helst.
Så när det bara finns konstiga och äckliga maträtter hemma (läs: med bitar i), får vi åka och handla.
Hon kryper inte, utan hasar sig fram. Målet är oftast byråer, bord, stolar eller gåstolen. När man kommit fram reser man sig upp. Sen står man där ett tag och är allmänt nöjd
Wilda har därför nu blivit ägare till en finfin skumgummihjälm..
Hon är nästan alltid glad, envis som få, inte ett dugg kel-sugen (förutom när hon är sjuk eller riiiiktigt trött) och skrattar så hon kiknar när F leker tittut fast med fis-ljud 
Nää, nu kom tidningsbilen förbi, då är det fasen tid att gå och lägga sig.. imorgon ska vi till IKEA och shoppa till W's rum och till datarummet som precis blivit klart! Ska bli kul att greja lite.
So long