Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?

Håller med!

När jag och min sambo träffades var han som ts beskriver. Han ville vara med mig utan tvekan, det var jag övertygad om. Men när jag hade mina barn kan man säga att han satt i ett hörn och kolla på tv eller surfa. Han gjorde inga försök att bli delaktig. Nu hade jag bara mina barn varannan helg under den tiden, så han och jag lärde ju känna varann väldigt väl under veckorna.

 För min del tog det nog uppemot 13-14 månader innan jag satte ner foten. Då kändes det liksom som att han ignorerade barnen och barnen likaså med honom och där stod jag i mitten :S  Situationen blev alltså ohållbar.

Jag tog upp det med honom och det är verkligen inte lätt för en kille att komma in i en familj. Precis som du skrev, han ville låta mig ha min tid med mina barn. Han visste ju inte heller hur jag "ville" han skulle vara. Jag menar: jag hade gjort väldigt tydligt att jag minsann inte behövde en ny pappa till mina barn, vilket ts också verkar ha gjort. Han visste inte heller om det var ok för mig att han satte gränser för barnen. Och precis som andra i tråden skrivit ville han inte engagera sig för mycket i deras liv innan han visste att han skulle (få) stanna där.

Det är ju egentligen bara att tänka till sig själv. Hur lätt hade man själv haft att komma in i en redan existerande familj?

Vid den diskussionen kom vi fram till vad vi hade för förväntningar, vilka krav vi kunde ställa på varandra osv. Det blev verkligen en helomvändning i vår relation. Han tog steget och verkligen lärde känna flickorna och de fick ju lära känna honom. Han tog ansvar för de bitarna jag var ok med och vi byggde tillsammans upp en tillvaro vi alla var nöjda med, inkl barnen.

Allt det här tar ju tid men nu är vi sambo, vi har fått ett gemensamt barn och vi lever som en familj.

Ts: Det kan som du ser bli bra. Men det viktiga är att skynda långsamt. Ni är dessutom fortfarande rätt unga och har tiden för er. Lita på honom när han säger att han vill osv. Han gör ju förändringarna du ber honom om! I mina öron verkar han vilja bygga en framtid med er, men han vet inte riktigt hur. Som sagt: 7 månader är ingen lång tid. Prata med honom igen utan ultimatum, förklara vad du vill/inte vill förväntar dig/inte förväntar dig osv. Både kortsiktigt och långsiktigt. Han kanske också har "önskemål" om er relation - du behöver inte vara den enda. Diskutera detta i lugn och ro med honom så tror jag att ni kan hitta en lösning ni båda är nöjda med.

håller med !

Mycket bra skrivet!

Ts det var prsic det här jag menade med att det kanske inte bara är DU som har önskemål om relationens framtid. Det har ju även han, dvs han vill ju ta det lungt och skynda långsamt. Du kan ju inte bara kräva och kräva.. Hans åsikter bör ju vara lika viktiga som dina. Han har visat att han är villig att förändra sig för att möta dina krav.
Kan du göra detsamma för honom?

Har inte läst hela tråden... men hur gammal är han? Får intrycket av att han kanske är rätt ung och ev tycker att det är lite pinsamt att ha träffat en tjej med barn och allt inför sin familj, men det är fullt möjligt att han växer in i rollen och kommer över det efter ett tag. Det var ju lite pinsamt oavsett med den första man blev tillsammans med, men det gav ju sig efter ett tag och kändes helt naturligt =) Jag tror att när du väl fått träffa hans familj så kommer han sluta smussla.

Jovisst kan du ställa ett ultimatum, men som sagt, då måste du vara beredd på svaret.

Kanske känner du redan hur det ligger till, att ni är på lite olika plan här i livet? Du har redan barn och han kanske inte alls är redo att leva familjeliv än. Det betyder inte att han inte är kär i dig, men kanske är han inte redo att dela din vardag.

håller med om detta, samt att jag blir nyfiken på en person av din karaktär som har så brådis efter att ha haft en som jag uppfattat det längre relation med dina barns far?

blir rätt irriterad på folk som sätter sig själv och sina förälskelser före barnen, det är ju rätt snart att leva samboliv med någon igen och mina fördomar säger mig att det har med bekvämlighet att göra? att fånga upp någon innan han rymmer pga barnen? eller att ha tryggheten att ha någon hemma att dela ansvar och ekonomi med? för att man är van vid det livet?

sätt dig in i killens sits... han är ju inte pappa till barnen och det är ju egentligen ett tecken på att han är bra och ansvarsfull om han tar det på allvar att leva i relation med någon som har barn?

varför så brått?

Ställ ultimatum om du är säker på att du håller det? Om du gör slut annars så är det ju bra att han får en chans att välja vad han vill också, menar jag!

Tycker själv att det är bra att han går sakta fram när du har barn om han är osäker. Och det är ju inte en bra idé att flytta ihop när han inte ens känner dina barn.

Tycker helt klart att du kan ställa krav.Om man som du har barn så vill man ju se att det funkar med killen man vill leva med.Inte konstigt alls!Men sen så verkar det inte som han är redo för ansvaret.Så är det då verkligen värt att slösa bort med tid?

Påpekar igen (utan minsta bitterhet pga. vissa av svaren, som sagt, efterlyste ALLA åsikter) jag vill INTE flytta ihop. Han har sagt om cirka ett år och det funkar nog bäst för alla ink. barn och mitt ex.

Jag söker småsaker (för mig små saker i alla fall) typ att vi någon gång kan gå till en lekplats. Äta middag ihop. Ta en kaffe hos hans mamma.

Är det så orimligt efter 7 månader???

Och jag hade ju uppskattat desutom att han kände mina barn och kände till vår vardag INNAN vi flyttar ihop. Och då måste han ju åtmindstonde börja ta del av vissa saker. Eller??