09-vännerna tuggar vidare, forever and ever...
Tiden går och det händer grejer här bland oss. Det har börjat komma ut bebisar
ur magar
, det har plussats
för fullt och verkstäder jobbas det i!!
Här i tråden får alla säga precis vad de tycker, tänker och känner utan att någon ska känna sig stött! Det kommer diskussioner där man har olika åsikt men den respekteras alltid! Man får också vara jätteglad eller jätteledsen eller nåt där mitt emellan, alla humör står vi ut med och det är därför vi håller ihop nu! 
Så, kom igen nu tjajor och babbla på om allt mellan himmel och jord!
Här finns vår lilla lista med viktiga datum:
www.familjeliv.se/Forum-11-236/m53735573.html
Och här kommer en länk till den senaste tråden (där även alla andra trådar finns, om man någon gång känner sig nostalgisk 
):
www.familjeliv.se/Forum-11-241/m50708156.html
--
Jag fick värkar tidig eftermiddag den 1:a. Först otäta men sen mer och mer regelbundet. De gjorde ej så ont så jag trodde att det var förvärkar, det hade jag haft natten till gårdagen i föera timmar. Trodde ju då att det vat på g men det avtog så trodde det var samma nu för de var lika i styrka. Började klocka vid tretiden och värkarna kom med tre till sex min mellanrum under hela de två timmarna jag klockade. Men de gjorde fortf inte särskilt ont. Andades igenom dem men ingen större smärta direkt. Det som skiljde de här värkarna från tidigare vat att jag kände ett tryck neeåt så bärjade tänka att det var nog kanske på riktigt ämdå. Sa åt martin att ringa farmor och säga att vi ville lämna elton, ifall det var på g. Farmor svarar inte! Och hon svarar typ alltid och hon hade ju "jour". Vi blev nästan oroliga att något hänt men efter typ en halvtimme fick vi tag på henne, hon klippte gräset... Iväg med sonen, jag ringde till fl. De hörde ju att jag var lugn och inte hade så ont men eftersom det var andra barnet och vi har 45 min in så var vi välkomna när vi ville. Jag gick och plockade lite hemma, vattnade blommor osv. Martin skulle ha en kompis över, de skulle montera upp nånting men jag ringde till martin och sa att ni får göra det en annan gång för jag tror det är bäst vi åker in nu. Jag noterade att kl var tio i sju när vi parkerade bilen. Kl sju var vi på rummet. Jag fick byta om på en gång och böev undersökt, öppen 8-9 cm! Oj tänkte vi, vilken tur vi kom in. Vi trodde ju att det hade startat men aldrig att det var så långt gånget. Barnmorskan frågade om vi skulle ta hål på hinnorna lr om kag ville gå runt lite och se om det hände ändå. Jag valde att gå runt med ett sånt där gåbord, var inte riktigt redo mentalt för att förlösa, men efter en stund tyckte jag att trycket blev så himla obehagligt så jag sa att nu tar vi hinnorna. När vattnet gick kom krystvärkarna med detsamma, fem minuter senare, 19.50, var han ute. Det enda som egentligen gjorde ONT var de fem minutrarna. Och redan första krystvärket kände jag att det var nära så det var liksom uthärdligt. Det var en jättebra förlossning, kunde inte blivit mycket bättre. Min mamma hade sagt att tvåan går fort, jag är nr två pch hade väldigt bråttom ut, mamma var inne på fl i två timmar med mig, men kag trodde inte det skulle hända mig... Men 50 min var vi inne innan han kom, haha! Som ni kanske minns fick jag sövas ner efter Eltons fl för moderkakan kom inte ut, var jättenervös för att det skulöe bli så igen men den kom ut utan problem. Och jag sprack ingenting, verkligen en drömförlossning! Love var 50 cm och vägde 3630 g. Nu är han snart tre månader och världens goaste unge. Nöjdare får man leta efter! Sover bra om nätterna med och sover gärna till halvåtta åtta. Elton vaknade ju oftast vid fem halvsex och är fortf morgonpigg. Oj nu måste jag dra, har tid på bvc om en halvtimme, spruta 
kikar in aen igen! Kanske kan vi få lite fart på tråden igen 
